Krönika: Rika barn leka bäst

För att nå elitnivå inom idrott behövs mer än talang och en vilja av stål.
Du behöver också ha tur.
Eller rätt familjebakgrund.

Av tidsandan att döma är det inte längre medfödd talang som står högst i kurs. Viktigare är hur hårt du arbetar. Teorin om 10 000 timmar, entreprenörsråd och livsdeviser – runtom på internet kryllar det av inspiratörer som berättar om den härligt mödosamma vägen till framgång. Budskapet ekar även inom idrottsvärlden: du är din egen lyckas smed, gå upp i ottan och slit i ditt anletes svett!

I Sport i P1, ett radioprogram om idrott ur ett kulturellt och socialt perspektiv, kunde liknande tongångar höras för några veckor sedan: tränare bör sluta stirra sig blinda på dominanta 8-åringar. Förväxla inte tidig mognad med talang. Vem som till syvende och sist reser sig över mängden beror lika mycket på mental inställning som på medfödd talang, det vill säga träningsvillighet och förmågan att tänka strategiskt och lära sig av sina misstag.

Ett sympatiskt budskap, alltså. Som i viss mån befriar oss från genetikens bojor och låter oss styra våra egna öden.

Men likväl en dimridå.

För när talangutveckling reduceras till glädje och målmedveten individuell träning är det lätt att glömma bort hur stor roll våra orättvisa gener faktiskt spelar. Och kanske ännu värre, att våra förutsättningar och vår motivation, såväl yttre som inre, formas av andra – minst lika orättvisa – strukturer i vår uppväxtmiljö.

Eftersom socioekonomiska klyftor är geografiskt betingade finns det ett samband mellan hur stor chans vi har att lyckas och var vi har vuxit upp. Alltifrån hur tidigt vi kommer i kontakt med idrotten till hur långt vi har till träningsanläggningen, hur bra våra tränare och träningskamrater är till hur många idrotter vi har råd att hålla på med samtidigt (alltför tidig specialisering sägs hämma utvecklingen). Som om det inte vore nog har det dessutom visat sig att det bidragssystem som inrättats för att jämna ut sociala och regionala skillnader ger mest till de rikaste kommunerna.

Enligt dokumentärserien Idrottens himmel och helvete uppger 30% av föräldrarna till icke-idrottande barn pengabrist som främsta orsak till att barnen tvingas stanna hemma, och bara 25% av barnen med låginkomstbakgrund deltar i någon idrottsförening. Vilket ska jämföras med 70% av barn till föräldrar med god ekonomi. Och utvecklingen verkar vara negativ. Enligt Lena Holm, generalsekreterare på Majblomman, har de idrottsrelaterade ansökningarna till organisationen fördubblats på fem år.

De strukturella skillnaderna innebär givetvis inte att en person som fötts av ”fel” föräldrar i ”fel” område inte kan lyckas. Däremot är det en delförklaring till varför så få talanger från fattigare områden lyckas hamna i gynnsamma miljöer och därigenom ta sig hela vägen upp till elitnivå. För har man oddsen emot sig måste man antingen kämpa hårdare än alla andra, eller helt enkelt hoppas på att omständigheterna ska slumpas till ens fördel. Se till exempel råtalangen Mike Tyson, som tvingades gå omvägen via ungdomsfängelse för att stöta på den blivande tränaren och mentorn Cus D’Amato.

Så vad avgör om ett barn kan ta sig hela vägen till elitnivå?

Enligt Riksidrottsförbundets studie Finna och utveckla talang är processen ett komplicerat samspel mellan medfödd talang, träning och miljö. Vissa saker medfödda, andra saker inlärda, alltså. Och faller någon av pusselbitarna bort blir det svårt att lyckas. Framförallt betonas adeptens förmåga att kunna öva länge och fokuserat i sin strävan att uppnå perfektion. Och vad är målmedveten träning, långsamt skyndande och modet att misslyckas om inte saker som vi normalt förknippar med gynnsamma studiemiljöer i allmänhet?

Ändå, livet är ingen snitslad bana eller enkel mall att följa.

För om så vore fallet skulle den loje BJ Penn lyckats ännu bättre under sin karriär. Denne snuskigt talangfulle rikemansson som på blott tre år gick hela vägen från nybörjare till världsmästare i svartbältesklassen i BJJ, men som några år senare kom att plågas av svår tröttma. Lika hopplöst tråkigt som Penn tyckte att det var att gå till träningslokalen, lika mycket led hans fans av att se honom underprestera i oktagonen. Mot detta kan ställas en annan legend med likvärdiga meriter, Randy Couture. En viljestark underdog som genom hela sin långa karriär lyckades överträffa allas förväntningar genom att streta, gneta och analysera sönder sina motståndare.

I Penns fall var det kanske just den priviligierade bakgrunden som blev hans fall, när gräddfilen han simmade i kändes allt tjockare i takt med att den inre lågan slocknade. Medan Couture, vars stora besvikelse i karriären bestod i att tre gånger snubbla på tröskeln till USA:s brottartrupp till OS, hela tiden lyckades hålla sin inre motivation och revanschlusta i schack.

 

Sport i P1: Vad är talang inom idrotten?
Riksidrottsförbundets studie: Att finna och utveckla talang
Utbildningsradions dokumentärserie: Idrottens himmel och helvete. Barnidrott, en klassfråga

Följ MMAnytt's Youtube kanal idag - Nordens ledande nyhetssajt för MMA, UFC och kampsport!
Kategorier
ExklusivtNyheterZ-Klistrad artikel

Redaktör, skribent och krönikör på MMAnytt, skriver ofta med ett samhälls- och kulturperspektiv.
15 Kommentarer
  • freddie
    25 June 2015 at 01:06

    Vilja är vad som krävs.

    • Petter Andersson
      25 June 2015 at 09:00

      Hur menar du då?

      • freddie
        25 June 2015 at 01:44

        ja, hur menar jag? Kankse att vill du träna och bli bra i mma men bor i en kåta i Lappland, har ingen bil, ingen cykel, så går du dom där 50 milen till Umeå, in på närmsta soc och säger du vill ha bostad och pengar. Söker upp en klubb å börja träna. Lägger ner all din tid på träning och verkligen gå in för det. t.e.x. Kanske inte blir bäst, men du kommer nå långt med enbart vilja och lite vett.

        • Petter Andersson
          25 June 2015 at 02:23

          Ja jo, det är väl ungefär så det brukar gå till när folk i vuxen ålder bestämmer sig för att flytta. Och förhoppningsvis lyckas de hitta både bostad och arbete så att de har möjlighet att träna, soc räcker knappast för att täcka kostnaderna för idrottsutrustning.

          För barn ser det lite annorlunda ut. Sannolikheten för att du ska exponeras för en idrott är mycket lägre om du bor i en kåta på landet där ingen du känner heller idrottar.

          En stark vilja är en extremt viktig komponent, men den är inte ensamt avgörande. Ibland är det ju de som bara råkade halka in på en idrott som senare tog sig till elitnivå.

          • Engelska101
            26 June 2015 at 02:25

            När man väl går på Soc så har du ungefär strax under 3000kr att röra dig med varje månad.
            Och det ska räcka till mat och andra viktiga saker som hushållsprodukter.
            Det blir verkligen inte mycket över till annat.
            Sen är det också psykiskt påfrestande att gå på Socialbidrag.
            Största delen av folket ser ner på bidragstagare så det är inte lätt på det sättet heller.

            Fotboll och kampsport är väl nog de billigaste sporterna man kan börja träna? Även om det inte är gratis.

            Sen får man inte spara pengar när man går på Soc, så om någon tänker att man kan spara pengar tills man har råd att köpa utrustning, det går inte.

        • Herr Elof
          26 June 2015 at 01:20

          Men hur långt räcker viljan? När man är själv kanske man kan pressa sig, men vad händer om/när man blir familjeförsörjare. Och om vi skulle klona en individ. Både skulle ha samma gener och samma vilja, men en skulle vara urfattig (jobba på slitsamt jobb, äta dåligt, oroa sig över pengar), medan den andre skulle ha mer av en silvesked i sin mun, kommer inte dennes möjligheter att nå toppen öka? Om han har råd och tid att träna 3-4 timmar per dag?
          Relevant:
          http://mmanytt.se/galor/ufc/rafael-dos-anjos-var-nara-att-hanga-upp-handskarna/

        • Engelska101
          26 June 2015 at 02:34

          “in på närmsta soc och säger du vill ha bostad och pengar.”
          Har du sökt socialbidrag och när gjorde du det i så fall senast?

          Man kan inte bara knata in på Soc och begära pengar och bostad.
          Först och främst frågar de vart du bor just nu och om du har egen bostad innan du söker Soc.
          Om du ALDRIG haft egen bostad och du just nu bor hemma, då hjälper inte Soc dig genom att ge dig en lägenhet.
          Har du betalat hyra hos din föräldrar och du kan påvisa detta, då hjälper Soc dig att betala din del av hyran hos dina föräldrar eller om du är inneboende hos någon annan.
          Är du däremot Sambo med någon så är det din sambo som ska försörja dig om Soc anser att din sambo har tillräckligt med inkomst för det, annars får du flytta ut.

          Däremot om du skulle haft egen hyresbostad (som ensamboende) och ett jobb och sen blir av med jobbet och saknar A-kassa, DÅ kan Soc hjälpa dig. Förutsatt att du saknar tillgångar och har ett tomt konto på banken.

          Du får inte ha några tillgångar som helst, har du köpt din bostad så räknas det som tillgång och du får inte hjälp utan du får förslaget att sälja din bostad.

          Det är inte så lätt som du försöker få det till, i alla fall inte i den kommunen jag bor i.
          Är det så lätt i din kommun så kan jag väl bara säga grattis! :)

  • David
    25 June 2015 at 04:04

    Jag kom ihåg att jag fråga min mamma om jag kunde få börja i ishockey när jag var liten, min bror spelade nämligen ishockey. Svaret jag fick, var att det var för dyrt för att båda ska kunna spela. Så det är synd att man inte kan få samma start inom en sport just för att man inte har råd osv.

  • Frantic
    25 June 2015 at 08:27

    Bra krönika, ett ämne som dock inte blev helt uträtt var “talang”.

    Blev själv tränare för ett ungdomslag när jag själv var rätt ung, gick alla tränarutbildning jag kunde hitta och en som höll i en av dessa hade en intressant tanke.

    Han menade att alla kunde tillhöra toppen i den sport man utövar. Till saken är att man måste orka lägga ner den tid som behövs. Drilla, drilla, drilla, nöta, nöta, nöta. För vissa så måste man nöta/drilla fler gånger än andra osv.

    Poängen är att man ska klara av det man tränar på x antal gånger.

    Med det sagt så kommer vi till vad han ansåg vara talang… Skadefri, har man turen på sin sida att kunna vara skadefri så man kan göra den träning som behövs så kan alla bli bra på den sport som utövas.

    Ju mer jag har tänkt på detta så håller jag med, mer och mer. Skadefriheten är otroligt viktigt för alla för att kunna lyckas klättra sig fram i den sport man tränar, sedan om det är en talang eller inte är upp till betraktarens öga att avgöra.

    • Petter Andersson
      25 June 2015 at 09:14

      Tack!

      Att hålla sig skadefri är förmodligen superviktigt. Jag önskar att jag kunde hålla med dig om resten, men tyvärr tror jag att du har fel. I den här texten, som jag länkade till i krönikan, förklaras varför.

      Enkelt uttryckt: folk behöver olika mycket tid på sig för att nå upp till en viss nivå (bl.a. p.g.a. deras gener) och vissa når inte elitnivå hur mycket de än övar. Även om alla hade haft förmågan att skaffa sig Anderson Silvas reaktionsförmåga, skulle det ta de flesta så lång tid att förvärva dessa skills att de ändå hade blivit för gamla för en elitkarriär.

      Och vad är det som säger att skadebenägenheten inte har med gener att göra?

      • Frantic
        26 June 2015 at 08:58

        Jag tror vi tycker otroligt lika, jag sa inte att han hade rätt men jag börjar håll med mer och mer ju mer jag tänkt på det under min tid som tränare. Jag ser de som sliter varje pass och som utvecklas och går förbi de som tidigare var bättre än dem, men som i sin tur varit skadebenägen.

        Sedan för att kommentera “Freddie” nedan som anser att viljan är vad som krävs så stämmer det också, men jag tycker hans förklaring inte stämmer överens med hur jag tänkte.

        Viljan att träna skulle jag valt att förklara det. Jag skulle “vilja” sticka ut hakan och säga att 99% av allt folk där ute inte har viljan/orken att göra satsningen att nå toppen än om förutsättningen är rätt. Vi/de klarar inte av att träna fyra-sex timmar/dag, rent mentalt skulle de flesta av oss inte klara av det och ge upp.

        Skrev detta från mobilen så svenskan kanske inte blev den bästa men jag tror man kan förstå vart jag ville komma :)

        • Petter Andersson
          26 June 2015 at 09:41

          Det är ju därför det är intressant att diskutera. :)

          Jag tror också att hårt arbete är grunden för att nå långt. Men jag tror inte att alla kan nå elitnivå utan att också ha rätt genetiska förutsättningar, vilket forskningen också verkar tyda på.

          Jag tror att allt är en kombination av arv och miljö, så även förmågorna att lära sig “rätt mental inställning” och att hålla sig skadefri. För att slippa skador tror jag dels att man måste träna smart, men också ha rätt gener.

  • binhlao
    25 June 2015 at 07:43

    outliers – malcolm gladwell

  • Flynn Phoenix
    25 June 2015 at 10:23

    Vet själv hur det är med pengar.
    Jag hade inte ens råd med ett tävlingskort medan alla andra hade råd med all utrustning,bra mat etc.Jag hade papper som tandskydd tex…Så pengar är väldigt viktigt… tyvärr

  • Svara