Veckans profil är Jesper Gunnarson som har ett finger med i nästan allt som rör svensk MMA och dess framtid. Vi får lära oss om den administrativa sidan av svensk MMA samt hur den så kallade ”Akira-choken” kom till.
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
Jesper Gunnarson är antagligen mest känd för sitt arbete med till exempel Shootfightingligan och Svenska MMA förbundet (SMMAF) och ses som en stark drivkraft för svensk MMAs framtid.
MMAnytt bad Gunnarson beskriva sig själv för de som inte är bekanta med hans arbete:
”Oj, du startar upp med en riktigt bred fråga!
Jag är väl ändå en utpräglad ”doer” som får saker att hända. Den egenskapen tillsammans med att vara rätt strukturerad gör att effekten av mitt arbete blir stor.
Därtill är jag rätt uthållig vilket är en bra egenskap i de flesta sammanhang.
Ett administrativt snille med ledaregenskaper har någon sagt och det kanske ligger något i det.”
Du har ju själv tränat Kampsport och MMA länge. Berätta lite om din bakgrund och om hur du kom i kontakt med MMA.
” Det stämmer. Jag har tränat kampsport sedan barnsben.
Jag är uppvuxen i Alingsås som ligger 5 mil nordost om Göteborg. När jag var ung på 70- och 80-talet var det endast Karate och Judo som fanns att tillgå i Alingsås. Jag tränade bägge men fastnade till slut för Karate som jag tränade regelbundet i cirka 15 år. Ganska snabbt och i rätt ung ålder började jag engagera mig som klubbfunktionär, dels som instruktör men även i diverse andra administrativa roller.Jag hade även en tävlingskarriär inom karaten som faktiskt mest var inriktad mot den så kallade kata-delen där jag var hyfsat framgångsrik. Jag kom till slut med i en landslagstrupp och med landslagsträningarna öppnades mina ögon för mer progressiv träning än den strikt traditionella vi tränade på klubben i Göteborg där jag senare var aktiv. Landslagsträningen handlade om elitträning och det fångade mitt intresse. Jag minns att jag gjorde goda försök att införa annan typ av träning på klubben inspirerad av den träning jag upplevt på landslagsträningarna. Jag fann dock att det var svårjobbat i den strikta hierarkiska kulturen som finns inom Karate att göra några verkliga förändringar i träningsmetoder som skulle ha effekt på min egen utveckling.
Ungefär samtidigt hade August Wallén och Marko Gyllenland (då Ervasti) tagit över Fighter Magazine och inslagen av MMA ökade markant i tidningen. Då, runt 1998, hette det NHB, Vale Tudo och Shootfighting istället för MMA som kom några år senare. Jag attraherades av flera element, dels den uppenbart progressiva träningen där man hela tiden försöker hitta nya bättre sätt att träna och nya förbättrade tekniker. Vidare var det avsaknaden av bälten och grader som jag upplevt som begränsade inom karaten som lockade mig. Slutligen var det den totala inriktningen på fighting som fascinerade mig. Allt karatenötande av tekniker i udda ställningar, förutbestämda mönster hade passat mig, men jag ville bort från det.
Så när Fighter Centre öppnades hösten 2000 släppte jag karaten och gjorde ett ”lappkast” i mitt kampsportande och började träna MMA. Jag hade då tanken att bara vara medlem och inte engagera mig i klubben eller på annat sätt.
Gosh så fel jag hade om det!”
Du har ju gått några amatörmatcher i MMA. Känner du att du hade velat tävla mer?
”Både ja och nej. Jag började träna MMA när jag var 30 år och då var 30 år ”äldre” än var det anses vara idag. Därtill hade jag haft en ganska lång tävlingskarriär inom karate så jag kände mig ”klar” med tävlandet när jag började träna MMA.
Men det ena ledde till det andra och jag tävlande några gånger och i den sista matchen så vann jag knappt mot Nico Musoke. Jag vet att han alltid blir ”glad” av att påminnas om det så det känns viktigt att nämna det här.”
Ditt brinnande intresse för MMA kan man knappast ta miste på. Berätta lite om ditt administrativa engagemang inom sporten och vad du känner har varit dina viktigaste bedrifter?
”Den här frågan är underlag för en bok. Det har varit många olika milstolpar vi passerat. Här är det viktigt att nämna att det är flera personer som arbetat med dessa frågor och det är inte jag enskilt som varit avgörande för dem, men samtidigt hade det inte blivit på samma sätt utan mig.
Det hela började 2001 för mig då tanken att inte engagera sig slog slint. Jag tillsammans med framförallt August Wallén startade Svenska Shootfightingförbundet. Anledningen var att vi insett att det inte var bra att vår idrott stod utan den svenska idrottsrörelsen, vi behövde komma med i Riksidrottsförbundet (RF) för att både få legitimitet men även för att utövarna skall träna och tävla försäkrade. Det arbetet ledde fram till att Shootfighting som idrott blev invalt i Svenska Budoförbundet (som det hette då) inom den dåvarande Kampsportssektionen och jag blev vald som stilansvarig och medlem i sektionsstyrelsen. Detta var 2004 om jag inte tar fel.
Jag var även inblandad i Kampsportsfakta som arbetade med eller snarare emot den kampsportslag som Bosse Ringholm ville införa. Vi lyckades vända den till att bli en tillståndslag istället för en förbudslag som den initialt var tänkt att vara. Den lagen infördes 1:a januari 2007 vill jag minnas och en reaktion på den var att vi startade upp SMMAF i mars samma år där jag blev vald till sekreterare i förbundet, en post som jag har haft sedan dess.
Samma år, 2007 startades Svenska Shootfightingligan och Shootfightingmatcher som tidigare endast arrangerats inom Shooters MMA blev öppna för alla. Vårt arbete med att få in Shootfighting i Svenska Budo & Kampsportsförbundet betalade sig tillbaka då vi fick det regelverket godkänt direkt av Kampsportsdelegationen. Utan det arbetet hade tävlingsverksamheten stannat tvärt i Sverige, det lönar sig att vara proaktiv med andra ord!
Denna liga är väl en av de saker som jag varit oumbärlig för. Det har genomförts tusentals matcher sedan starten och de första åren gjorde jag nästan allt. Jag åkte runt och var tävlingsledare samt dömde nästan alla matcher ett tag. Nu har vi som tur är breddat kompetensen så att det finns många fler kompetenta ledare som kan axla dessa roller. Nästan alla våra stjärnor inom svensk MMA har tävlat i ligan så det är en viktig plantskola och jag vågar säga att den saknar motstycke i andra länder.
Arbetet inom SMMAF har annars varit brett, det handlar mycket om att ta fram regler och reglementen som skall godkännas av Kamsportsdelegationen där vi inom SMMAF skall se till att våra arrangörer uppfyller kraven i reglerna. Det handlar både om kontroll och support, en inte alltid helt enkel balansgång. Men att vi nu har 4 tills vidare godkända regelverk, SM-status för både Shootfighting och Amatör-MMA är inget annat än enastående.
På internationell nivå är jag engagerad inom Internationella MMA Förbundet (IMMAF) där jag sitter med i den tekniska kommittén tillsammans med Marc Ratner som är UFCs guru på regler och Marc Goddard som är en välkänd engelsk domare. Vi arbetade fram de Internationella Amatör-MMA reglerna som används på VM.
Det var ett brottstycke av de saker jag gjort, det finns mycket mer, men man måste stoppa någonstans.”
Hur tycker du då att svenska MMA-förbundets arbete står sig bland andra kommissioner runt om i världen? Ligger vi i framkant i Sverige?
”Jag skulle säga att inom många områden ligger vi främst. Vi var ju tvingade att vara bra då vi som sagt hotades av en förbudslag 2006 som vi vände och på något sätt krönte det med fem-rondersmatcher och UFC i Stockholm. Jag vet att de som arbetat aktivt inom IMMAF sett att i många länder så är knappt några förbund existerande alternativt icke-fungerande. Samtidigt så tror jag att det finns en del av delstatskommisionerna i USA som är nog så vassa, men de är bredare än vad vi är och arbetar avlönat med många olika frågor så det kan vara svårt att jämföra.
Med det sagt finns det många områden även för oss inom SMMAF att förbättra.”
Du är ju aktiv inom Gladius MMA, en klubb som fått en del kängor på olika vis. Anser du att det förekommer någon form av rivalitet mellan svenska klubbar eller klubbarna i Göteborg?
”Ja, det stämmer att jag är aktiv inom Gladius. Jag är ordförande sedan många år tillbaka och därtill instruktör i vår så kallade elitgrupp där våra amatörfighters tränar. Mitt engagemang i Gladius har varit massivt får man säga, vi har nu en mer ”mognad” organisation så min personliga insats ligger nu på en mer rimlig nivå än för några år sedan.
Gladius är den största och äldsta MMA klubben i Sverige, lite beroende på hur man mäter så är Gladius också den bästa klubben. Oavsett hur man ser på saken så är Gladius en av de ledande klubbarna i landet och har så varit under många år.
En anledning till varför Gladius varit framgångsrikt är för att vi har haft starkt ledarskap och strukturerat arbetssätt. Att vara stora, framgångsrika, strukturerade med starka ledare tror jag från gång till annan har retat en del personer av olika anledningar. Jag tror det är oundvikligt att det blir så. Jag brukar dra en parallell till ventilation. Oavsett hur du ställer in ventilationen i ett rum kommer det finnas någon som tycker det är för varmt, för kallt, för fuktigt, för torrt eller för dragit etc. Sådana personer lämnar för eller senare rummet för att hitta ett annat att vara i. Och det är OK tycker jag.
Sedan vad det gäller rivalitet så tycker jag det är fel ord. Jag skulle säga att det finns konkurrens mellan klubbarna mer än rivalitet. MMA är en tävlingsidrott där konkurrens blir ett naturligt inslag.
Dessutom är det så att inom MMA är detta med team på väg bort som var stort för några år sedan. Nu är vi istället organiserade i vårt förbund SMMAF där vi till exempel har ett landslag som vi gemensamt kan vara stolta över. Så återigen, rivalitet tycker jag är fel ord i sammanhanget.”
Du har ju varit mitt i den svenska MMA-scenen under många år. Har du någon historia som är lite extra intressant som du vill dela med dig av?
”Ja, det finns många historier. Då jag har på känn att era läsare gillar specialhistorier så bjuder jag på några olika av det mer dråpliga slaget.
Den första är lite barnförbjuden. De är från tidigt 2000-tal när vi var i Danmark och tävlade, på den tiden var det slag med öppna händer. Tävlingen var i en något ruffig och inte minst rökig lokal någonstans i Köpenhamn. Första matchen drar igång och direkt i matchinledningen så ropas det högt på bred skånska – ”slå han på fittan!” En så klart olämplig som i mitt tycke hysterisk kommentar. Hur politisk inkorrekt den än är så förmedlar den en viss inställning man behöver när man tävlar. I min roll som instruktör tar jag ibland upp detta för att påvisa att ”nu är det match”, men givetvis med glimten i ögat och vid rätt tillfälle.Min andra historia är teknikorienterad. Vår numer pensionerade MMA-stjärna Hamid ”Akira” Corrassani tränade en gång i tiden på Gladius. Där fick han både äran att lära sig och fastna i min specialteknik, den så kallade ”Scissor choken”. Den tog han vara på så bra att den blev sedan kallad ”Akira-choken” som han satte i flera matcher. Han har även haft den goda smaken att ge credit till mig för den.
Min sista för denna gång vet jag att det finns några som tyckte jag passerat gränsen för vad som är OK. Men det får du som läsare avgöra. Som jag nämnt har jag åkt runt som tävlingsledare och som sådan håller man i regelgenomgången. På regelgenomgången tas frågan upp med det så kallade tävlingskortet. Uti det fall en tävlande blir knockad så behålls tävlingskortet under tiden den tävlande är i karantän, men i annat fall få den tävlande tillbaka kortet efter tävlingen.
Problemet som hade uppstått var att tävlande som inte hamnat i karantän glömde att hämta sitt tävlingskort och jag som tävlingsledare fick en växande hög av glömda tävlingskort som på olika sätt behövdes hanteras och administreras helt i onödan.
Så för att stävja detta började jag använda ett kraftfullt språk på regelgenomgångarna. Anledningen var förstås att de tävlande och deras coacher skulle vakna till och förstå att man inte skulle glömma kortet. Så jag sa att den som glömde sitt kort var en idiot, inte nog med det så var coacherna som ju skall hjälpa den tävlande också idioter om kortet glömdes.Situationen blev klart bättre med de glömda korten, för ingen vill ju vara idiot. Dock visade det sig att det ändå fanns en liten skara idioter kvar. Vid ett tillfälle så var det en tävlande som glömt sitt kort på föregående tävling som nu tävlade på den aktuella tävlingen. På regelgenomgången varnade jag alla för att bli idioter och killen som var idiot på förra tävlingen fick lov att ställa sig upp och visa alla hur en idiot ser ut. Det skall sägas att allt sas med glimten i ögat och ingen glömde kortet den tävlingen. Kanske passerade jag gränsen den gången, men så var det i varje fall.”
Någon ung svensk talang som du ser som nästa stora MMA-stjärna?
” Som jag nämnde har vår liga varit en plantskola för våra stjärnor. De killar och tjejer som idag är i landslaget tror jag starkt på. Jag tror att de kan göra bra ifrån sig på kommande VM och säkert kommer någon av dem bli en stor stjärna. För att peka ut någon av dem tror jag Renato Vidovic har en ljus framtid!”
Finns det något annat du vill tillägga?
”Massor egentligen, nu när jag har chansen så vill jag lyfta fram några saker.
Först vill jag uppmana alla MMA-fans att gå på galorna i Sverige. Jag tycker själv att det är för mycket negativa kommentarer kring våra svenska galor. Jag vet att det är tufft att vara arrangör. Vi trodde att intresset gå och kolla på MMA skulle öka när UFC kom till Sverige. Tyvärr upplever jag det som tvärtom, det vill säga är det inte UFC så är det inte värt att gå. Jag hoppas att den attityden ändrar sig och att till exempel kommande IRFA och Superior Challenge blir välbesökta! Själv planerar jag att gå på IRFA då vi kommer ha en styrelsekonferens i SMMAF samma helg. Join me!
En annan sak jag vill belysa är det faktum att vi numer har ytterligare ett steg i vår tävlingstrappa som är Internationell Amatör-MMA. Det vill säga att man som tävlande kan tävla internationellt som amatör och vinna VM och EM, gå landskamper etc. Jag hoppas att tränare och utövare ser detta som något mycket positivt och väljer att satsa på detta.
Slutligen en uppmaning till tävlande och tränare. Delta så mycket ni kan i vår liga. Tävlingarna är välarrangerade och säkra. Till dig som gått några Shootfightingmatcher så ta steget till Amatör-MMA, släpp sargen!”
Ett stort tack till Jesper Gunnarson för intervjun!
