Det är svårt att förneka att Dana White har spelat en avgörande roll i framgången av såväl UFC som sporten MMA. När UFC 1993 började med sina galor, där utövare av olika kampsporter fick drabba samman i en bur, var matcherna inte långt ifrån mänsklig tuppfäktning i gemene mans ögon.
Sedan 2001 har UFC, ledd av White, lyckats etablera MMA som en gedigen sport tack vare bland annat ett utförligt regelverk och samarbeten med lokala kommissioner. Internationella stjärnor som Ronda Rousey, Conor McGregor och Khabib Nurmagomedov kunde senare elda på den växande populariteten. I dag kan UFC skryta med miljoner av fans runtom världen.
Men trots rekordintäkter de senaste åren samt ett lukrativt avtal med ESPN är det långt ifrån guld och gröna skogar i organisationen. Det som behövs är en ändring i ledarskap. Det är dags för Dana White att lämna sin post!
[holidvideo]
Lite bakgrund…
När White år 2001 fick nys om att de tidigare UFC-ägarna höll på att gå under kontaktade han sin barndomsvän Lorenzo Fertitta, som tillsammans med sin bror investerade två miljoner dollar i företaget och tillsatte White som chef. UFC blev senare dotterbolag till Zuffa.
Vägen mot organisationens framtida framgång var snårig, och enligt White var de nära att gå i konkurs vid flera tillfällen. Med tiden lyckades UFC dock dra in allt fler ögon och etablera sig som en seriös aktör. Whites aggressiva sätt att göra affärer på var en av de bidragande faktorerna till att organisationen inte gick under. År 2015 rapporterade de intäkter på 600 miljoner dollar. Året därpå såldes Zuffa till WME-IMG för drygt fyra miljarder dollar. Sedan dess har kurvorna bara pekat uppåt för organisationen.
Problemen i dagens UFC
Trots rekordinkomster för UFC i fjol har kvaliteten på produkten på många sätt och vis dalat. Okända namn, som strömmar in från Dana White’s Contender Series, fyller ut halvdana matchkort för småpengar medan etablerade veteraner får lämna organisationen och andra tvingas kämpa för en rättvis lön.
På kort sikt leder detta till mer pengar i fickan för de som sitter i företagstoppen, men MMA-fans är inte dumma. De märker förstås när organisationen försöker sälja en sämre vara till samma eller vanligtvis ett högre pris. UFC:s nuvarande strategi att göra besparingar på minsta lilla grej kommer så småningom att bita dem i ändan.
UFC uppskattas dela mellan 15 och 22 procent av sina intäkter med atleterna. Det är långt mindre än andra sportorganisationer som NBA och NHL där fördelningen ligger på närmare 50 procent. Oavsett huruvida man tycker att fighters förtjänar en lön som de kan leva på blir slutresultatet av lönesnålandet att vi som fans går miste om bra matcher.
Med några ändringar i lönemodellen, exempelvis ett slopande av vinstbonusen (i samband med en bättre baslön) samt högre prestationsbonusar, skulle White kunna göra UFC till ett mer attraktivt alternativ för unga atleter som funderar över att bli proffs. UFC är slutdestinationen för fighters, och lönerna borde reflektera det.

Fiaskot med Power Slap
Dana Whites nya satsning Power Slap, en örfilstävling där deltagarna turas om att örfila varandra i ansiktet så hårt som möjligt, har egentligen väldigt lite gemensamt med MMA. Trots det har UFC kraftigt marknadsfört Power Slap på sina sociala medier till den nivån att vissa, bland andra Islam Makhachev, har ifrågasatt varför de verkar fokusera mer på en bisarr örfilstävling än på vad kampsportsälskare världen över faktiskt är intresserade av.
Den första säsongen av realityserien för Power Slap föregicks av en incident på en nattklubb där UFC-chefens fru Anne White örfilade honom, varpå han svarade med flera slag tillbaka. Konsekvenserna av slagsmålet blev att lanseringen sköts upp en vecka. White fick själv bestämma hur han personligen skulle straffas, och valet blev förstås inget straff alls. Men dramat kring Power Slap tog inte slut där.
Utöver de oursäktliga lönerna (från drygt 10,000 kronor i baslön) har Power Slap även kritiserats av flera idrottsläkare för att deltagarna löper en avsevärd risk att ådra sig permanenta hjärnskador. Power Slap-fighters får nämligen inte försvara sig själva mot slagen. ”Matcherna” handlar alltså om vem som tål flest örfilar mot ansiktet. Den som får gå först har även chansen att knocka motståndaren med sin första örfil utan att hen får göra något alls – är det verkligen en sport?
UFC-veteranen Dan Hardy, som sedan han fått sparken som kommentator för organisationen blivit något av en paria, har beskrivit Power Slap som ”CTE för pengar”. Att UFC öppet associerar sig med organisationen är minst sagt förbryllande.
– Merparten av folk i (UFC) gillar inte heller det, men de känner bara inte att de har ett val, sade Hardy om Power Slap. Du vet, det är väldigt likt Putins Ryssland i UFC just nu. Det är deprimerande att se alla dessa människor som vanligtvis är väldigt passionerade för MMA men som håller på med den här löjliga cirkusen Power Slap.
– Organisationen (UFC) har ruttnat inifrån länge, och nu börjar det synas utifrån. (White) kommer göra mer skada än något nuförtiden. Han har fått stanna för länge, absolut.
Trots den aggressiva marknadsföringen har tittarsiffrorna för Power Slap visat sig vara långt under förväntningarna. Dana White har ändå förgäves försökt måla upp det faktum att realityserien inte får återvända till TV-kanalen TBS för säsong två som en succé.
Utvalda UFC-odds inför UFC 287 (8 april) från Expekt:
18+. Regler och Villkor här. Stödlinjen.se Spelpaus.se . Spela ansvarsfullt
Sanningen är att Power Slap är ett fiasko, oavsett om Dana White förlorat pengar på satsningen eller inte. Det är skamligt för MMA att UFC är inblandad i spektaklet och det är rent allmänt skamligt för alla inblandade. Hur kommer det sig att Whites personliga projekt till synes blivit en prioritet för en MMA-organisation?

Lönerna är ett problem
De sämre UFC-lönerna är ett rätt uttjatat ämne som vi inte behöver gå in på för mycket. Men faktum är att det är ett problem för såväl fighters som fans. Har man tagit sig till en toppranking i världens största MMA-organisation ska man inte behöva jobba som servitris vid sidan om, något som den åttonderankade welterviktaren Geoff Neal behövde göra under en längre tid. Om man är topp femton i världen i ens viktklass, vad mer behöver man bevisa innan man har rätten att leva på sin lön och fokusera helt på sporten?
UFC-chefens nonchalanta attityd kring lönerna och rentav respektlösa behandling av fighters är droppen som får bägaren att rinna över. Varje gång en fighter försöker försvara sin position och förhandla om en mer rättvis fördelning blir anklagelsen från Dana White alltid likadan: ”De vill (läs: vågar) inte slåss”. En rätt barnslig kommentar som får både White och UFC att verka småaktiga.
HETAST JUST NU
- VIDEO: Topprankade UFC-fightern i slagsmål – med känd rappare!
- UFC-chefen går emot Leon Edwards önskan: ”En självklarhet!”
- Medaljören i ungdoms-OS död i Ukraina – blev 22 år
Dags för en ny kapten!
Dana White är ingen diktator. Det är inte han som bestämmer över allt i UFC, och hans avgång skulle inte innebära ett plötsligt paradis för alla UFC-fighters. Men en ny kapten bakom rodret skulle kunna innebära en ny, mer positiv och förhoppningsvis mer professionell riktning för organisationen. Kanske kan vi nå en tid där Whites personliga vendettor inte styr och ställer över UFC-fighters liv?
Ifall UFC vill behålla sin position som den ledande MMA-organisationen behövs någon som behandlar det som en seriös sportliga, där meriter värderas högre än antalet visningar på YouTube eller hur många olika förolämpningar man kan hitta på att beskriva motståndarens mamma med. Någon som inte låter det personliga spilla ut över det professionella.
Det lär dock inte hända någon gång snart. År 2019 tecknade White nämligen ett sjuårigt kontrakt för att fortsätta som chef för organisationen. Ifall han inte hamnar i en ännu större skandal än sist lär vi alltså få se honom representera UFC fram till minst 2026.
