Måndagslistan: Handicapable

En viss typ av människor skulle kalla hela den här listan för “inspirerande”. Andra hade hellre föredragit uttrycket “freak show”. Eller så kan man bara betrakta den som en annorlunda dimension på frågan om vilka fysiska krav som ställs i MMA. Säkert är att de nedanstående namnen har rubbat på begreppen, och de flesta har dessutom gjort det utan vare sig gråtmild sentimentalitet eller några skandaler. De har bara fightats, om än med kroppar som varit något annorlunda skapade.

nogueiraReunionNogueira har ett kärt återseende med mannen som nästan tog livet av honom.

Antonio Rodrigo Nogueira (34-8-2)

Att prata om Nogueira som funktionshindrad är inte helt rättvisande, men den slitstarke grapplern hör ändå hemma på listan. Som 11-åring blev Nogueira överkörd av en lastbil som krossade bignogbackbröstkorgen. En lunga kollapsade, revben knäcktes och levern fick permanenta skador. En vecka i koma och nästan ett år på sjukhus krävdes. Läkarna betvivlade att Nogueira skulle kunna gå igen, än mindre ägna sig åt någon form av idrott. Men på listan över aktiviteter som användes i rehabiliteringen ingick judo, vilket blev början på den grapplingtalang som gjorde “Minotauro” till världsstjärna i Pride och UFC. För evigt märkt av ett hål i ryggen där ett revben saknas, erövrade Nogueira världen med sin tuffhet och förmåga att ta omänskligt mycket stryk och ändå vända matcher. 20 år efter olyckan åkte Nogueira för att hälsa på mannen som en gång nästan dödade honom med sin lastbil. Besöket hade inget med hämndlystnad att göra. Det var ett glatt återseende fyllt av leenden och tumme upp, för mannen som oavsiktligt la grunden för Nogueiras fighting spirit.

Tra Telligman (7-5)

TreTelligman
Mannen med en halv bröstkorg var en av sportens pionjärer och en välkänd profil runt sekelskiftet. Telligman debuterade redan 1995 och hann med att tävla i både Pride och UFC. Höjdpunkten på karriären var segern över Igor Vovchanchyn 2001, en match som ofta listas bland historiens största skrällar. Utöver det hann Telligman också med sex professionella boxningsmatcher. Ett imponerande resultat för en man som förlorade sin högra bröstmuskel i en bilolycka som barn. Ännu mer imponerande är att “Trauma” också förlorade sin högra lunga, och gick alla sina fighter med hälften så mycket kapacitet för att ta upp syre som normala människor har.

Matt Hamill (11-4)

Hamill har tagit vara på sin tid i sporten. Fyra matcher mot regerande eller före detta UFC-mästare, topprankad i lätt tungvikt tre år i rad, förmågan att driva Michael Bisping till avundsjukans vansinne i The ultimate fighter och tillägnad en Hollywoodfilm (“The hammer”) baserad på sitt liv. Starkt jobbat av vem som helst, inte mindre imponerande med tanke på att Hamill föddes utan hörsel. Detmatt-hamill är svårt att uppskatta hur mycket Hamill påverkas av att endast ha fyra sinnen när han fightas, men så fort kommunikation krävs blir problemen uppenbara. Att få råd från ringhörnan funkar hyggligt i rondvilan men är i princip omöjligt under match. Kontakt med domaren funkar ännu sämre. Den allvarligaste situationen uppstod när Hamill hamnade i en dålig position mot Jon Jones och fick äta armbågar. Med sin axel slagen ur led och blod i ögonen var det mycket som behövde kommuniceras, utan möjlighet att göra det. Domare Steve Mazagatti kom på genidraget att upprepade gånger ropa en fråga till den döve fightern om han var färdig. Ovetande om att domaren pratade med honom, med svåra axelsmärtor och synen satt ur spel, blev Hamills funktionshinder väldigt konkret. Helt avskärmad från omvärlden måste det varit en brutal upplevelse som är svår att föreställa sig. Men Hamill kom tillbaka och har gått fem matcher till efter det (3-2 i resultat).

Jean Jacques Machado (0-1)

Det blev bara en MMA-fight för Machado, men den skedde i gengäld mot en respektabel motståndare i Frank TriggVale tudo Japan 1998. De stora meriterna har kommit på JeanJacquesMachadobrottarmattor där Machado började regera redan 1982. Ett guld och två silver på ADCC, brasiliansk mästare i BJJ tio år i rad, en av de få människor som är graderade till sjunde gradens svart bälte, bara för att nämna något. Allt detta trots att Machado endast har tumme och lillfinger på sin vänsterhand, som resultat av medfödda skadan Amniotic band syndrome. Om det inte räckte med anledningar till kultstatus har Machado också begåvats med en mördarblick som saknar motstycke. Till och med när den brasilianske veteranen ger tummen upp ser det ut som att den (normalt sett sympatiske) Machado planerar att spöa upp någon.

Keith Miner (5-5)

År 2000 föll tonårige Miner handlöst in i en maskin som tuggade upp hans hand. Den högra dessutom, vilket innebar en lång omställning för att lära sig bli vänsterhänt. Åtta år senare blev Keith MinerTexasbon den förste mannen att tävla i MMA trots att han saknade kroppsdelar man normalt sett brukar vara utrustad med. Att vara den amputerade pionjären var ingen lek. Det dröjde länge innan en promotor ville tillåta Miner att kliva in i buren av rädsla för skandaler. Till slut blev det ändå en fight, där arrangören specialtillverkade en särskild handske som sattes fast på armstumpen. En match ledde till nästa och utvecklingen fortsatte hela vägen fram till Bellator. Miners insats i att mjuka upp stämningen kring funktionshindrade fighters har även hjälpt resten av namnen i listan att komma in i sporten.

Matt Betzold (4-3)

Betzolds barndomsstory är något i hästväg. 6 år gammal drabbades den unge Betzold av ett mordförsök på sin pappa. Förgiftat godis, avsett för fadern, hamnade av misstag i munnen på Betzold istället. Som resultat tvingades läkarna amputera ett ben strax under knäet. Om inte den skräckhistorien räckte fick Betzold dessutom växa upp på en lagom mysig skola där det ansågs att funktionshindrade ungar förtjänade extra mycket stryk. Med den bakgrunden var vägen in i fighting kanske inte helt oväntad. 2009 debuterade flugviktaren som proffs och gick sin senaste match i våras. Med sin unika, enbenta stil är Betzold en originell syn att skåda. I synnerhet inledningsposen före match med grepp i buren för balans, och segerfirandet efteråt, ser inte ut som någon annan.

Nick Newell (9-0)

Kungen av funktionshindrade fighters har lyckats med bedriften som alla onormalt tillverkade människor brukar önska sig – att bli behandlad som alla andra. I samband med debuten nicknewell2009 var det mycket snack om brottarens brist på en vänsterhand, men mycket av sensationen var redan överstökad i de 300 vunna brottningsmatcher som Newell noterade under sin skoltid. Trots sin bakgrund var det ändå ett problem att hitta motståndare för en MMA-fight, precis som för Miner och Betzold. Efter att Newell avgjort sex matcher på avslut i första ronden som proffs, började motståndarna till slut betrakta honom som en sportslig utmaning istället för en moralisk. 10 augusti debuterar Newell i WSoF, dit han värvats i egenskap av lovande lättviktare och inte som en freak show. Motståndare blir en veteran från The ultimate fighter, vilket är betydelsefullt för Newells ambition om att ta sig till UFC. På tal om det har Dana White efter att först ha kallat Newells enarmade fighting för “crazyness”, omvärderat frågan efter rejäla påtryckningar och uppgraderat till “we will see”.

Kyle Maynard (0-1)

Den här annars så muntra listan har inget lyckligt slut, men så ligger landet om man ska behålla ärligheten. Enarmade och enbenta fighters kan bevisligen lyckas, men Maynard illustrerar var gränsen för mirakel går. Eller, det beror förstås på vem man frågar. Frågar man publiken och journalisterna som bevittnade amatörfighten 2009 där Maynard deltog, är de flesta överens om att det inte var en bra idé. Motståndaren Bryan Fry blev utbuad och fick fly arenan efteråt, Maynard var helt chanslös och åskådarna kände sig obekväma. Helt i onödan kan tyckas. Maynard har uträttat stordåd som att framgångsrikt tävla i brottning och bestiga Kilimanjaro utan assistans. Han driver ett crossfitgym och jobbar som motivationstalare. Men att försvarslöst bli slagen i ansiktet under tre ronder var inte vackert och genererade inte den respons som Maynard önskade få. Uppmärksamhet, ja. Respekt, nja. En orädd och hård kille förvisso, men självinsikt och respekt för begränsningar är också önskvärda egenskaper hos en fighter.

KyleMaynard

Hedersomnämnande: Svenske amatörfightern Peter Nellbro som fightas (sju matcher hittills) med kraftigt nedsatt funktion i axlar och armar.

Följ MMAnytt's Youtube kanal idag - Nordens ledande nyhetssajt för MMA, UFC och kampsport!
Kategorier
Krönika

MMAnytt startades den 3 februari 2008 och har sedan dess växt till att bli Sveriges största kampsportssida. MMAnytts mål är att med journalistisk anda täcka och vara med och utveckla MMA i främst Sverige, men även andra nordiska länder.
13 Kommentarer
  • jonzyjonzy
    6 August 2013 at 07:18

    Det är svårt, eller omöjligt att inte bli påverkad. Jag känner både avsky och förundran. Pistorius drog upp handikappidrotten till skyhöga nivåer, men föll lika hårt med den. Men. Någon med en svår bakgrund från handikapp och som på vägen har skaffat sig extra resurser, bevisar att “a come back story” alltid är de största.

  • Kenny Starfighter
    6 August 2013 at 07:24

    Har sett Peter Nellbro flera gånger, sjukt imponerad av den killen att han kör matcher! riktigt krigar hjärta där! Han förtjänar verkligen en plats på listan!

  • Donnart
    6 August 2013 at 07:53

    Ser helt sjuk ut med Maynard. Försöker se framför mig något sätt han kunnat vinna på men har riktigt svårt att komma på något. Lite grann MMA världens svar på svarte riddaren i Monty Pythons gralfilm?

    • Wally Johnson
      6 August 2013 at 05:12

      Jag tänkte googla det, men jag vet ej fan om det är något jag vill se :/

      Vem lät snubben fightas? Det är min fråga?

    • Frantic
      6 August 2013 at 07:46
      • Wally Johnson
        7 August 2013 at 08:46

        Tack, Frantic! Den kollar jag gärna.

        • Frantic
          7 August 2013 at 10:16

          Gör så, riktigt bra faktiskt :)

  • Peter Andersson
    6 August 2013 at 08:04

    Hur skulle Maynard ens kunna göra nån skada med varken armar eller ben?

  • Metallica
    6 August 2013 at 10:14

    Kyle Maynard, varför? No legs no arms…….. let´s fight

  • Adde G
    6 August 2013 at 11:18

    Roy Nelson: Fetma.

  • viktorjacobs
    7 August 2013 at 11:31

    Keith Miner föll “handlöst” in i maskinen? Really?

    För övrigt känns det underligt med folk som inte kan stå upp. Då försvinner ju hela det stående momentet, samt sparkar/knän mot huvudet. Det kan ju heller inte jämföras med någon som medvetet sätter sig, då man som motståndare i det läget kan gå ifrån och domaren därmed ställer matchen upp igen. Lurigt är det.

  • Svara