OBS! Denna post innehåller spoilers.
En orgasm med t-shirtar. En käftsmäll på UFC. Det finns helt klart fler sätt en ett för att förklara Afflictions första gala. Jag kollade tillsammans med en god kompis på både Afflictions gala och UFCs gala. Det man skulle kunna säga mellan dessa är att båda galornas huvudevent var brutalt explosiva. Och att Affliction har en bit att gå innan dom har en så professionell produktion som UFC. Men med matchkortet ligger Affliction ljusår före UFC. Jag föredrar Affliction om vi ska jämföra bland annat eftersom de använder WAMMA-bältet som inte är ett organisations-specifikt bälte och därför är mer ”Champion Of The World”-rätt. Att UFC säger det om sitt bälte kanske stämmer i Dana Whites fantasi men inte riktigt i verkligheten.
Affliction visste att dom var nya på marknaden och betedde sig på ett respektabelt sätt. Och John McCarthy är inte någon som ska intervjua folk. Men med denna korta analysen tänkte jag gå över till de mest intressanta matcherna som utspelade sig på denna gala.
Pedro Rizzo vs Josh Barnett
Herb Dean kör igång matchen och här börjar en rond som är ganska seg. Vänta nu, sa jag seg när jag beskrev en affliction-match? Nej, jag menade givetvis ”lite mindre ös”. Båda två är stragiska i sina attacker, Barnett är ändå den som pushar matchen. Barnett får bland annat till två roundhouse-sparkar som dock ser väldigt obekväma ut. första ronden avslutas ändå relativt händeselös.
Andra ronden kör igång rätt så likadant, vid ett tillfälle går dock Barnett in i en klinch, Pedro flyr ut den och Barnett svingar vilt efter honom. Dock ingen träff här. Och efter flera veva och missa-utbytningar så kommer en saftig vänster från ingenstans och i nästa hundradel så ligger Pedro på marken. Utslagen. Barnett vinner denna matchen på en perfekt knockout.
Andrei Arlovski vs Ben Rothwell
Så, i nästa match har vi en skäggig ryss mot tungviksmästaren i IFL. Rothwell har nu vunnit 13 matcher på raken och hade gott självförtroende. Han skulle dock möta just en skäggig ryss. Ryssen i fråga är inte vem som helst utan Andrei Arlovski, en person som bland annat hållit UFCs tungviktsbälte. Den första ronden körs igång och man ser att Rotwell trycker matchen frammåt. Knän, slag och sparkar utdelas från båda håll men och klinchen körs igång mot ena hörnan med Arlovski som styr. Rothwell kommer loss och snart står dom istället på andrasidan ringen och Rothwell är här som styr.
I nästa sekund åker dom ner till golvet. Rothwells självförtroende följde med i mattan. Arlovski var här väldigt nära på en häl-lås men misslyckades, matchen går upp på fötterna igen men Rothwells självförtroende är kvar på mattan. Härifrån är det Arlovski som styr. Vid en minut kvar av första ronden kommer Arlovski ut hårt, han får till en hård höger, Rothwell vinglar till lite men håller sig kvar på fötterna. Farten lugnar sig lite och klockan slår, första ronden är slut.
Rond 2. Arlovski styr fortfarande men man ska aldrig räkna ut Rothwell. Han försöker sig frammåt lite och Arlovski skyddar sig fint och slår sen tillbaka. Nu får Arlovski till en fin höger på sidan av huvudet, Rothwell är skadad men klarar sig ändå uppe på fötterna. Men inte länge, de går ner till marken och Andrei är här frustrerad. Slag utbytes och Rothwell vaknar till lite. Arlovski försöker sig på en häl-krok till men misslyckas här igen. Rotwell tar toppen och svarar med armbågar mot huvudet. De kommer inte längre här och med 25 sekunder kvar ställer domaren dom upp på fötterna igen. Arlovski ser den korta tiden kvar och börjar veva. Han får in slag efter slag och Rothwell är skadad men står, och blir räddad av klockan.
Rond 3. Efter pausen mellan ronderna är Rothwell fortfarande skadad men han struntar i detta och går rakt på Arlovski. Rothwell står och mest håller fast Arlovski, troligen för att få försöka vila lite mer men detta är ett misstag. Arlovski kommer loss och straffar honom för det. Strax efter detta kör Arlovski med en hård höger och avslutar med en uppercut och Ben ligger på mattan. Efter en mycket bra match går Arlovski ut som vinnare.
Fedor Emelianenko vs Tim Sylvia
Matchen vi alla väntat på. Matchen vi alla drömt om och matchen vi velat se sen, ja, sen vi fick reda på att den skulle genomföras. Det känns som ring-annonsören står och pratar i evigheter innan Herb Dean får äran att köra igång matchen. Respekten mellan dessa två herrar är rejäl när båda går fram, ställer sig framför varandra och tittar ner i mattan när Dean presenterar reglerna. Deras handskar möts och det är nu dags. Matchen körs igång, båda går in mot mitten av ringen och Sylvia ser ovanligt ihopkrypen ut. Är han månne rädd? Sylvia skickar iväg sin patenterade jabb och sekunden efter detta bör han vara rädd.
Fedor, djuret, slänger fram höger och vänster som en tokig man, han har nu gått upp till ljusets hastighet med sina nävar. Och han landar med allt. Han tar tag i nacken på Sylvia för att böja ner hans huvud rakt in i näven och Sylvia går ner i golvet. Fedor är aldrig sen att avsluta och flyger efter. Han straffar Sylvia med några till slag och får tag på Sylvias rygg. Som i en uppslagsboks-film om jiu-jitsu så tvingar Fedor in armen under hakan på Sylvia som inte riktigt vill ha hans arm där. Några slag till och Fedor får in strypgreppet, Sylvia är här tvungen att ge upp för han läste någonstans att syre är en bra sak att ha. Fedor får till en vacker vinst efter bara 36 sekunder i första ronden och bevisar för alla varför han är den bästa. Var det någon här som ens tvivlade?
