Vi är tillbaka! En vecka har gått sedan inlägg nummer ett av denna blogg och redan i den andra delen tas ett minst sagt hett ämne inom sporten upp. Eller vad sägs om en ny organisation med pengar att bränna och ett av de största namnen som omslagspojke, vars främsta målsättning är att popularisera sporten? ’JJWL’ heter räddaren i nöden och man planerar sin första turnering redan för i början av nästa år.
De som står bakom ’Jiu-Jitsu World League’ (Rigan Machado och Mathew Tinley) har två aspekter som, tyvärr, inom dagens BJJ ofta lämnas utanför diskussionen; pengar (som i och för sig inte nödvändigtvis alltid är något positivt) och spänning. Först till pengarna:
”We introduced money,” berättade Tinley nyligen i en lång intervju med MMAFighting. ”These guys at the top, they are professionals. They’re putting their whole lives into this. They really are top athletes. There’s money in this sport and it’s not being distributed to the athletes fairly”.
Även fast pengar självfallet varken är eller bör vara en motivation när det kommer till att göra det man älskar är det ändock alltsomoftast ett hett samtalsämne. Inom professionell jiu jitsu däremot är det ofta på grund av ”fel” orsaker. Det är svårt, om inte omöjligt, att försörja sig enbart på att tävla i sporten. Topputövarna spenderar nästan allihopa långa månader på resande fot och försörjer sig till stort genom att lära ut i olika akademier runt om i världen. Det är ett tufft yrke och utan en gränslös kärlek till sporten blir det nog oerhört svårt att göra det på heltid.
Om man exempelvis lyckas med bedriften att vinna guld i ’IBJJF:s’ årliga världsmästerskap (en av jiu jitsuns mest prestigefulla turneringarna) är det inte precis glitter och glamour som väntar då man kliver ner från prispallen; ingen vinstsumma överhuvudtaget anammas av sportens för tillfället största organisation vilket gör det svårt för professionella att försörja sig enbart på tävling. För att ens kvalificera sig till VM krävs nästan oändliga timmar på mattan och en sällsynt hängivelse. Det är lite av problemet med professionell BJJ; det finns inga pengar! Många går över till MMA i jakt på större ekonomisk vinning och lämnar på så sätt ursprungssporten lidande.
Sen finns det ju självklart sätt att tjäna pengar på enbart när det kommer till tävling, dock är det oerhört svårt om man inte tillhör sportens absoluta toppskikt. Mindre pengar = mindre tävlande och en mindre andel tävlande hämmar av uppenbara skäl jiu jitsuns spridning. Alla drömmer vi om att slå på TV:n och se Rafael Mendes mot ”Cobrinha” i en av de otaliga matcherna de två emellan, eller Miyao-brödernas nästan förvirrande Berimbolo-game. Om ’JJWL’ lyckas med sin satsning kanske det inte är alltför otroligt?
Vidare planerar man även på att eliminera det kontroversiella användandet av fördelar när det kommer till poängsättning i matcher. Detta har verkligen varit något av ett ankare för sporten på senare år – små, små fördelar (som kan införskaffas utan någon egentlig ansträngning eller framgång överhuvudtaget) kan få resultatet att tippa över åt en sida då poängställningen är lika och många grämer sig över denna allt vanligare förekommande poängjakten. Istället för att gå på avslut eller att försöka etablera positioner väljer vissa det betydligt säkrare tillvägagångssättet som alltså baseras på dessa fördelar.
’JJWL’ kastar dessa ur fönstret – vid lika resultat går man istället in i övertid.
”We’ve gotten rid of advantages,” förklarade Tinley. ”In semis and finals, in all classes, there will be an overtime. So, if you’re tied at the end, they’ll be a sudden death overtime. People don’t like draws. There’s very good fighting going on, but then you get a draw and it’s a little like kissing your sister. There should be a winner.”
Man stannar dock inte där. För att ytterligare uppmana utövare att gå på avslut inför man även ett säreget poängsystem. Det fungerar på så sätt att man vid vinst får dubbla rankingpoäng vid avslut jämfört med seger på poäng, vilket i sin tur leder till fler matcher, pengar, titlar och möjlighet för högre placeringar på rankinglistorna för de som satsar på avslut. Domare är även det en aspekt man från ’JJWL:s’ sida väljer att investera i. Hur? Utbildningar, ett noga urval och ständiga utvärderingar av insatser sätts i bruk för att minimera misstag och felbedömningar i den ofta hårt ansatta domarkåren.
Omslagspojken för organisationen? Marcus ”Buchecha” Almeida, den flerfaldige världs- (både i ’GI’ och ’NOGI’), Pan American- och ADCC-mästaren står bakom ’JJWL’ i satsningen. Den första turneringen äger rum i Irvine, Kalifornien den 15:e januari och innefattar uteslutande matcher i ’GI:n’. Däremot planerar man även att anordna ’NOGI’-turneringar i framtiden. För vinnarna utlovas en prissumma på $5,000, cirka 37,500 svenska kronor.
I slutet av dagen handlar det om kärleken till sporten. Det är väl därför vi bryr oss från första början? Att popularisera jiu jitsu bland folk som inte tränar blir svårt (inte omöjligt), vilket alltså inte stoppar den unga organisationen från att försöka. Det uttalade målet är att uppnå något likt den bedrift UFC stått för med explosionen av MMA på senare tid och uppenbarligen satsar man stort för att lyckas. Pengar, regler, titlar och ”tråkiga” matcher i all ära – i grunden handlar det om jiu jitsun. Trots att man har en lång väg att gå har sporten tveklöst växt sig större än någonsin bara på ett par år och med satsningar som ’JJWL:s’, Metamoris och Copa Podios ser det ut som om det kommer fortsätta i samma anda. Samtidigt som utveckling och tillväxt alltid är välkommet måste man dock göra en poäng av att inte glömma vart vi kommer ifrån, varför vi började och vad som egentligen får oss att dag ut och dag in kliva på mattan.
Rigan Machado (ringer efternamnet en klocka?) tror att det är just vad man håller på att göra. Förhoppningsvis har han rätt.
”So, this really takes jiu-jitsu back to its essence if you listen to top guys talk,” uppgav han slutligen om satsningen. ”They talk about how jiu-jitsu’s gone away from its essence and has become deluded. We’re trying to take it back to its essence.”
Ossss!