Aight, så, ikväll, amerikansk tid, är det dags för Nick Diaz och Frank Shamrock att göra upp. Det verkar som en ganska hyffsad fight, det är en fight jag planerar att se på något sätt. Nu har jag inte varit överdrivet närvarande i MMA-nyheter etc på ett tag, så jag vet inte riktigt vad mer som händer på kortet. Jag vet inte heller hur jag ska börja hypa den här matchen, även fast det är en ganska upphetsande match-up.
Jag vet däremot vad jag ska skriva om Nick Diaz. För snubben är ju inte den mest normala. Han är mer eller mindre en svärande, skrikande och skitsnackande dåre som verkar älska att skapa kontroverser. Hans senaste upptåg är helt galet, ifall ni missat det.
Nick Diaz har nämligen tagit hela sin ”JAG RÖKER MARIJUANA”-grej till en helt ny nivå. Han har gått ut i en av världens mest respekterade publikationer – LA Times – och sagt att han tänker röka på precis som vanligt inför matchen mot Frank Shamrock, och han tänker klara CSACs test, precis som han gjort förut.
Lite bakgrundsinfo: Nick Diaz har diagnostiserad ADHD. Kort sagt så kan ADHD göra att man får problem med humör och koncentration, utöver andra symptom som rastlöshet etc. Mediciner mot ADHD brukar vara, i lekmanstermer, amfetamin. Men istället för de mer traditionella medicinerna, så har Nick Diaz skaffat sig ett recept som gör att han får röka marijuana, helt lagligt, i den amerikanska staten Kalifornien. Problemet är, att vare sig du har recept som gör det lagligt eller inte, så får du inte gå en fight med marijuana i kroppen. Om du testar positivt för marijuana i drogtesterna som görs i samband med varje match, så riskerar du avstängning och ändring av matchens resultat.
Detta verkar inte hindra Nick Diaz avsevärt, dock. I intervjun med LA Times som jag nämnde, så förklarar Nick Diaz att han med hjälp av ”herbal cleansers” – vilket jag antar kan översättas som naturmediciner som ska rensa kroppen – och en massa vatten tillsammans med den sjuka mängd träning en MMA-fighter som Diaz går igenom inför varje match, så ska han kunna testa negativt. Han tänker helt enkelt sluta röka ett par veckor innan fighten och sen träna som en dåre för att få alla spår av narkotikan ur kroppen.
Detta har skapat den vanliga kontroversen i den amerikanska MMA-cirkeln. Det är många som tagit lite illa vid sig av att någon säger ”jomen visst, jag ska stoppa i mig förbjudna preparat innan matchen – men det kommer inte synas på något test”. En del verkar tycka att Diaz är arrogant som helt enkelt påstår sig kunna komma undan med det.
Men jag tycker man får se det för vad det är. Det handlar inte om att han ska fightas pårökt. Han tänker inte gå in i ringen hög och köra på. Han säger helt enkelt att han tänker röka som vanligt, men gå till lite större ytterligheter för att det inte ska dyka upp på något test. Som jag ser det, så är han egentligen bara en ärlig snubbe. Jag hade blivit mer illa berörd om han låtsades vara ett helgon och påstod att han inte alls rökte i samband med sina matcher.
Problemet med hela grejen, från min synvinkel, är bara, hur många andra gör liknande grejer? Hur många är det som går på dopningscykler som gör att det inte dyker upp på tester? Marijuana är förbjudet av det skälet att det kan göra en fighter sämre på att skydda sig själv. CSAC förbjuder inte THC-baserade preparat för att man får en fördel i fighten, utan för att skaderisken anses höjd om en fighter är påverkad. Men det finns andra preparat, steroider och smärtstillande, som är förbjudna av raka motsatsen.
Hur många är det som går på s.k. prestationshöjande preparat, utan att det dyker upp på testerna?
Låt säga att du tar två fighters. Den ena går på steroider, den andra på marijuana. Båda är tillräckligt skickliga på sin sak för att det inte ska dyka upp på testerna. Båda snubbarna är alltså helt rena från preparat när de stiger in i arenan. Vilken av dem kommer känna största skillnaden i fighten? Jag tror inte att den marijuanarökande snubben kommer fightas annorlunda från hur det hade varit om han inte rökt, om inte det är för att han tycker det hjälper mellan träningspassen eller med koncentrationen eller whatever (jag har aldrig prövat, så jag kan inte direkt se mycket längre än vad man fått lära sig från filmer som ”Half Baked” etc.). Däremot tror jag att den steroidpumpade fightern antagligen kommer känna skillnad från hur han hade presterat utan drogerna. Han kommer vara starkare, kanske uthålligare och antagningsvis ganska mycket mer aggressiv. Hade han inte gått på steroiderna hade han inte slagit lika hårt, inte orkat lika mycket och inte kunnat pusha lika mycket när han stiger in i ringen.
Det är den delen som skrämmer mig en del. Det är sånt som varit ett problem i många andra sporter, där huvudmålet inte är att slåss mot en motståndare. Skid- och cykelsporter har länge haft problem med prestationshöjande medel som inte dykt upp på tester, men som alla antar finns med i leken.
Det här är inte en text som ska höja marijuana till skyarna. Jag bryr mig inte om vad du och din mormor röker, vad som hjälper dig komma igenom din arbetsvecka är inte min ensak. Det är inte min grej bara.
Däremot är det en text där jag funderar på hur det här kan ha samband med alla andra prestationshöjande medel. Om nu Nick Diaz kan röka på mellan alla sina fighter – vad är det som hindrar andra fighters från att göra likadant med andra preparat. Det tror jag är den större frågan bakom allt det här, inte Nick Diaz brajrökande.
