Den patenterade ”rape-choke” demonstreras med ett leende av Wanderlei Silva.
UFC 92 är över,och vilken gala det var! Jag hade rätt så väldigt blandade känslor efter jag hade sett den. Det beror egentligen på hur man tyckte om deltagarna innan. Men vad man än säger så var det inte favoriterna som gick hem med vinsterna. Till och med vår andra skribent, Fear, som brukar skriva utmärkta inför-poster för galorna fick alla sina tippningar fel. Så hela galan kan helt enkelt sammanfattas som en skräll.
Nu kommer det svåra, att ranka den största skrällen på galan. Att Rashad Evans till slut plockade ner Forrest Griffin till marken och körde hammar-nävar tills hans armar flög omkring var kanske inte en av den största skrällen. Trots det så hade jag nog Forrest Griffin som vinnare om det hade gått hela distansen, på poäng åtminstone. Jag hade också plockat Griffin som vinnare innan galan. På showboating däremot så vinner alltid Evans.
Här har vi den vackra ”le hånande – få motståndaren att fokusera på höger hand genom att pussa på den – slå med vänster”-rutinen. Jag satt bara och önskade att Evans skulle bli knockad i det ögonblicket trots att jag ändå garvade åt hur han betedde sig. Dessa två herrar lyckades ändå dra till sig $60 000 extra då de satte ”Fight of the Night”-bonusen.
Den andra skrällen var Frank Mir vs Antonio Rodrigo ”Minotauro” Nogueira, eller Big Nog som han också heter. Här hade vi dock ett otroligt boxningsarbete från Mir som plockade isär Big Nog bit efter bit. Nog är känd för att aldrig bli avslutad trots att han har ätit en näve och flygit i backen. Denna gång var det dock annorlunda men det var nog snarare beroende på att Mir gick matchen extremt smart.
Tidigare gånger har Nog blivit knockad till marken och personen har följt efter, personen i fråga har sedan vevat allt vad han har för att avsluta matchen. De ger upp när de märker att Nog fortfarande försvarar sig intelligent och efter det åker dom fast i ett lås. Slutet blir att Nog vinner. Nu är det dock Mir som spelade smart och vevade inte som en galning. Resultat: Mir vinner på skrällseger.
Men den största skrällen för mig var ändå Wanderlei Silva vs Quinton ”Rampage” Jackson. Det är tredje gången de går in i ringen tillsammans och de har båda två gjort det fullständigt klart att de inte gillar varandra. Redan på invägningarna så puttade Wanderlei Rampage och Rampage svarade med ett leende medans folk runt omkring slet dom ifrån varandra.
Redan då visste man att matchen absolut inte skulle gå hela distansen. Jag kan erkänna att trots att jag visste det så stod jag upp, gapandes, när man såg den brutala knockouten som Rampage fick till. Med den så förtjänade han också $60 000 som ”Knockout of the Night”-bonus.
Efter det här så kommer mitt kritiska tänkande med i bilden, jag tänker efter på vad jag sett. Alla matcher som gått har i princip uteslutande varit ståendes. Det var till och med så pass stående att UFC inte delade ut någon ”Submission of the Night”-bonus. På de tio matcher som var med på hela UFC 92-kortet så var det inte en enda som slutade med ett lås.
Har UFC blivit kickboxning?
