Ibland räcker det inte till med UFC:s bonusar för ”Performance of the Night” och ”Fight of the Night”. Genom ytterst inofficiella priser på MMAnytt.se uppmärksammas några fighters lite extra och ges chansen till odödlighet i minnet hos MMA-fans!
Galans WOW!
Går till T.J. Dillashaw (10-2, 6-2 UFC) efter att som underdog ha gått in och dominerat Renan Barao (32-2, 7-1 UFC) och tagit hans bantamviktsbälte från honom, en smocka i taget. Redan i första ronden träffade Dillashaw en högerslägga som sänkte Barao och släppte aldrig taget om matchen efter det. Förutom en brasiliansk vänsterkrok som i andra ronden öppnade ett cut bredvid Dillashaws högeröga verkade utmanaren aldrig vara i någon direkt fara. Slutet för Barao kom 2:26 in i femte ronden, efter huvudspark och slag från T.J. Dillashaw bröts Baraos förlustlösa svit på 32 matcher. Mycket rörelse och konstant press visade sig vara ett framgångsrecept för den nyblivna bantamviktsregenten. WOW!-faktorn blir inte mindre av att Dillashaw från början inte var tilltänkt utmanare, utan fick matchen eftersom Raphael Assuncao (22-4, 6-1 UFC) tackat nej med anledning av ett brutet revben. Med tanke på att Dillashaw och Assuncao möttes i oktober 2013 och det då var Assuncao som gick segrande ur matchen, vore det rimligt att anta att nästa titelmatch i bantamvikt blir mellan dessa herrar.
Galans tuffing (alternativt ”Aj! Nej! Ge dig!”)
Går till Jamie ”C-4” Varner (21-10, 3-5 UFC) efter att ha kämpat sig igenom dryga 4 minuter med vad som såg ut att vara en väldigt bruten ankel. Redan 40 sekunder in i första ronden träffade James Krause (21-5, 2-1 UFC) Varners vänsterfot med en låg spark och det blev snabbt tydligt att något inte stod rätt till med foten. Under följande 4 minuter fick publiken till sin förskräckelse, eller förtjusning i det fall man är sadistiskt lagd, se hur ”C-4” ramlade omkring i buren, med en ankel som böjde sig i onaturliga vinklar. Det går inte att ifrågasätta Varners tuffhet, men sannolikt var det en lättnad både för honom och majoriteten av publiken då hans hörna satte stopp i första rondvilan.
Galans Popeye
Går till Daniel Cormier (15-0, 4-0 UFC) efter att ha dominerat Dan ”Hendo” Henderson (30-12, 7-6 UFC) och strypt ut PRIDE-legendaren 3:53 in i tredje ronden av deras möte. Popeyes syftar i detta fall inte till den tecknade, spenatätande sjömannen med talfel utan till snabbmatskedjan som serverar friterad kyckling i staterna. Cormier har visat sig vara väldigt förtjust i friterad kyckling från Popeyes, vilket även ”Hendo” snappat upp. I slutändan har sannerligen Cormier gjort sig förtjänt av ett riktigt skrovmål, för så dominerad som Henderson blev på UFC 173 har i alla fall inte undertecknad sett honom bli tidigare.
Galans tjurskalle
Går till Katsuniro Kikuno (22-6, 1-1 UFC) efter hans insats mot TUF-vinnaren Tony ”El Cucuy” Ferguson (15-3, 5-1 UFC). Måhända är titeln som Galans tjurskalle kanske inte helt befogad, men låt mig förklara tanken bakom: Kikuno som kommer från en karatebakgrund drog många blickar till sig med sin oortodoxa stil i UFC-premiären mot Quinn Mulhern (18-4, 0-2 UFC). Låg tyngdpunkt och lågt hållna händer är säkerligen vanligt förekommande i karate, men i MMA ser man det inte lika ofta. I matchen mot Fergusson såg det väldigt märkligt ut när Kikuno tog slag efter slag i ansiktet och backade så till den milda grad att han till slut kutade bort från Fergusson men ÄNDÅ INTE VILL HÖJA HÄNDERNA! Jag är helt med på att Kikuno har sin stil och säkert presterar bättre då han gör som han är van vid, men scenen som utspelade sig i denna lättviktsmatch gav åtminstone undertecknad tanken ”Du kan väl åtminstone prova att lyfta nävarna, så mycket sämre kan det inte gå”.
Galans luring
Går till Mitch ”Danger Zone” Clarke (11-2, 2-2 UFC) för hans stiliga brabo-strypning från underläge mot TUF-finalisten Al Iaquinta (8-3, 3-2 UFC). Med hjälp av några steg på burväggen lyckades Clarke efter att ha låst hals och arm på Iaquinta även komma upp i position för att fånga hans ben med sina och strypa Iaquinta medvetslös 57 sekunder in i andra ronden. Brabo-strypningar underifrån är inte något man är bortskämd med som MMA-fan, har det någonsin förekommit i UFC?
Galans slim-fit
Går till Robbie ”Ruthless” Lawler (23-10, 8-4 UFC) som i matchen mot Jake ”The Juggernaut” Ellenberger (29-8, 8-4 UFC) visade att han gör sig väldigt bra i welterviktsdivisionen. Många fighters har bestämt sig för att prova lyckan i lägre viktklasser, få har lyckats lika väl som Lawler. Mot Ellenberger såg han avslappnad ut och verkade stortrivas i buren, han visade matchen igenom att han var den betydligt mer tekniske boxaren. Så när som på en våldsam höger (som Ellenberger verkade skada handen genom) i början av tredje ronden, såg ”Ruthless” ut att ha matchen under kontroll framtill slutet som kom via knä och slag 3:06 in i tredje ronden. Man kan inte annat än hoppas att Lawler trivs med sin nuvarande diet, för fansen trivs verkligen med att ha honom i welterviktsdivisionen!
Galans ninja
Går till Takeya Mizugaki (20-7, 7-2 UFC) som säkrade sin femte raka seger efter enhälligt domslut mot Fransisco ”Cisco” Rivera (10-3-1, 3-2-1). Efter att ha inlett med att varva vinster och förluster i WEC- och UFC-karriären verkar nu Mizugaki ha kommit igång ordentligt, det han saknar i explosivitet och flashighet kompenserar han för genom ihärdig press och teknik. I likhet med ninjor har Mizugaki verkat i det dolda, men snart torde det bli ändring på det. Med tanke på att det i bantamviktsdivisionen råder brist på potentiella titelutmanare borde chansen för Mizugaki inte vara särskilt många vinster bort.
Vilka priser skulle ni vilja dela ut efter UFC 173?
