Ännu en gala utan någon fight som får blodet att koka men som ändå har en del intressanta fighter. Håll till godo:
Quinton Jackson vs. Keith Jardine
Efter att “Rampage” kom till UFC, och med hjälp av Juanito Ibarra återskapade sig som boxare, råder det ingen tvekan om att han just nu befinner sig på toppen av sin karriär. “Rampage” har aldrig varit så bra som han är nu och det skulle inte förvåna mig om han återigen står som mästare vid årets slut. ”Guds soldat” får dock se upp så att inte kärleken till boxningen, vilket vi såg tendenser till i Forrest-fighten, gör honom allt för ensidig och förutsägbar.
Om ”Rampage” är klassens clown är Jardine snarare den där killen som alla tycker är märklig men som ingen vågar mobba för ser ut att kunna slå ihjäl den som skulle försöka. Det är svårt att veta var man Jardine efter imponerande segrar mot Griffin och Lidell blandat med blixtsnabba knock-outförluster mot Alexander och Silva. Vad man kan vara säker på är att det är mer underhållande att se Jardine förlora än att se honom vinna ett delat beslut.
Avgörande för utgången är vem som kan kontrollera fighten. ”Rampage” behöver vara aggressiv och sätta press på Jardine medan den senare bör hålla avståndet och plocka poäng. Jag tvivlar inte på att Greg ”Yoda” Jackson har en utmärkt ”gameplan” som djuphavsfisken Jardine kommer att försöka följa, men hur lätt är det att göra det när man ligger knockad på mattan och sprattlar? ”Rampage” har lärt sig läxan och kommer inte att låta Jardine stå på avstånd och sparka, och därför blir det här en tuff kväll för Jardine.
Jardine raklång på marken.
Shane Carwin vs. Gabriel Gonzaga
Detta är en mycket intressant matchning mellan den obesegrade och lovande Carwin och den erfarne och erkänt skicklige Gonzaga, en fight vars vinnare kan börja sikta in sig på titeln. Carwin har en brottarbakgrund och gillar att krossa sina motståndare på marken med tung och smärtsam GnP. Stående ser Carwin ut som en zombie, men har kraften att knocka vem som helst som han kan träffa.
Carwins senaste fight var mot den blekfete britten Neil Wain, som han mosade lätt, men jag ser inte hur han ska kunna komma åt Gonzaga varken stående eller på marken.
För att vinna mot Gonzaga måste du knäcka honom mentalt, och näsan som Couture gjorde, för då tenderar han att ge upp. Men Carwin är för långsam med sina släggor till händer, och inte kommer han att kunna hålla nere eller ens överleva den utmärkte BJJ-utövaren Gonzaga på marken heller. Carwin kan komma att försöka kontrollera klinchen för att på sätt vinna ett beslut men jag tror Gonzaga lärt sig den läxan.
Gonzaga spräcker nollan.
Matt Brown vs. Pete Sell
Detta är utan tvekan galans ”ultimate boxing”-fight, då båda dessa TUF-veteraner är mer kända för sin tuffhet än för att vara skickliga fighters. Tre ronders slagväxlingar borde sluta med en knock-outseger, men som vi sett i Sanchez/Stevenson samt Lytle/Davis är ett ganska händelsefullt beslut troligare att vänta.
Pete ”Drago” Sell är kanske mest känd för sin ”det där kan väl inte hända”-förlust mot Scott Smith, men också för att han ofta syns vid Matt Serras sida. Det senare borde betyda att han har riktigt giftig Jiu-jitsu, men frågan är om han som tvättäkta ”ultimate boxer” kommer att använda den. Jag tror det inte. Vem vinner då? Det gör Brown då han fightas lite smartare än Sell.
Matt mofo Brown är tuffaste killen i kvarteret.
Matt Hamill vs. Mark Munoz
WEC-veteranen Munoz prövar nu lyckan mot de stora killarna i UFC och får omedelbart möta riktigt tufft motstånd i Matt ”The Hammer” Hamill. Båda har brottarbakgrund, men det är Munoz som har de mest imponerande meriterna på området.
Dock har Hamill en klar fördel erfarenhetsmässigt av att ha mött tuffa fighters som Franklin och Bisping, och han har också en fördel i sin allt bättre boxning. Hamill kommer att kunna matcha Munozs bättre brottning med nedtagningsförsvar och boxning och på detta sätt vinna ett beslut.
UFC>WEC
Gray Maynard vs. Jim Miller
Maynards brottning handlar om kontroll och åter kontroll. Maynards tre senaste fighter slutade i beslut och så länge lay ´n´ pray fungerar så varför inte fortsätta på den vägen. Så länge en fighter vinner är det i min mening försvarligt att vara tråkig, men det finns en stor risk att denna fight blir kvällens tröttaste sömnpiller.
Miller är solid som Jiu-Jitsu-utövare men han är inte tillräckligt skicklig för att kunna fånga “The Bully” I någon form av lås eller strypning. Maynard verkar var en av de TUF-veteraner som UFC har tänkt sig ett långt samarbete med, de låter honom möta precis lagom svårt motstånd för att han ska utvecklas och bli bättre.
Maynard mark-mobbar Miller.