UFC 150: Henderson vs Edgar II – Vad nu då?

I vanlig ordning ställs frågan “Vad nu då?” när jag spekulerar kring vad som väntar deltagarna på huvudkortet på UFC 150: Henderson vs Edgar II?

Ben Henderson

Dana White hade innan galan bestämt att det skulle bli tjurige Nate Diaz som skulle få chansen att utmana lättviktsmästaren och så kommer det också att bli. Något att verkligen se fram emot.

Frankie Edgar

Även om jag tillhör en av dem som håller med statistiken och anser att ingen av dem gjorde tillräckligt för att bli utropad till segrare så är jag också nöjd över att det inte blir en tredje match mellan Edgar och Henderson. Det finns inget i reglerna som säger att man måste verkligen besegra en mästare för att ta hans titel men det ligger något i det psykologiskt. I natt var det Edgars tur att försöka ta tillbaka titeln (oavsett hur han blev av med den). “Styles make fights” heter det på andra sidan Atlanten, men tydligen hamnar Edgar i de situationerna ofta där det är på håret. Det kanske är hans “style” nu för tiden.

Nästa fråga som behöver besvaras är om Edgar ska bli kvar som lättviktare eller om han ska tappa några kilon och bli fjäderviktare. White och UFC har uppmanat honom att göra det under en längre tid och det har inte varit av intresse tidigare. Det jag tror det handlar om är att om han nu inte får en titelmatch i fjädervikten så är det ganska få matcher i viktklassen som verkligen kan få intresset att bubbla hos fansen. Det skulle möjligtvis vara mot den koreanske zombien Chan Sung Jung (som är skadad), men därefter är det glest. De matcherna som kan skapa intresse och som följd en tjockare plånbok finns i lättvikten. Därför blir han nog kvar ett litet tag till.

Bekymret med ovanstående resonemang är att det är lika sant för UFC som skulle behöva honom i fjädervikten av ovanstående anledningar. UFC har en tendens att få som de vill. Oftast.

Men just nu är vi i min “Inception” och jag säger match mot grottmannen Clay Guida. Förhoppningsvis fick han tillräckligt med skit från UFC och sina fans för att återvända till sin mer underhållande stil. EN sådan match mot Edgar skulle kunna bli spännande.

Donald Cerrone

Den förste att någonsin knocka Guillard. Kan man säga annat än “wow”? Cerrone går från klarhet till klarhet med undantag för fläcken i registret som är förlusten mot Nate Diaz. Men Cerrone är en matchmaskin och det skulle inte alls förvåna mig om han var åter i oktagonen bara om någon månad.

Cerrone vill ha match mot Anthony Pettis, så varför inte ge honom det? Även om det inte är den match som automatiskt ger honom en chans på titeln kommer han ändå hinna med en match till innan året är slut. Så det finns tid för det också.

Melvin Guillard

Vid 29-års ålder har Guillard 44 professionella matcher över 10 år på meritlistan. Under den tiden har han glänst ett par gånger och flera har haft höga förhoppningar för honom, inte minst Dana White. Men Guillard har inte levt upp till de högt ställda förväntningarna och därför kanske det är dags att sätta nya. Guillard kanske ska vara den fajter som helt enkelt går spännande matcher och underhåller och inte är med i diskussionen om hur många matcher han är ifrån en titelmatch. Snarare hur många matcher han är från pension i så fall.

Utifrån det resonemanget skulle jag vilja se honom mot Jeremy Stephens. Det blir en fin smällkaramell.

Jake Shields

Shields tillhör kategorien av fajters som bara måste vinna sin matcher, kanske mer än andra för att han en stil som manar till bu-rop. En förlust och han slungas långt ner på matchkorten mot motståndare som inte har med titeln alls att göra. Jag vill vara imponerad av hans framgångsrika stil men blir mest irriterad och hoppas att han kan återvända till tiden då han faktiskt avslutade via submission.

Alan Belcher visade upp snygg grappling i sin senaste match mot Rousimar Palhares, kan det även komma till användning mot Shields?

Ed Herman

Herman är bra mycket bättre än vad han fick visa under helgens gala och för att få visa det skulle han behöva möta någon mer allsidig snarare än en grapplingspecialist. Ska man snegla uppåt i ranking kanske Chris Leben skulle vara något annars nedanför väntar Court McGee.

Yushin Okami

Vinsten mot Roberts var väntad och välkomnad. Men den säger inte så mycket om hans plats bland eliten. Därför tycker jag att man åter igen ska boka en match mot Rousimar Palhares. Ska bli intressant att se hur Okamis kontrollerande brottning står sig mot någon som vill slita av ens lemmar vid varje chans som ges eller tas.

Buddy Roberts

Han fick chansen och tog den. I början såg det ganska bra ut och händerna landade där de skulle men när Okami kramade tag i honom var det början på slutet även om han kämpade väl för att inte bli nedtagen. Att ta chansen mot någon som Okami kostar också och det blir förmodligen att välkomna någon nykomling med tanke på att Roberts faktiskt bara haft två matcher i UFC. Om UFC uppskattar hans insats, att han klev upp med kort varsel, kanske han får Patrick Cote.