Chris Weidman: “Känner fortfarande att jag är den bästa mellanviktaren i världen”

Det har vänt neråt väldigt snabbt för Chris Weidman. För ett år sen var han bäst i världen, numera är han en fighter med två förluster i rad och har en lång väg att klättra för att åter få utmana om mellanviktsbältet.

För två veckor sen slogs Chris Weidman medvetslös och blodig inför sin hemmapublik i New York av Yoel Romero. Förlusten var den andra i följden för den tidigare mellanviktsmästaren som för bara ett år sedan hade idel segrar på sin matchhistorik. Han har på det svåra sättet fått lära sig priset av att begå misstag mot motståndare i världsklass.

Kände inte att jag kunde förlora

I båda sina förlustmatcher har amerikanen inlett övertygande för att sedan se sin motståndare komma tillbaka in i matchen. Matchernas avslut har båda två också föranletts av till synes enkla misstag som Weidman direkt efteråt fått gräma sig över. Mot Luke Rockhold på UFC 194 var det en snurrspark som blev början på slutet. I den senaste matchen var det en felriktad nedtagning som han fick betala för.

Han berättar om det i en intervju med Ariel Helwani på The MMA hour.

I just felt like there’s no way I’m losing. If I win this third round, it’s over. And I shot a takedown. If you watch, if you’re a technical person in the MMA game, when you fight a southpaw, you always put your head to the side of his front leg. You never go to the back leg. And every one of my takedowns I hit on him in the fight was to his front leg, my head to the outside of his front leg, which stays away from the danger of a knee or a heavy left hand. And the one time I shot to the wrong side, which I drilled a million times not to do, he came up with that knee.”

Weidman föll ner med huvudet på sitt eget knä på ett sätt som såg väldigt obehagligt ut. Blodet forsade från ett sår som öppnats upp på huvudet och domaren var tvungen att kliva in för att rädda honom. Senare under kvällen fick han sy tio styng i huvudet innan han fick åka ifrån Madison Square Garden, arenan han drömt om att få tävla i. Även om upplevelsen snarare blev mardrömsaktig var Weidman inte helt nedslagen.

“I thought I was on my way to winning the fight, and one mistake is all it takes, and that’s the beauty of this game. That’s why everybody loves to tune in and watch these fights, because at any given moment, any given fight, any given fighters, anything can happen. A fighter could win nine out of 10 times, but there’s always that one time. I’m not saying that’s me and Yoel, but it’s just, that’s what makes this sport beautiful.”

 Han fortsatte.

“I was on the tough side of it that night. UFC 205 was the first fight ever in New York. It was a dream come true for me, and obviously I was definitely hurt after the fight as far as my feelings. I was upset, but I realized the blessings — just being a part of that event really was a dream come true, minus losing. The walkout, even fighting, I had fun the whole week. It was all great up until the loss, but even that, it’s just a part of the game and you’ve got to get right back on that horse and get back out there and get a ‘W.’ I just want to be done losing. I don’t want to lose anymore.”

Chris-Weidman-USA-UFC-187

Påverkade utan tvekan Wonderboy

Det är däremot inte bara hur hans misstag drabbade honom själv som Weidman grämer sig över. Hans svåger och nära vän Stephen “Wonderboy” Thompson fick se det som drabbade honom precis innan sin titelmatch mot Tyron Woodley. Något Weidman tror påverkade Wonderboy som inte lyckades vinna welterviktsbältet. Matchen blivit dömd oavgjord av domarna.

“My wife actually (recorded) us the first time we saw each other after the fight. I watched his whole fight. I was getting my stitches and I was able to sit there and watch the fight in the room, and the first thing I did when I saw him is I apologized to him. I’m sorry that he had to see what he saw with me. We had an emotional moment, for sure … The video is pretty pathetic of me and him just sobbing and hugging each other for a good 30, 45 seconds. I don’t know. I felt terrible, and I’m sure it did affect him. That sucks. For him to have to watch that, that was bad. That was brutal. To see that, someone who you love get hit with a knee like that, and then you’ve got to make that walk next, there’s no question it affected him.”

Är fortfarande bäst

Var det bär av härnäst för Weidman är osäkert. Han är nu bakom en lång lista av värdiga titelutmanare i mellanviktsklassen där Michael Bisping är mästare. Men trots prat om att han borde prova lyckan i lätt tungvikt är den tidigare mästaren inställd på att återerövra sitt bälte. Han är villig att ta sig an vem som helst i viktklassen och åter börjar klättra mot en ny titelchans.

“I could walk around at like 215 (pounds). That’s kind of where I’m walking around right now, but a lot of these guys are walking around 230, so I would need a little time to go up. But to be honest with you, I really do feel like I’m the best in the world at middleweight. And my last two fights I haven’t shown it, so my words don’t mean anything. But me and my coaches and people around me believe in that.

There’s definitely some contenders (ahead of me), but I feel like one or two, possibly three — I don’t know how many wins it will take (to get back into title contention), but I want to do it fast though. I want to fight probably in February and fight again two months later, three months later, whatever it is, and do it again. I just feel like with my accolades that I already have, and with the good competition that there is in the middleweight division, it doesn’t take me too many wins to get people excited about me fighting for the title again.”

Foto: Mazdak Cavian

Följ MMAnytt's Youtube kanal idag - Nordens ledande nyhetssajt för MMA, UFC och kampsport!
Kategorier
Chris WeidmanNyheterSenaste Nytt
11 Kommentarer
  • Headown
    29 November 2016 at 11:32

    Så ska det låta, annars är det lika bra att lägga ned.

  • Picknickname
    30 November 2016 at 02:32

    Skulle mer än gärna se honom där igen. Tyvärr trorjag inte det kommer att hända :(

  • Yourston
    30 November 2016 at 12:29

    Hahaha. Fortfarande? Han har aldrig varit i närheten av världens bästa. Luckypunch guy.

    • Erik Hellborg
      30 November 2016 at 06:54

      Men vänta nu ;) Hur kan Weidman inte “varit i närheten av världens bästa”?

      Han avslutade kanske den mest dominante MW mästastaren nånsin. 2 ggr dessutom. “Luckypunch” eller inte så ere fakta.

      Sen förvara han bältet ytterligare 2 ggr. Nu har jag inga stats på hur många som har försvarat bältet lika många ggr som Weidman i MW (utöver Anderson såklart) men gissar att det inte är många alls.

      Vilka anser du vara världens bästa i MW? Om man med Weidmans CV inte är i närheten så blir ja ju nyfiken på din ranking såklart ;)

      • Yourston
        2 December 2016 at 08:47

        Jag utgår ifrån vad en fighter presterar, inte resultaten som så ofta inte överensstämmer med deras förmågor. Och Weidman har nästan alltid framstått som den mindre bättre fightern men med tur, press och självförtroende har han lyckats med mycket jag aldrig skulle ha trott. Förutom hans brottning och grp är han verkligen högst en medelmåtta på allt.
        Tex att Silva förr eller senare skulle bli knockad då han clownar sig och ger motståndaren frislag såg jag som en självklarhet – och då Weidman var en av få som inte visade någon rädsla för Silva var det inte konstigt att det blev han som tog till vara på chansen bäst. Belfortmatchen: vi ser en Belfort långt ifrån sin prime som först är helt överlägsen men sedan, som i sina senaste matcher, bara ger upp så fort han blir nedtagen. När Machida, som sett allt utan imponerande ut i mellanvikt möter Weidman gör han ingenting – han rör sig inte ens bra. Men så i en rond återfår han fortarbete och försöker fightas – då är Weidman Helt chanslös och hade knockats om inte Machida hade gasat. Rockhold gör inte mycket i matchen mot Weidman, men är ändå dominant – trots att han varit sjuk och gått på antibiotika (jag försökte sparras en gång med det i kroppen, och klarade högst 25% av normala presterandet). Vi kan även gå längre tillbaka i W:s karriär men kontentan är att jag aldrig sett en så oimponerande fighter ändå lyckas kamma hem vinster – vilket i sig är imponerande;-) Det är lite som med Diego Sanchez: hans fundamentala brister i teknik borde göra det omöjligt att tävla på så hög nivå – men tack vare kondition och en beslutsamhet som kunnat få människan att göra månfäder långt innan ens flygplanet uppfanns – kan man aldrig räkna bort honom. På samma sätt fast med självförtroendet är det för Weidman. Hade han med erfarna kampsportsögon sett sin nybörjarteknik på video borde han ha dragit på sig skrämselkudden och aldrig tävlat igen. Men han lever i illusionen att han är bäst, och det gör att han kan vinna över så mycket bättre motstånd än han borde kunna drömma om.

        • Erik Hellborg
          6 December 2016 at 11:47

          Bra svar :-)

          • Yourston
            6 December 2016 at 01:22

            Tack;-) Och det är min syn som kan vara något förlegad då jag inte längre har så bra koll som tidigare på mma. De egenskaper som jag pratar om som gör att Weidman och Sanchez kan vinna är något jag verkligen är avundsjuk på och verkligen själv skulle vilja besitta. Men när jag tittar på mma blir jag mest impad av den som har fin teknik och har det där extra;-)

          • Erik Hellborg
            6 December 2016 at 07:36

            Köper jag helt ;-)

    Svara