Jon Jones gick in i titelmatchen mot Alexander Gustafsson övertygad om att han inte kunde förlora. Nu medger UFC-legendaren att framgångarna hade gjort honom vårdslös: han festade, drack och lade mindre tid på både träning och motståndaranalys. Ändå lämnade han buren som mästare efter fem ronder som förändrade bilden av både Jones och den svenske utmanaren.
Segern som nästan blev förlusten
Blodet rann från Jon Jones ansikte när den femte ronden började i Toronto. På andra sidan buren stod Alexander Gustafsson, utmattad men fortfarande på benen, fem minuter från att fullborda en av UFC-historiens största skrällar.
Fram till den kvällen hade Jones fått mästerskapsmatcher att se ut som demonstrationer. Han hade tagit titeln från Mauricio ”Shogun” Rua som 23-åring och besegrat tidigare mästare som Quinton Jackson, Lyoto Machida, Rashad Evans och Vitor Belfort. Gustafsson kom inte till UFC 165 med samma stjärnstatus, men svensken bröt snabbt mot nästan allt som hade definierat Jones dominans.
Gustafsson träffade honom, tog ner honom och tvingade mästaren att arbeta genom varje rond. Jones vann till slut genom ett enhälligt domslut, med siffrorna 48–47, 48–47 och 49–46, men bars efteråt till sjukhus. UFC valde senare in mötet i organisationens Hall of Fame och beskrev det som en av de främsta titelmatcherna i dess historia.
Mer än ett decennium senare ger Jones en ny förklaring till varför kvällen blev så farlig.
– Alexander Gustafsson var ett väldigt bra exempel på det. Hundra procent, säger Jones i en intervju med ALF Global.
”Jag kände mig utvald”
Jones hade inte underskattat sin egen förmåga. Problemet var att han hade slutat tro att motståndarnas förberedelser kunde väga upp skillnaden mellan dem.
– Mitt självförtroende var på en helt annan nivå då. Jag hade kommit till en punkt i karriären där jag kände mig utvald, som om Gud hade valt mig. Jag trodde verkligen att det inte låg i mitt öde att förlora mot någon. Jag kände det i hela kroppen.
Övertygelsen hade vuxit fram genom år av segrar. Jones hade slagit några av lätt tungvikts mest etablerade namn och gjort det med en blandning av brottning, räckvidd, improvisation och fysisk kontroll som motståndarna sällan kunde lösa. När han ställdes mot Gustafsson försvarade han titeln för sjätte gången och passerade Tito Ortiz tidigare rekord i divisionen.
Framgångarna förändrade också hans förhållande till arbetet bakom dem.
– Jag började missbruka den tron. Jag började ta genvägar och festa. Jag festade ännu mer, tränade mindre, drack och lade mindre tid på att bryta ner motståndarna och titta på matchvideo.
Intervjuaren konstaterar att Jones ändå vann. Svaret kommer utan försök att tona ner motsägelsen.
– Men jag vann. Ja, jag vann ändå.
En livsstil andra inte överlever
UFC officiella statistik ger en bild av hur hårt Gustafsson pressade honom. Jones träffade med 134 signifikanta slag mot svenskens 110, men Gustafsson stoppade 10 av mästarens 11 nedtagningsförsök. Den enda lyckade nedtagningen kom först i slutronden. Gustafsson blev dessutom den förste som registrerades för en nedtagning på Jones i UFC.
Under långa perioder hade svensken lyckats göra matchen till sin. Jones räddades av sin förmåga att förändra en rond på några sekunder, tydligast när en snurrande armbåge skakade Gustafsson sent i den fjärde. Det var den typ av ögonblick som hade gjort honom till mästare – men också gett honom anledning att tro att samma talang kunde skydda honom från följderna av hans egna val.
– För de flesta fighters fungerar inte det här. De flesta kan inte dricka, röka, vara ute hela natten, inte sova och fortfarande lyckas. Av någon anledning fungerade det för mig, och jag rekommenderar det inte.
Jones har tidigare talat om hur han festade under sina matchförberedelser. I en intervju 2016 beskrev han hur han kunde dricka sig medvetslös en vecka före matcher och hur beteendet gav honom en ursäkt att hålla fast vid om han skulle förlora. Det nya uttalandet placerar Alexander Gustafsson mitt i den perioden och kopplar livsstilen till den match där Jones för första gången såg mänsklig ut i buren.
Han vill däremot inte att erkännandet ska sudda ut arbetet som låg bakom resten av karriären.
– Jag vill inte att människor ska tro att jag festade under hela min karriär. Jag festade mycket, betydligt mer än en professionell idrottare borde göra. Men när jag väl kom till jobbet var jag väldigt seriös. Jag var en extremt seriös elev.
– Jag kunde titta på matcher i timmar och pressade mig själv hårt. Det fanns dagar när jag var bakfull men ändå arbetade maximalt. Under min bästa tid gillade jag att arbeta hårt och festa hårt, och det fungerade för mig.
Gustafsson rev sönder föreställningen
Domslutet lämnade Toronto med Jones. Något annat följde med Gustafsson hem till Sverige: vissheten om att mästaren gick att nå.
Jones hade kommit till buren med tron att förlusten inte fanns i hans öde. Gustafsson tvingade honom att försvara titeln genom blod, trötthet och ett kaos som inget tidigare titelmotstånd hade skapat. Matchen blev inte svenskens kröning, men den gjorde honom till en internationell stjärna och gav honom en permanent plats i UFC historia.
När Jones nu återvänder till kvällen talar han inte bara om bristande disciplin. Han beskriver en period där talangen hade blivit så pålitlig att den började arbeta mot honom. Varje seger efter en sen natt, varje lyckad titelmatch efter ett slarvigt träningsläger och varje motståndare som ändå inte kunde besegra honom förstärkte föreställningen om att reglerna gällde alla andra.
– När det gäller fighting är jag en talangfull kille. Jag är ingen fantastisk idrottare i största allmänhet. Jag kan inte spela amerikansk fotboll, basket eller fotboll. Men kampsport förstod jag bara. Jag kände den.
– Jag har alltid varit stolt över att vara en talangfull person som också arbetar väldigt hårt. I vår tid behöver man båda delarna. Du måste ha talangen, men du måste också backa upp den med hårt arbete.
På UFC 165 hade Jones fortfarande tillräckligt av båda för att behålla bältet. Det räckte med minsta möjliga marginal. Gustafsson hade kommit närmare än någon före honom – och han gjorde det mot en mästare som själv hade börjat tro att han inte behövde ge allt.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
