UFC Stockholm

En personlig reflektion – Vad rör sig i huvudet på någon som vill slå folk på käften för andras underhållning, och varför vill vi titta på det?

Ingen sport kräver mer av sin utövare. Uppfyller du inte mallen kring vad det är som gör en bra kampsportare så kommer sanningen uppenbara sig och kväva ditt självförtroende i situationer som kommer få dig att känna dig svagare än du trodde var möjligt. Allt faller på dig. Det här är ingen lagsport där ansvaret kan passeras över till en medspelare när prestationsångesten kommer krypandes. Här är personen du delar fältet med din värsta fiende där du och din motståndare inom bara inom några minuter kommer få reda på vem av er som var den starka respektive den svaga. Varför spela potentiell ytlig och inre förnedring mot en stund i rampljuset? Vad rör sig egentligen i huvudet på någon som är villig att riskera både kropp och själ för ett liv, för de flesta, så oglamouröst där gränsen mellan att vara herren på täppan och värdelös många gånger är hårfin. Där trots en helhjärtad prestation, ingen vill minnas en förlorare? Utifrån personliga reflektioner, baserat på egna erfarenheter och åratal av faschinering kring frågan hoppas jag kunna komma svaret lite närmare på frågan om vad det är som gör att folk, mer nu än någonsin tidigare, flockas till idén av att slå varandra på käften för andras underhållning och hur en sport om nästintill obegränsad brutalitet i bur kom att bli tidernas snabbast växande sport.

Det finns något poetiskt i att medvetet vilja jaga en dröm där förutsättningarna att lyckas nästintill är mardrömslika. Ju högre risk desto större utdelning är ett välkänt uttryck, där dock fallet kampsport spelar med unika långsiktiga hälsoproblem som insats. Det tar åratal att bygga upp ett namn i kampsportsvärlden där enstaka timmar kan rasera det. En stund av bristfällig fokus kan bli din sista.

Få sporter blottar utövarens förberedelser på samma vis som kampsport. Månader av förberedelser i högriskmiljöer som många gånger är långt tuffare än matcherna ifråga där du inte vet om alla dina tankegångar, strategier kommer att bära frukt förrän du står öga mot öga med din motståndare. Du kanske tränar korrekt, men vad gör din motståndare? Tränar han mer, vet han något du inte vet? Även om svaret är nej, en välplacerad träff kan vända allt.

Den bästa utövaren är inte alltid den som vinner i kampsport, men oavsett så är det oftast så mötet ifråga kommer att bli ihågkommet. Med dig som den svagare, sämre av de två där din chans att motbevisa faktumet kanske aldrig kommer att presentera sig igen. Olikt många andra idrotter där nästa säsong med obligatoriska returmöten alltid finns bakom hörnet och där en otillräcklig förberedelse på individnivå nästan alltid kan täckas av en flitig medspelare. Utan lager av skyddsutrustning, utan lagtröja med ett opersonligt nummer med upp till 2 decimaler, i kampsport är alla ögon på dig. Du är fullkomligt blottad, på både gott och ont. Du ska komma att öppna upp din själ, och snart ska du få reda på om du anses tillräcklig av publik och utefter dina egna referensmallar.

Förlorar du så är det ditt fel, i regel nästan alltid bara ditt fel. I jämförelse med din motståndare, fysiskt mentalt eller båda, var du otillräcklig. Vinnaren tar ett steg fram, förloraren 10 bakåt. Din motståndare belönas med vinstbonusen som hade kunnat vara din. 1% av kampsportens utövare står för 99% av sportens tillgångar, och sannolikheten att du ska bli en ekonomisk framgångshistoria blev just om möjligt ännu mindre. Finns det något positivt att hämta ur detta? Ja.

Emotionellt knyter vi lättare an till en person som i en ständig balansgång slåss för sin familjs rätt till ett liv utanför underklass än personen som hoppas vinna för en utbyggnation av sin tredje pol. Vi har ofta mer gemensamt med den förstnämnde. Livets svårigheter stannar inte upp för dessa. Oftare har de sämre förutsättningar till att lyckas än du själv, något som vid handresningen samtidigt inspirerar klarare än något annat att faktiskt allt kanske är möjligt trots allt, med en uns av hårt arbete och hjärta. För alla älskar vi en underdog. Dras vi till lemlösa kämpar som Nick Newell och Kyle Maynard för att de hör till världens elit? Nej, men vi älskar dom för deras försök att bli. Desto sämre förutsättningar att vinna desto större potentiellt spektakel. Vi dras till det, känslan av att ha bevittnat något alldeles speciellt, en av kampsportens mest lockande och centrala hörnstenar. Vad som helst kan hända. Fler discipliner i fallet MMA öppnar upp för diskussioner och alternativa vägar till vinst. Få sporter är lika utmattande, där vinsten många gånger tävlas om i en ren kamp om viljor. Trots ett dåligt matchkort, vågar du verkligen missa det?

En vinst går inte att leva på längre än en stund, få framtidssäkras i detta yrke. Vägen mellan dig och de du ser upp till är kort. En superstjärna inom kampsporten är inte i något avseende oanträffbar, i förhållande till många andra offentliga personligheter. Den fjärde barriären bryts när du får chansen att träffa och ta bilder med din förebild som tvingas le med dig, oavsett egentlig sinnesstämning. Önskar personen ifråga hellre vara någon annanstans? I en del fall måhända, men denne måste vara här oavsett för att kunna leva mellan matcherna, och det finns folk som älskar faktumet att personen ifråga är där för att ge tillbaka. Där du för en stund får känna dig lika viktig för denne som denne alltid varit för dig. Därefter är du kämpen evigt lojal.

Ingen sport kräver mer av sin utövare än kampsporten. Cirka 313 dagar om året, 2-3 pass om dagen, en dag vila i veckan. Träningen blir ditt liv. Privatlivet blir lidande, överträningen finns alltid bakom hörnet. Likt att korsa ett minfält kan du när som helst skada dig, tillfälligt eller kroniskt. När som helst kan allt du arbetat för, kvällarna med vänner du nekat till förmån av gymmet, kladdkakan du ignorerat till förmån av 200g naturell kvarg. Allt kan bli förgäves. Få kampsportare har dock detta i åtanke, detta är den sortens människa som inte har råd med att tänka på en plan B, det tar för mycket fokus från plan A. Tänker de som alla kommer de också bli som alla.

I kampsport krävs ett självförtroende som närmast gränsar till narcissism. Vi ser det hela tiden. En person som uppenbart slogs medvetslös men som fortfarande överklagar domslutet när matchen stoppats, en person som trots upprepade raka förluster fortfarande tror sig ha ännu en chans om titeln framöver och en person som ignorerar klara kroppsliga sidoeffekter av sporten men biter ihop i tron om att denne fortfarande är tillräcklig. En stor del av alla kampsportare tror gränslöst på sin förmåga att vända, att vinna. Likt ett citat från FX Toole med en tvist vill jag mena att kampsportens mest ambitiösa utövare är människor villiga att offra allt för en av vår tids mest missförstådda drömmar som ingen annan ser än de själva. Det är en kamp i sig att nå slagfältet. Att respektera alla utövare som delar buren, mattan eller ringen med varandra är ett uttryck ofta yttrat, men inte i tillräckligt stor utsträckning.

Vårt samhälle uppmanar oss till att försöka vara bättre än varandra. Att tävla för att göra upp om vem som är bäst är en drift som till stor del definierar oss som människor. Kampsporten är en klar indirekt representation av detta. Rulla med slagen och upptäck att det är slagen du inte ser som gör ondast, ta ett steg framåt och upptäck att det kan vara din bästa defensiv och vänd inte ryggen till då ditt problem alltid kommer dig ikapp. Det här är rättvist. Överkom dina rädslor, stå stark. Förstå att nederlag är en central del av att vinna. Ge mest i kampsport så är det många gånger du som får störst utdelning. Varje mål är mätbart och betydelsefullt. Det finns inga garantier, men få forum erbjuder detta.

Jag drömmer om en utökad sysselsättning inom kampsporten, men med ovanstående mall som referens, är det jag? Troligtvis inte. Är min mall den enda rätta? Absolut inte, men jag kommer att fortsätta beundra och inspireras av de som känner igen sig. Vi dras alla till kampsporten av olika anledningar. En central del i vad det är som gör den så speciell och vacker.

Sökte du dig till kampsporten för att omvandla negativa drifter till något positivt? För att paradoxalt nog söka avslappning genom träning i sportens höga krav av fokus som erbjuder vila från utmattande negativa tankar? Ville du finna framgång oberoende av andras prestationer, få en chans att mätta känslan av att vilja skada något,någon i en arena där det är socialt accepterat att säga så eller möjligtvis bara att ha roligt? För kampsport är just det, väldigt roligt.

Att vilja slå någon på käften för andras underhållning är så mycket mer än summan av alla dessa delar. En central del av denna artikel har varit att redogöra faktumet att det inte finns någon generell mall kring vem som önskar att titta på kampsport eller utöva den själv. Detta var min mall, men den behöver inte i något avseende vara mer rätt än din då kampsportens utövare är personer lika mycket människa som du och jag. Något som många tror men som inte kan sammanfattas genom en generell stereotyp stämpel.

Kategorier
BjjNyheterÖvrig KampsportUFC
3 Kommentarer
  • Brocowich
    29 March 2015 at 06:20

    Det är väl den klassiska nyfikenheten om vem som är bäst. Vem hoppar längst, vem är starkast, vem vinner om dom slåss.

    Att folk slår på varandra under översyn och efter ett regelsystem på samma villkor har jag inga problem med alls. Däremot förstår jag inte våld på gatan, än mindre dom som stampar på redan nedslagna personer.

  • Jonteh
    29 March 2015 at 06:53

    Mycket bra skrivet!

  • Eric
    30 March 2015 at 09:11

    Det är säkert olika men i min värld så missas den stora poängen, eller så behöver jag läsa en gång till mer noggrant. Jag känner ingen som vill slå någon på käften, utsätter sig för det för publikens skull eller har behov av att skada andra. Några få kan känna behov att känna sig bättre än andra, men hos 90% av de jag känner som tävlar, och mig själv, handlar det inte på något sätt om varken publik eller motståndare. Allt handlar om sig själv. Man vill testa sig själv, man vill utsätta sig för en väldigt jobbig situation fysiskt och psykiskt för att se hur man hanterar det. När man tagit sig genom det är det få saker som är så givande. Sen lockar “schack-bitarna” så klart. Att läsa av någon och hålla sig lugn i en stressad miljö och adrenalin för att välja tekniker som funkar mot just den personens svagheter.
    De som tagit sig till UFC eller andra stora organisationer vill nog naturligtvis fortsätta och se om de kan bli bäst i världen. Och på många sätt tror jag man behöver det tunnelseendet, att bara fokusera på att bli bäst, om man ska komma dit. Men det är en bråkdel av alla utövare.

    I alla sporter, eller dans, eller vad vi nu pratar om, är nog psykologin ungefär densamma. Att man valt just MMA betyder inte att man inte fungerar som vem som helst annars och lika gärna kunde dansat eller vad som helst.

    Desto tuffare utmaning och problem desto mer givande. Och sen är det helt enkelt jävligt kul om man inte fastnar vid rädslan och låter negativa känslor ta över.

    Vi vill titta på det för att det är något vi alla har i oss. All sport härstammar från denna typen av kamp, det är en lika naturlig del av oss som sex, fast den blivit mer hämmad, förbjuden och tabubelagd sen vi inte behöver den på samma sätt.

  • Svara

    Senaste kommentarerna
    Omröstning

    Vem borde Alexander Gustafsson möta i sin UFC-comeback?

    Visa resultat

    Loading ... Loading ...