Efter flera års kämpande från UFC:s vd Dana White har MMA-domaren Steve Mazzagatti lyst med sin frånvaro sedan en tid tillbaka.
Mot bakgrund av alla de uppmärksammade misstag han begått genom karriären, så är Mazzagatti troligen det självklara svaret för majoriteten om man skulle fråga vem folk ser som sportens sämsta domare. Men det betyder knappast att det fattas konkurrens om den titeln… Bara nu i helgen fick se två klara utmanare – Todd Anderson och Mario Yamasaki.
Yamasaki är ett välbekant ansikte för de flesta MMA-fans – mannen som inleder varje match med sin sedvanliga hjärt-gest och som har uppmärksammats för både tidiga och väldigt sena stopp. Men kanske ringer det också en klocka för er när ni läser namnet Todd Anderson? Han är den New York-baserade domaren som gjorde sig känd på UFC 208 tidigare i år, där tog på sig alldeles för stora skor när han av någon oförklarlig anledning fick äran att döma huvudmatchen mellan Holly Holm och Germaine de Randamie – en historisk titelmatch som han föga lyckades ta kontroll över på ett bra sätt.
Under helgens Bellator NYC var Anderson tillbaka i buren och denna gång hade han förtroendet att vara den tredje mannen i buren när Michael Chandler försvarade lättviktsbältet mot Brent Primus. Ni vet, matchen där Chandler trampade snett och sedan snubblade runt med en skadad fot. Uppenbart ovetandes om regelverket valde Anderson att beordra timeout för att sedan kalla in läkaren som undersökte Chandler – trots att timeout i själva verket endast kan dömas vid fouls.
Should they have allowed timeout to evaluate injury?
— James W. Knape (@knape_) June 25, 2017
No #AskBJM https://t.co/Y2EX60h6AR
— Big John McCarthy (@JohnMcCarthyMMA) June 26, 2017
Det dröjde sedan ett dygn innan nästa domarskandal, som Yamasaki stod för i huvudmatchen mellan Michael Chiesa och Kevin Lee på UFC Fight Night 112. Som ni säkert har sett attackerade Lee med en rear-naked choke som såg riktigt tight ut, varpå Yamasaki gick in och stoppade matchen – trots att Chiesa varken klappade eller tuppade av. Den kontroversiella missen fick till och med White att placera Yamasaki i samma fack som Mazzagatti, och efter så pass många matcher som han dömt kan jag bara hålla med.
https://www.instagram.com/p/BVyfWA0gDaR/?taken-by=danawhite
Innan jag går vidare in på problematiken kring domarkårens inkompetens, så måste jag säga att jag är förvånad över många fans inställning till händelsen när jag ser en hel del kommentarer i stil med ”han hade somnat förr eller senare” – eller andra som hävdar att han faktiskt var medvetslös vid stoppet.
Låt mig bryta ner det, kort och gott:
- Chiesa ställde sig upp omedelbart när matchen stoppades – ett direkt bevis på att han inte var medvetslös.
- Enligt Chiesa förklarade Yamasaki beslutet med att han ”var på väg att svimma”.
- Detta handlar om en submission och dessutom en strypning – inte en teknisk knockout. Matchen ska alltså inte stoppas om någon inte försvarar sig, utan endast om en fighter klappar (verbalt eller fysiskt) alternativt tuppar av. Det enda undantaget från detta är om det rör sig om armlås och liknande, där en fighter annars kommer bryta sin arm eller något annat ben.
- När Yamasaki misstänkte att Chiesa var medvetslös skulle det korrekta agerandet ha varit att först kontrollera detta genom att rycka i hans arm.
Yamasaki gjorde fel och de som inte håller med om det har lika fel själva, helt enkelt.
In pro fights we don't stop a submission unless we have a tapout, the fighter goes unconscious or we see damage like a dislocation #AskBJM https://t.co/DszDIGVlcW
— Big John McCarthy (@JohnMcCarthyMMA) June 26, 2017
Så hur kommer det sig att vi nästan kan förvänta oss minst en domartabbe per gala, även på sportens högsta nivå, vare sig det gäller tredje mannen i buren eller poängdomarna?
Det enkla svaret är förstås att MMA är en ung sport. Går man längre in på djupet av vad detta innebär, så inser man att detta begränsar möjligheten att ha domare med egen tävlingserfarenhet. Herb Dean och Marc Goddard anses vara två av sportens bästa domare – och bägge är dessutom tidigare fighters.
Jag själv jobbar extra flera gånger om året som karatedomare – något som är ett stort intresse för mig. Jag tävlade förut på landslagsnivå och klev sedan direkt över till att döma vilket jag känner ger mig en extra trygghet i mina domaruppdrag. Självklart jämför jag äpplen och päron, men jag tror att både Dean och Goddard skulle säga detsamma.
Jag är helt övertygad om att en egen tävlingserfarenhet bidrar till en bättre förmåga som domare. Givetvis finns det stjärndomare som aldrig tidigare tävlat, men rent generellt. Dels för att man automatiskt får en större respekt för de tävlande när man relaterar till sig själv och i högre grad är medveten om att man hela tiden avgör deras framtid. Och dels för att man får en större förståelse för själva tävlingsmomentet när man själv varit där.
Så hur lockar man fler fighters till domarutbildningarna? Det är en fråga som alla världens MMA-förbund liksom The Association of Boxing Commissions and Combative Sports (ABC) borde fundera över. Under tiden bör man också se närmare på hur utbildningarna egentligen går till, vilka konsekvenser som ska följa vid felaktiga bedömningar och hur många chanser man bör få innan man blir petad.
Ingen är såklart perfekt, men för att återigen jämföra med karaten så skulle jag blivit av med licensen för länge sedan om jag hade gjort bort mig likt Anderson, Yamazaki och många andra kända MMA-domare som jag inte ens orkar nämna…
