Krönika: MMA-fighters borde dömas hårdare för våld i nära relationer

Veckan hann inte bli ett par dagar gammal innan det kom ut nyheter om två professionella MMA-fighters, varav en under kontrakt med UFC, som misshandlat sina fästmöer. Och på nytt har vi påmints om den oroväckande statistiken som visat att idrottarna i vår sport allt för ofta begår den typen av brott.

’With great power comes great responsability’ har ni kanske hört innan. Det är Spindelmannens återkommande mantra och förklaringen till att han använder sina krafter till att bekämpa brott. Desto mer makt du har desto större ansvar har du för hur du använder den, oavsett om du vill ha det eller inte.

Det närmaste vi kommer personer med fysiska superkrafter i verkligheten är de bästa kampsportarna inom MMA. Personer som tränar hårdare än nästan alla på jorden för att kunna ställa sin teknik, fysik och taktik mot varandra. Det är i dem många hittar sina idoler, den typen av hjälte utan superkrafter man vill efterlikna. Det är också bland dem vi ibland kan hitta skurkar, människor vi buar åt och hoppas får stryk för att de gör något eller står för något vi tycker är fel.

Den här veckan har två personer i vår sport anklagats för att ha gjort något väldigt fel, varav en av dem har erkänt. Michael Graves och Julian Wallace ska inte bara ha agerat våldsamt mot sina fästmöer, utan även ha använt sig av knän, armbågar, sparkar och strypgrepp för att ge sig på dem. Tilltag de är vana vid att använda sig utav inne i buren. Jag vet inte varför det är just den delen av händelserna som sticker ut för mig och inte händelserna i sig. Kanske är det så att man blivit allt för van vid att fighters begår den typen av brott.

Christy Mack

Christy Mack

Vi hade inte allt för länge sen ett väldigt uppmärksammat fall där mannen som bytt namn från Jon Koppenhaver till War Machine misshandlade och försökte våldta sin flickvän Christy Mack. Året innan det hade vi ett omskrivet fall i Sverige där Victor Cheng dömdes för misshandel av sin före detta fru och hennes son.

Det tar inte slut där.

För ett år sedan, till följd av War Machine-fallet, gjorde HBO real sports en granskning av hur det ser ut med våld i nära relationer bland professionella MMA-utövare. Statistiken de fick fram visade dystert nog att det var mer än dubbelt så vanligt att fighters begår den typen av brott jämfört med hur det ser ut bland den primära demografin för den typen av förövare, män i åldrar 18 till 39. Jämfört med amerikanska fotbollsspelare är det tre gånger så vanligt att fighters arresterats för domestic abuse.

Straffen för våldsbrotten delas såklart ut av rättsväsendet och ur en moralisk synvinkel ska man ge människor en andra chans utan döma dem för tidigare synder. Men är grundstraffet tillräckligt?

Om vi ser MMA som en sport där våld utövas under kontrollerade förhållanden är idrottsmännen, snävt sett, professionella våldsutövare. I en jämförelse med andra yrkesgrupper, till exempel läkarkåren, dras ens licens in om man olovligt utövar sin yrkeskunskap och man får inte jobba inom branschen igen. För fighters spelar däremot inte våldsbrottshistorik någon större roll.

War Machine signades av Bellator medan han satt i fängelset för en annan misshandelsdom, två år innan han bröt 18 ben i kroppen på Christy Mack.

UFC-presidenten och sportens kanske mest influensrika person, Dana White, har berömt sagt att fighters inte kan studsa tillbaka från att ha satt sina händer på en kvinna. Men han är mer än villig att ge dem chansen. Abel Trujillo, dömd två gånger för misshandel i hemmet, gick sin nionde match för UFC i maj. Thiago Silva signades tillbaka av UFC efter att hans fru lagt ner sitt åtal mot honom, trots rapporter om att han stoppat en pistol i sin frus mun och blivit elchockad av ett SWAT-team vid gripandet. Kort därefter uppgav hon att åtalet lades ner för att hon lämnat USA av rädsla för Silva och publicerade en video på incidenten, vilket tvingade UFC att släppa honom på nytt.

I december slåss Anthony Johnson för andra gången om UFC-titeln i lätt tungvikt. Han har anklagats för misshandel av tre olika kvinnor och har dömts till en tre år lång villkorlig dom vid ett av tillfällena.

Just Johnson har också missat att väga in sig på rätt vikt vid fyra tillfällen under sin karriär, något han fått mer offentlig kritik än sitt agerande utanför sporten. När Johnson signades tillbaka av UFC hotades han med att petas av företaget om han skulle missa vikt igen. När han däremot åter anklagades för misshandel stängdes han bara av tills mamman till hans två barn drog tillbaka sin anmälan.

Anthony Johnson

Anthony Johnson

Det är en intressant jämförelse med reaktionerna från fans, fighters och andra inblandade i sporten på andra typer av händelser. Man undrar om den offentliga hudflängningen Yoel Romero fick utstå för sitt misslyckades dopingtest i våras, och som han fortfarande drabbas av efter att ha bevisat sin oskuld, hade varit lika grym om det gällt våld i nära relation.

Fighters som beter sig osportsligt eller klappar till följd av slag buas och häcklas. Vissa, som TJ Dillashaw, slängs ut ur sitt gym om de bryter mot någon form av lojalitetskodex. Jag tror nog att de flesta skulle lista misshandel, speciellt om det är av någon i ett utsatt läge som en fästmö, som en värre överträdelse än de tidigare nämnda. Frågan är däremot om reaktionerna speglar det.

Buande, försvårade jobbmöjligheter och social utfrysning är inte en problemlösning. Det går till och med att argumentera för motsatsen, ens ilska, utåtagerande och våldsbenägenhet kanske ökar om man utsätt för det. Poängen är däremot inte att vi har makten att någonsin stoppa en fighter från att slå sin partner igen. Det är att alla berörda parter; promotors, fighters och vi som fans har utrymme att skapa en kultur där våldsbrott generellt, och våld i hemmet mer specifikt, är betydligt mer tabubelagt. Den makten har vi.

Och det ansvaret har vi att försöka se till att blir så.

Kategorier
KrönikaMMAnytt.seNyheterSenaste NyttZ-Klistrad artikel
13 Kommentarer
  • Metallica
    7 October 2016 at 09:25

    Om bevis finns ska alla som slår någon straffas hårt som fan!

  • Johanvbg
    7 October 2016 at 09:42

    Alla är vi lika in för lagen och så bör det givetvis vara oavsett om man är MMA-fighter eller en vanlig Svensson. Jag har svårt att tänka mig att en kvinnomisshandlare som råkar vara MMA-fighter misshandlar kvinnor mer brutalt än nån som inte utövar MMA. Förmodligen är det vanligaste tillvägagångssättet att man slår nån med knytnäven eller slänger in nån i en vägg t ex och det har inget med MMA-träning att göra.

    • Johan
      7 October 2016 at 09:48

      Vågar nog utlova att Rumble kan göra mer skada med sina nävar än undertecknad :)

      • Johan
        7 October 2016 at 09:49

        Dock tycker jag inte man automatiskt ska straffas hårdare p.g.a. sitt yrke. Är skadan som räknas.

      • Macroscope
        8 October 2016 at 07:47

        En basebollspelare kan också slå hårt etc etc.
        Du behöver inte träna mma för att misshandla/slå ihjäl en kvinna, män har lyckats sen stenåldern. Senast var det en halvfet farbror som skar halsen av sin fru i ett garage, och en nerpundad djurgårdare som slog ihjäl sin sambo (Lotta).

        • Johan
          8 October 2016 at 02:37

          Svarade bara ordagrant ang “slår nån med knytnäven”. Halvt på skoj. Svarade mer seriöst precis ovanför här.

    • Peter Andersson
      7 October 2016 at 10:18

      Jo, man vill ju inte ha det som i vissa delstater i usa där man kan bli dömd för “assault with a deadly weapon” för en käftsmäll bara för att man har tränat kampsport…

      • sepenoob
        7 October 2016 at 11:58

        Är det inte så i Sverige med att det kan vara mordförsök enbart pga man tränar någon kampsport?

        • Peter Andersson
          8 October 2016 at 12:58

          Jag är inte jurist men av vad jag förstått av åtalet “mord” måste det finnas tydligt planerat uppsåt att döda (till skillnad från dråp) så valet av tillhygge verkar ha underordnad betydelse.
          Men jag är ganska säker på att kampsportbakgrund INTE automatiskt innebär mordförsök. Dock tolkas ju alla fall på sina egna meriter, ett knivhugg tex kan ju mycket väl innebära mordförsök (om offret inte dör) men lika gärna dråpförsök eller grov misshandel. Verkar bero på hur bra advokat man har.

  • Lallarn
    7 October 2016 at 09:54

    Gillar liknelsen med läkare. Något liknande borde finnas även för fighters, men tyvärr snackar oftast pengar högre än moral.

  • Peter Andersson
    7 October 2016 at 10:15

    Tänkte faktiskt häromdan (tror det var i samband med Cowboy Oliveiras uppförande) hur jävla märkligt det är vilka grejer folk bara verkar glömma bort eller väljer att ignorera.
    Kan inte komma till nån annan slutsats än att brottets bedömning står i direkt proportion till hur underhållande/populär fightern är. Allt Rumble i princip behövde göra var ju att knocka nån (ironin i situationen går inte obemärkt förbi) för att de flesta skulle glömma allt om nån eventuell kvinnomisshandel.
    Men det är ju i slutändan en fråga om pengar såklart. Säljer man PPV’s är det inte så stor risk att man blir av med kontraktet, fråga Jones.

    Ska man dock beröra artikeln lite tror jag inte det hjälper så mycket att tabubelägga våld i hemmet mer, alla vet att man inte slår sin partner. De som ändå gör det har antagligen psykologiska problem de behöver reda ut.

    • Jan Ahmadi
      8 October 2016 at 11:18

      Jämförelsen jag gjorde var att bakslaget för vissa typer av ageranden känns mycket värre än vad det gör för våld i hemmet inom MMA-sfären. Du har samma typ av jobbmöjligheter, synderna glöms bort snabbare än andra överträdelser och du stängs nödvändigtvis inte av från olika MMA-gym. Känns som att ju allvarligare överträdelsen du begår desto mer borde bakslaget spegla det. Vissa är villiga att skala av år av sina liv i buren hellre än att klappa till följd av slag. Man är rädd för ‘pussy’-stämpeln som för alltid kommer följa med en på grund av det och att inte leva upp till bilden som satts upp för att vara en fighter. Min poäng är då att varför inte tydliggöra i den bilden att vi accepterar inte någon som begår den här typen av brott. Nu är det tabu i alla fall men inte i den utsträckningen jag känner att det borde vara.

      Har du någonsin hört någon kalla Anthony Johnson för något motsvarande ‘juicehed’ för någon som dopat sig? Har du någonsin sett någon belacka honom för det lika allvarligt som Romero fick utstå i våras? Har du sett någon ta upp det som Norman Parke gjorde med Reza Madadis brottshistoria när han gav honom en liten handväska på invägningen innan deras match? Har du sett någon av Johnsons tränare beklaga sig över att han använder sig av deras lärdomar utanför buren? Något gym som stängt ut honom för att de inte accepterar sånt?

      I vissa mer traditionella kampsporter går kampsorten ofta ihop med en filosofi där disciplin och kontroll är ledord. Ifall du använder dig utav dina lärdomar utanför buren för annat än att försvara dig har normen varit att man stängs ut. Det har gått lite förlorat i MMA. Sporten producerar ändå professionella våldsutövare. Det finns en viss gräns där att om de använder sina yrkeskunskaper till att begå brott mot andra i en för hög grad jämfört med övriga befolkningen så hugger det mot sportens existensberättigande. Att statistiken visar att MMA-fighters är dubbelt så benägna att bruka våld i hemmet i USA är ett rött ljus som blinkar. Har inte uppfattat att läget eller hanteringen av problemet ändrats sedan den statistiken kom ut, vilket är väldigt märkligt.

      • Peter Andersson
        8 October 2016 at 01:01

        Nu blev det lite för många punkter för att svara på, jag förstår inte riktigt var klappning av slag och Norman Parke passar in i diskussionen.

    Svara

    Senaste kommentarerna
    Omröstning

    Vem blir första svenska UFC-mästare?

    Visa resultat

    Loading ... Loading ...