Det är en sak att generera intresse för en fight när det baseras på veckor av drama och personlig exponering, betydligt svårare med blott femton minuters matchtid. Historiskt har finalerna av The ultimate fighter ofta blivit ett antiklimax där deltagarna sällan lyckats leva upp till förväntningarna från dokusåpan. Därför var det en oväntad och positiv överraskning att se den hyllade 17:e säsongen leverera hela vägen in i mål. Det saknades inte sevärda fighter under kvällens gång. Nio avslut på tolv matcher blev slutresultatet och de två TUF-finalisterna visade varför de förtjänat att gå segrande ur turneringen. Men galan inleddes med något mindre uppmärksammade matcher, och en domarinsats värd att nämna.
Kim Winslow tillhör burens mest kritiserade domare och visade åter prov på bristande beslutsamhet. Minst sju gånger greppade Maximo Blanco burnätet i matchen mot Sam Sicilia. Winslow var uppmärksam och påminde om regelbrottet, men gjorde inget åt saken när Blanco trots varningar fortsatte klänga sig fast. Den hårda och mycket sevärda matchen genomsyrades av motivation och prestige, eftersom förloraren förmodligen får lämna UFC. Samtliga domare gav till slut segern med 29-28 till Blanco, vilket innebär att Winslows val att inte utdela poängavdrag hade en direkt påverkan på resultatet.
Även orutinerade domaren Chris Tognoni var inblandad i en situation där ett snabbare agerande hade varit önskvärt. Daniel Pinedas kimura i första ronden mot Justin Lawrence var tekniskt elegant och axellås tenderar att ställa till med stor skada fort. Men när Lawrence frenetiskt började klappa och vråla av smärta, tittade Tognoni mest nyfiken på och ingrep inte. Först när Pineda tittade upp på domaren med en frågande blick bröts matchen.
Som väntat fick den ensidige grapplern Kevin Casey problem med självsäkert pratglade och talangfulle Josh Samman. Casey hade sin chans i första ronden och lyckades nästan sätta en triangel, men efter att Samman undkommit låset var det spel mot ett mål. En serie brutala knän mot burväggen i andra ronden avgjorde mötet.
Två meter långe Luke Barnatt fick en del problem i närstrid med en sluggande Collin Hart, men dominerade på distans. Brittens jabb och raka höger punkterade Harts försök att komma in i matchen och resulterade i poängseger efter tre ronder. Ingen prestation som matchade den tidiga hypen i TUF, men ett steg i rätt riktning för britten.
UFC-drömmen lever för sympatiske Nya zeeländaren Dylan Andrews efter en övertygande TKO-seger i rond ett. Grapplingstjärnan Jimmy Quinlan fick tidigt sin nedtagning och sin topposition men tappade den omedelbart. Andrews kom fort på benen och svarade någon minut senare med en nedslagning. Quinlan kröp ihop och knäcktes av slagskuren på marken som följde.
Clint Hester fick äntligen visa den boxartalang som lös med sin frånvaro under veckorna av TUF. Bristol Marunde jagade nedtagningar men blev utklassad stående av Hesters precision och snabbhet. Efter att ha överlevt flera nedslagningar blev Marunde till slut sänkt och avslutad med en spektakulär armbåge i rond tre. Hester tog på hela taget en storstilad revansch efter sin bleka prestation i dokusåpan.
Cole Miller är inte känd för drama men submissionsegern över Bart Palaszewski fick den gänglige fjäderviktaren att kollapsa i en tårfylld hög av tacksamhet. Segern kan ha räddat Millers kontrakt efter tre förluster på fyra försök innan trenden vände. Svartbältet Palaszewski har inte blivit utdragen sedan 2007 vilket ytterligare spädde på triumfen för Miller.
Matchmaker Joe Silva blev ivrigt uppvaktad av fighters som ville möta den impopuläre men meriterade Robert McDaniel. Krallige Gilbert Smith vann budgivningen men upptäckte den hårda vägen att det var en självsäker ”Bubba” som kom till buren. McDaniel dominerade fighten fram till en triangelstrypning i tredje ronden. Smith kämpade tappert och hade sina stunder, men hade förmodligen vunnit på att uppsöka en lägre viktklass. En värdefull revansch för McDaniel som blev känd för självömkan och bräckligt psyke under seriens gång.
Travis Browne avgjorde snabbt och brutalt mot Gabriel Gonzaga efter en dryg minut. Fastlåst mot burväggen i ett nedtagningsförsök, avlossade Browne en serie armbågar som fick ”Napao” att dråsa ihop. Kraften i den långe hawaiianen imponerade, men valet av teknik hamnade i en regelmässig gråzon. Bakhuvud och nedåtgående armbågar är som bekant förbjudet medan sidan av huvudet och snett inkommande armbågar är tillåtet. Brownes attack med totalt sex träffar innehöll alla varianter, inklusive några uppenbart otillåtna smällar. Men domarinsatserna i liknande situationer är något slumpartade och denna gång valde domare Chris Tognoni att tolka situationen som en korrekt knockout.
Damernas division fick ett stort erkännande när Miesha Tate och Cat Zingano bjöd UFC-publiken på den första dammatchen utan uppbackning av Ronda Rouseys stjärnglans. Ljudnivån på läktarna när bantamviktarna gick lös i sin hårdhänta uppgörelse bekräftade att publiken var med på noterna. Underhållningsvärdet cementerades när en uppenbart taggad Zingano inledde rond två med ett sadistiskt leende och ett flygande knä från halva buren. Brutala armbågar och knän, submissionförsök och en oavbruten serie av scrambles och vändningar rasade i nästan tre ronder. Damernas fight gick ut starkt och ökade. Efter en svag inledning av Zingano växte ”Alpha” under matchens gång och avslutade som ett monster i rond tre. Tate blev stoppad via TKO och kan ha fått näsan knäckt, men hennes division hade en lysande kväll. Den stora frågan är om den något blyge och totalt okände Zingano kan lära sig hantera kameror och mikrofoner. När TUF flyttar till FOX i höst blir de mediala förväntningarna på tjejerna en betydande utmaning.
Uriah Hall-hypen dog kanske inte, men togs ned på jorden av den nederlagstippade Kelvin Gastelums grovjobbande och fighterhjärta. Hall tvekade lite för mycket, avvaktade för länge och överlämnade initiativet till sin motståndare. I bländande spurter visade Hall sin fruktade killer instinct, men i matchtid räknat hade Gastelum fler minuter av framgång. Med ett delat domslutet drevs den unge brottaren till tårar av tacksamhet, samtidigt som Hall fick traska hem med stora frågetecken över sig. Kommer den talangfulle knockoutartisten kunna erövra buren i ett andra försök, eller gav Gastelum svaret på hur Hall neutraliseras?
Det finns kanske ingen UFC-fighter som lika kreativt och flödande kan väva ihop boxning, brottning och BJJ som Urijah Faber. Men orubblig optimism kan inte hindra ålder. 33 år gammal börjar ”California kid” uppvisa problem med att få energitanken att supporta den krävande fightingstilen. Efter att ha blivit hunsad med i första ronden, kom Scott Jorgensen in i matchen allt mer och verkade på väg att ta över när tre av fem ronder var avverkade. En utmattad Faber kunde dock sätta in en avgörande spurt när läget visade sig i fjärde ronden. En avgörande nedtagning, ryggposition och strypning i ett svep. Segern ställer en knepig fråga om framtiden för mannen som aldrig förlorar såvida inte titlar står på spel. Blir det ett sjätte försök på det bälte som Faber fem gånger på raken misslyckats med att vinna? Eller ännu fler matchningar mot lägre rankat motstånd som aldrig tycks ha en chans? Kaliforniens son befinner sig i en märklig situation men lär komma in med samma otyglade entusiasm till nästa fight, oavsett vem UFC anser borde stå i motsatt hörna.
Summeringen av kvällen är att mellanvikten just fick en uppfriskande injektion i form av färgstarka gänget Gastelum, Hall (som lär erbjudas fler chanser trots förlust), Hester, Andrews, Barnatt, McDaniel och Samman. Man kan även konstatera att det var ett väldigt korrekt beslut att släppa in damerna i UFC, att regler och domare aldrig slutar vara ett diskussionsämne och att Urijah Faber förmodligen kommer gå till historien som UFC-historiens mest populäre ickemästare.
