Det var helt enkelt inget dåligt avsnitt. Big Brother-känslorna började infinna sig som mest när min flickvän undrade varför alla var instängda i ett hus och blev filmade. För att citera henne helt ”Men vadå, de är i ett hus och blir filmade och fjantar runt? Är inte det Big Brother”.
Hon hade en poäng men jag blev räddad i sista ögonblicket av att de klippte till en scen när de sprang upp och ner för en trappa. Vid den tidpunkten stog jag upp och pekade på skärmen i hopp om att hon skulle förstå att jag inte tittade på Big Brother. Men slaget var redan förlorat, och hon var på väg ifrån tvn. Jag var då tvungen att nämna att de inte riktigt röstar ut varandra ur huset, som Dana White så fint sade en gång i tiden: ”Don’t fucking vote him off. Fucking beat him off”.
Precis när jag legitimerat vad jag tittade på så slog Cameron Dollar Mark Miller mellan skinkorna när han precis fick ut jordens största loska på marken. Det blev världens tjafs mellan de två och vi var till slut ner på dagisnivå igen. Nåväl, så mycket för ”beat him off”-förklaringen när jag sa att Mark Miller hade blivit slagen i förra avsnittet.
För den uppmärsamme läsaren så bör ni förstått att hon inte såg hela avsnittet från början utan kom in precis efter Andre Winner och Santio Defranco hade gått sin match. Det var kanske inte den bästa tiden att komma in för att se det bästa ur TUF, men bättre det än när Rob Browning kastade ägg i det tredje avsnittet.
Nåväl, intresset var åter i hamn och vi fortsatte att titta på avsnittet. Jag uppmärksammade en ganska intressant detalj på Michael Bispings T-shirt också i form av ”UFC World Tour 2009” där jag antar, och hoppas, att de tar med sig ett gäng deltagare från UFC och gör en tournering runt världen. Finns det möjligen en chans för dem att stanna en stund i Sverige då?
Nog med utsvävningarna, nästa match i ordningen var mellan Damarques Johnson och Dean Amasinger. Innan den här matchen stod det 2-0 till Storbritannien och nu är det dags för, som Dean Amasinger sa vid deras staredown, ”some black on black crime”.
Även Michael Bisping är tydligt oroad för vad Johnson kan göra i ringen och det verkar som han själv inte riktigt tror på Mr T med en halvskallig mohawk. Han är hörbart orolig i form av att han säger att Johnson är jävligt skicklig.
När det sedan väl är dags för matcher dyker Bisping heller helt enkelt inte ens upp. Varför han inte är på plats och ger sin teamdeltagare stöd förklaras aldrig i programmet men jag hoppas verkligen han har ett extremt bra skäl till det hela.
Matchen i sig rullar på ganska fint med att Johnson styr och ställer för det mesta. Den första början av matchen går stående där Mr T kastar iväg spark efter spark som Johnson försöker checka. Det ser ut som Johnson är rätt ovan på fötterna men det går bara en minut in i ronden ner på marken där Johnson är helt klart mer självsäker. Han försöker även på en kimura från sin guard som Mr T dock kommer ut ur.
Det spelare uppenbarligen ingen roll för strax efter det blir det tringeldags och det här är något Mr T tydligt inte har tränat på tidigare för han gjorde det klassiska misstaget att lyfta upp Johnson för att slamma honom i marken igen. Eftersom Mr T inte är Quinton ”Rampage” Jackson så går hans slam inte riktigt enligt planerna, det enda som hände var att triangeln blev tightare.
Mr T förlorade här på en vacker triangel som han var tvungen att klappa ur för. Om Johnson jobbar lite på sitt stående så tror jag han har chansen att vinna den här säsongen, även om han verkar rätt dryg.
Där har vi denna veckas avsnitt och här har vi då denna veckas stege.
