Malmö Box Academy (MBA) har liksom många andra klubbar utvecklats tillsammans med MMA:ns framfart. Ett litet steg på den vägen är namnbytet till MBA MMA Experience även om klubbens två stora stjärnor Malik Sellam och Mohammad Al-Naib har skördat sina största framgångar inom kickboxningen. Både Malik och Mohammad har dock varit öppna för att även tävla i MMA. Malik försökte få match på Frontier Open Battle tidigare i år men fick nöja sig med att heja fram klubbkamraten Nebojsa Grbic. Mohammed Al-Naib var bokad att gå K1-match på Supremecy i Stockholm där matchkortet föll sönder och galan ställdes in. Mohammed fick då chansen att kliva rakt in i MMA:ns finrum och blev erbjuden att gå match om titeln på ISKA:s ”Night of Champions Köpenhamn”. Matchen blev tyvärr inställd på grund av skador. Jörgen Segerlind som är huvudtränare för klubbens MMA-sektion tror dock det tar ett tag innan Mohammad och Malik verkligen tar steget över till att satsa på MMA.
– Jag tror säkert att båda hade kunnat göra en framgångsrik övergång till MMA om de haft motivationen. Men jag tror att deras passion ligger hos K1 just nu, säger Segerlind till MMAnytt.
MBA har för tillfället tre fighters vars kroppar det kliar i för att få sparka och slå in klubben som en av Malmös elitklubbar inom MMA. Detta vid sidan om stadens tre redan etablerade giganter i AVAM, Malmö Muay Thai och Frontier som alla har producerat fighters som tagit klivet över från amatör till proffssatsning.
Störst först, Leo Kostic.
– Har någon hans telefonnummer? Ge det till mig jag vill ringa honom!
Leo har precis vägt in på Frontier Open Battle när han får beskedet att hans motståndare valt att stanna hemma istället. Ingen given anledning bara att ”han kommer inte”. Leo är övertygad om att han kan få sin motståndare att dyka upp bara han får växla ett par ord med honom. Just i den stunden är även jag övertygad av att det faktiskt finns en realistisk chans. Det blir dock varken telefonsamtal eller match.
Första Trophy MMA inledes av flertalet shootfighting matcher, denna gång består kortet enbart av amatör- och proffs-MMA. Jörgen menar dock att det är främst på grund av praktiska omständigheter.
– I år finns det fjorton deltävlingar i shootfighting, dessa är redan bokade. Egentligen har vi inte gått ifrån shootfighting utan finns där en spektakulär matchning så ser vi gärna shootfighting på våra matchkort. Inför Trophy MMA II sökte vi exempelvis motstånd i Danmark till Leo Kostic som vi gärna hade sett fightas i just shootfighting. Tyvärr var det ingen som antog matchen så vi fick bordlägga den tanken.
Jag och många med mig blev besvikna på Rosengård då det blev klart att Leo blev utan motstånd och hoppet föddes igen inför Trophy II, men tyvärr blir det ingen match för Malmös egen James Thompson. Leo, likt ”The Colossus”, mäter in på 195 cm och går runt på 115 kg. Det är något väldigt speciellt med just tungviktare. De kommer förmodligen aldrig bli lika snabba och tekniskt skickliga som sina mindre kusiner men det är något extremt kittlande med tanken av ett slag som vid en ren träff skulle kunna döda mig. Kanske även en halvträff. AVAM har Yosef Ali Mohammed och Malmö Muay Thai har Christian Golcic. Inom en snar framtid hoppas jag på ett genombrott för Malmös tredje gigant. Innan dess måste dock Leo liksom alla andra slå sig fram och igenom både shootfighting och amatör-MMA vilket Jörgen framhåller som en kvalitetssäkring inom idrotten.
– Leo Kostic vill vi gärna se utvecklas och få mer matchvana. Nålsögat är dock snävt då det kommer till att lyckas inom MMA, så det är väldigt svårt att säga. Överlag tror jag att vi kommer att få se en positiv utveckling av både kvalitén och kvantiteten på fighters i Sverige efter hand som sporten växer. Systemet som Sverige brukar, shoot-amatör-proffs, är mycket bra och borgar för att rätt fighter är på rätt position i sin karriär! Men som sagt mycket kan hända, se bara på Robin Engman.
Samtidigt som de numera välkända profiler som Emil Hartsner och Oliver Enkamp plockade SM-guld i amatör-MMA besegrade Robin Engman, via triangel, Simon Rosenholm och blev därmed svensk mästare i shootfighting 2011. Robin kände sig redo att ta steget vidare och debutera som amatör. Vid första försöket blev det ingen motståndare. Robin var i bra form och fortsatte träna med det givna målet i sikte – MMA-debuten.
– Till nästa match var det bara sjukt hur mycket jag ville slåss. Det hade nu gått månader sen första matchen föll bort och blodet kokade vid den blotta tanken av att få gå match. Jag blev bokad på The Zone och längtan att få kliva in i buren var enorm.
Detta var första gången Robin hade ett strukturerat camp där det togs in fighters till klubben för att förbereda honom inför hans match. När Robin tog sitt SM-guld knep Pannie Kianzad även hon ett SM-guld i shootfighting. Istället för att få se Robin debutera i Göteborg blev hon olyckligtvis vittne till hur Robins stortå gjorde en Bones 2.0 och bröts rakt av.
– Just då var jag i mitt livs bästa form. Det tog hårt på psyket att plötsligt bli av med möjligheten att gå match. Än idag är min tå heldöd och måste tejpas fast med stortån för att vara en i gänget.
Skam den som ger sig. Den 22 augusti planerades det amatörlandskamp mot Polen och Robin blev uttagen.
– Träningslägret inför denna match var bara helt fantastisk! Jag kunde stå ett helt pass med ryggen mot buren med motståndare som bytte av utan att ens andas tungt. Formen jag hade inför The Zone var INGENTING jämfört med nu. Detta var riktig matchform. För första gången i mitt liv kände jag att jag skulle kunna dansa runt motståndare i fem ronder och ändå ha energi efteråt.
Till vardags arbetar Robin som ordningsvakt på ett uteställe i Malmö. Av egen erfarenhet finns det en hel del idioter i Malmö. Ibland har den idioten varit jag, ibland någon man känner och ibland bara någon helt vanlig random idiot. Det finns lite idiot i de flesta av oss och med en del alkohol finns risken att lite idiot blir mycket idiot. En kväll allt för nära landskampen och MMA-debuten är där uppenbart en idiot ute. Någon gör skenbarligen något så idiotiskt att det inte räcker med en tillrättavisning utan det krävs ett gripande. Här är dock idioten inte dummare än att han förstår att det är dags att springa. Detta är min tolkning av Robins enkla konstaterande…
– Jag är på jobb och blir tvungen att jaga en idiot och då bryter jag mitt knä, alltså inget MMA-relaterat. Bara Murphys lag, typ.
Prognosen blev dyster, ett ”nja”, till om knäet någonsin kan fungera till 100 % igen och rehabilitering på minst ett år. Alla som har rehabiliterat en skada vet att ett år är en evighet. Två månader är fan en evighet. Robin hoppas på att vara tillbaka lagom till skadans ett års jubileum och hoppas att äntligen få MMA-debutera någon gång under augusti/september 2013.
Klubbens enda representant i buren på lördag blir Nebojsa Grbic som debuterade som amatör mot Facundo Mendez (Malmö Muay Thai) på Trophy MMA I. Debuten slutade oavgjort men gav mersmak.
– Jag gjorde i princip det bästa av matchen. Även om det blev oavgjort känner jag att jag fick visa mycket av mig själv och mina förmågor. Jag utvecklas fortfarande på alla fronter och jag mötte en kille som redan har utvecklats nära sin fulla potential. Speciellt fysiskt. Jag menar han var stark och väl rutinerad. Många trodde ju att han skulle döda mig. Jag visade att jag också var någon att räkna med.
Efter debuten har Nebojsa gått match mot Gladius MMA´s duktige fighter Daniel Gorgioski. I sin debut tävlade Nebojsa i -80 kg. Inför andra matchen förberedde han sig på att gå match i -82 kg men då motståndare uteblev tackade han ja till match mot Gorgioski i -85 kg. Efter förlusten bestämde sig Nebojsa att satsa på -78 kg.
– Tidigare hade jag aldrig gått ner mer än ett till två kilo för en match men nu är det dags tyckte jag. Nu på denna lägre vikt tror jag ärligt att det kommer se ganska så annorlunda ut på mina matcher.
Ett erbjudande om att gå en titelmatch i Danmark kom dock emellan och var för bra för att tacka nej till. Matchen skulle dock komma till att kosta både psykiskt och fysiskt samtidigt som matchen bekräftade att viktnedgång är ett måste.
– Matchen mot Dan Dahl var kanske inte det bästa beslutet då jag gick ner i vikt hela tiden för att förberedda mig inför att tävla i -78 kg. Så att gå en till match i -85 kg var inte önskvärt men vi tog den ändå då en potentiell vinst hade gett mig en titel inklusive ett titelbälte. Jag har alltid drömt om ett titelbälte så jag hoppade på direkt.
– Han lyfter mig en meter i luften och slänger ner mig med en double leg takedown. Väl nere lyckades jag inte ta mig upp och resten av matchen utspelar sig med honom liggandes i min guard slåendes trötta slag. Just tillräckligt för att domaren inte ska ställa oss upp. Jag lyckades få in en armbar från guard och det saknades bara att jag skulle bryta hans grepp men han var väldigt stark. Trots att jag upplevde hans slag som trötta så kändes de verkligen. Mitt ansikte såg helt förstört ut efter matchen och läkaren trodde att jag hade brutit min käke. Röntgen visade att käken hade klarat sig men jag åkte hem med tre frakturer i mitt kindben och en förlust i bagaget. Då tänkte jag för mig själv, min kropp kommer inte palla dessa tunga slag, jag måste gå ner i vikt.
Under 2013 hoppas Nebojsa att han kan bryta sin förlustsvit och börja samla vinster i sin nya viktklass. Nebojsa vill ta medalj på Amatör-SM och drömmer om att få proffsdebutera på hemmagalan Trophy MMA lagom till årsskiftet. Första steget tas på lördag då hemmahoppet, i dubbelbemärkelse, kliver in i buren och ställs mot Simon Hornsyld (4-0) från danska Fredriksund Free Fight.
