Redaktionen på äventyr: UFC Japan

När UFC nyligen tog sig tillbaka till historiska Saitama Super Arena i Japan passade MMAnytts Matias Andres på att besöka "soluppgångens land".

En röst i högtalarna meddelar att vi närmar oss Tokyo men det enda som syns genom flygplansfönstret är två små ljus i fjärran, likt ögon som stirrar ut i den becksvarta natten som vi just nu färdas igenom.

Jag pressar huvudet mot fönstret och känner vibrationerna från jetmotorerna medan vi fortsätter att närma oss Tokyo Metropolis, en stad som har nästan lika många invånare som hela Sverige. Räknar man dessutom med hela Tokyos storstadsområde, Greater Tokyo Area, så sväller befolkningen till 38 miljoner invånare vilket gör området till det mest folkrika storstadsområdet i hela världen.

Jag växte upp med drömmar om Tokyo och fascinerades tidigt av den kultur och filosofi som antyddes mellan raderna i otaliga mangaböcker samt de anime- och kampsportsfilmer som jag slukade på mitt pojkrum.

Tokyo kom till att växa sig till en romantisk dröm som svävade högt över verkligheten men medan jag nu flög mot staden i ett vitt flygplan genom den mörka himmelen så förstod jag att mina fantasier om Tokyo snart skulle få möta det verkliga livet.

Ett par minuter efter att vi lämnat de två ensamma ljusen bakom oss så fylldes synfältet med ett tiotal ljus som snabbt växte sig till flera tusen. Tokyo låg nu under oss som en pulserande och blinkande organism och när planet började luta sig i motsatt riktning där jag satt så fick jag en minst sagt svindlande känsla då jag stirrade rakt ned i ett glimrande hav av ljus.

Den mörka natten stod i stark kontrast till de skarpa ljuskonstellationerna under oss men de många mönster som uppenbarade sig kunde inte ge svar på alla de frågor som började röra sig i mitt huvud.


Shibuya Scramble Crossing



En kultur av respekt och vördnad

Japan har varit en avgörande del för MMA och har agerat värdland åt några av sportens mest klassiska matcher under åren. Namn som Alistair Overeem, Renzo Gracie, Quinton “Rampage” Jackson, Dan Henderson, Wanderlei Silva, Mauricio “Shogun” Rua, Bas Rutten har alla tävlat i Tokyo med omnejd och listan kan snabbt göras mycket längre.

När klockan ringde fem på morgonen på galans dag och det var dags att bege sig till Saitama Super Arena kändes det smått overkligt. Den långa tunnelbaneresan gav tid för reflektion och förberedelse inför UFC Fight Night 117 men jag kunde inte låta bli att tänka på de två dagar som redan passerat i Tokyo och de små glimtar av den japanska kulturen som uppenbarat sig i små detaljer.

Kvällen innan hade jag vandrat runt i ett regnigt bostadsområde i hopp om att hitta sushi men det slutade istället med blöta skor och en tom mage. På vägen hem tog jag skydd under ett tak där jag hade utsikt över ett övergångsställe.

Gatan var närapå folktom och det passerade inga bilar men trots detta såg jag hur en ung kvinna på cykel stannade till vid ett övergångsställe vars stoppljus precis slagit över till rött. Det var ett så litet övergångsställe att man säkerligen hade kunnat hoppa över jämfota men på grund av att trafikljuset visade rött så väntade hon ståendes i spöregn på att trafikljuset skulle slå om.

Jag fann situationen talade för den respekt som japanare inte bara visar turister och varandra men även för det maskineri som Tokyo fungerar som och som de är en del av.


Japanerna gillar sina regler och överallt i Tokyo hänger det regler och uppmaningar.


En uppskattad överraskning

När jag väl satt på min mediaplats och såg fighters göra den famösa promenaden mot buren kunde jag inte låta bli att tänka på hur respekt också genomsyrar stora delar av den sport som vi älskar. Från den lilla beröringen med utsträckt hand innan matchen börjar till den omfamning som ofta tar vid efter ett avslutat krig.

UFC Fight Night 117 var tyvärr en gala utdömd på förhand. I takt med att matcherna utannonserades så fylldes kommentarsfälten på MMA-sidor med yttringar i stil med “sämsta kortet någonsin”, “en besvikelse” och många bestämde sig redan på förhand att inte ens titta.

Det vackra med MMA är dock att allt kan hända och trots att galan underpresterade besöksmässigt så var det ett flertal händelser som stod ut. Bland det mest minnesvärda så listar jag definitivt matchen mellan de brasilianska kämparna Claudia Gadelha och Jessica Andrade i toppen.

Andrade kom ut till tonerna av den populära manga- och animeserien Dragon Ball Z och bar en ståtlig fjäderskrud och ett seriöst anlete. Gadelha såg ut att njuta mer av stunden och glödde av självförtroende när hon äntrade buren till publikens jubel.

Det tog dock inte lång tid innan Andrade hade plöjt igenom Gadelhas försvar med en aggressiv stil och ett ursinnigt tempo. De två kvinnorna kämpade tappert i tre ronder och trots att Andrade välförtjänt tog hem det enhälliga domslutet så fanns det ingen skam i Gadelhas prestation.


Jessica Andrade och Claudia Gadelha vann välförtjänt Fight of the Night-bonusen. Foto via USA Today Sports


En sport i ständig förändring

Matchen visade på nytt hur kvinnorna cementerat sin plats inom organisationen och är dessutom ytterligare ett bevis på den ständiga utveckling som MMA bjuder på. Låt oss inte glömma att Dana White i 2011 sade att kvinnor aldrig skulle tävla i UFC. Han må ha sagt det med glimten i ögat men det vittnar ändå om de gigantiska steg som MMA har tagit under åren och fortsätter att ta.

Även Gokhan Sakis UFC-debut var del av dagens höjdpunkter. Det var fascinerande att se den teknikalitet som “The Rebel” Saki uppvisade och trots att det såg ut som att han började få slut på energi så lyckades han ändå få till en KO-vinst som markerade en ny utmanare i lätt tungviktsklassen. De ljud som uppstod när Saki och Henrique da Silva utbytte slag skvallrade om de båda herrarnas kraft och de hördes dessutom extra ljudligt då den japanska publiken inte direkt är känd för att vara högljudd.

Efteråt tog vi del av presskonferensen där bland annat Andrade svarade hjärtevärmande om vad hon skulle använda de prispengar som hon vann när det visade sig att hon och Gadelha blivit belönade med en Fight of the Night-bonus på $50 000 (över 400 000 kr) var.

Jag är inte säker på om det var bristen på mat, jetlag och all stress som fick mig att bli extra hudlös men att höra Andrade uttrycka sin kärlek till Brasilien och berätta att pengarna skulle gå till att ge andra kvinnliga lokala fighters en chans att träna gav mig små rysningar och fick leenden att spridas över hela medialokalen..


"Flyweight vs. Light heavyweight – Make it happen Dana White!" — Finally getting the time to wrap my head around UFC Fight Night a week ago. Keep an eye on MMAnytt.se (@mmanytt) for the article during the day 💪 This is me and light heavyweight Ovince Saint Preux (@003_osp) after the pressconference. He was fighting in the main event and ended up choking Yushin Okami without a single punch thrown or taken. Great guy and a lot bigger than I though. He's 30+ cm and 40+ kg bigger then me, hard to tell from the picture, right? 🤔😅 He was just one of many many awesome people that I met at the event, can't wait to keep meeting these amazing athletes 🙏 . . . . . . . . . . #UfcJapan #UFC #Japan #Ovince #OSP #Asia #MMA #Mmanytt #Tokyo #Fight #MatiasAndres #MartialArts #MixedMartialArts #DigitalNomad #Writer #Vagabond #Travel #TravelMemories #Selfie

A post shared by Matias Andrés (@matiasandres.travel) on


Igelkottar och robotar

Kvällens vinnare i huvudmatchen, Ovince Saint Preux, tog sig tid att prata med mig efter presskonferensen och jag tipsade bland annat om ett igelkottscafé jag hittat på nätet och Robot Restaurant, en psykadelisk restaurangshow med inriktning laser, monster och robotar.

Senare under dagen och under de kommande dygnen tog jag möjligheten att bekanta mig mer med Tokyo och besökte bland annat igelkottscaféet jag tipsat ”OSP” om. När jag trädde ut på gatan efter en minst sagt unik upplevelse så såg jag en kille med UFC-keps gå förbi. Av ren tillfällighet hade jag stött ihop med Saint Preux och hans manager och vi kom överens om att höras senare för att besöka Robot Restaurant tillsammans.

Trots att mötet aldrig blev av så blev mina sista dagar den Tokyo-upplevelse som jag alltid önskat. Tillsammans med vänner besökte vi de famösa spelhallarna, åt sushi på restauranger som levererar din order via ett litet elektroniskt tåg och tog del av den något sinnessjuka show som Robot Restaurant bjöd på.

När jag till slut bordade planet för att bege mig hem till mitt kära Kambodja var mitt huvud fyllt av nya intryck, vänner, galna upplevelser och goda minnen.

Kroppen kändes utarbetad som efter en veckas intensiv träning och jag såg fram emot att äntligen få ta några dagar ledigt, långt ifrån de stora massorna som trängdes i Tokyos populära distrikt.


Robot Restaurant i Shinjuku-distriktet. Foto: Guilherme Fialho



När jag satt i planet på väg hem och på nytt stirrade ut genom fönstret kunde jag fortfarande känna av sviterna från det röda vinet som vi hinkade i oss på den lilla metalbaren Deathmatch in Hell, en av Quentin Tarantinos favorithak i huvudstaden.

Jag hade förväntat mig en resa full av MMA och sightseeing men åkte hem med mer än jag någonsin kunnat drömma om. Tokyo har inte bara fungerat som fundament där modern kampsport som nu håller på att ta över världen utan fortsätter att agera grogrund åt en varierande skara av spännande rörelser inom både konst, musik och film.

Aldrig har jag varit i en stad som kunnat bjuda på en sådan mångfaldig palett av upplevelser samtidigt som den behåller en kärna av autencitet och tradition.

Medan jetmotorerna snurrade igång kunde jag inte låta bli att än en gång stirra ut genom flygplansfönstret och låta tankarna sväva högt över molnen, men denna gång med ett bagage fullt av erfarenheter.

Vi flög på nytt genom den mörka natthimlen och lämnade “Soluppgångens land” bakom oss i en glimrande massa som sakta men säkert försvann ur vårt synfält, tills det enda som tycktes återstå var mina ögon som stirrade ut i den becksvarta natten med en önskan om att någon gång få återvända till Tokyo Metropolis.


Relaterad läsning:

 

Omslagsbild: Guilherme Fialho

Kommentarer

Kommentarer

Kategorier
Redaktionen på äventyrz-Senaste Nytt