UFC Stockholm

Krönika: Världens bästa supportrar – på tal om EM 2016

”Slå han på käften!”, skanderade 26 000 euforiska fans så att taket nästan lyfte. Hejaramsan som numera har blivit The Mauler-fansens signum kan få den mest luttrade sportfantast att dra öronen åt sig.

Men trots att den svenska MMA-kulturen kan framstå som blodtörstig och barbarisk, framhålls den allt oftare som förebild för resten av MMA-världen.

I helgen sändes premiäravsnittet av Sport i P1, en programserie om idrott ur ett kulturellt och socialt perspektiv. Temat för dagen var supporterkulturer och inbjuden var författaren tillika Bajensupportern Katarina Kuick, för att prata om sin kärlek till klubben. Hon gjorde också sitt bästa för att bekräfta den gängse bilden av supportern som en masochistisk figur med särskild oförmåga att skilja favoritlagets öde från sitt eget. Framförallt betonade hon det rituella behovet av gemenskap och andakt: att få dela glädje och sorg tillsammans med den 15 000-hövdade församlingen varje söndag och sjunga hymner.

– ”Den religiösa extasen finns där. Den blir ett tempel. Om inte Söderstadion hade rivits hade jag velat få min aska spridd där”.

Berättelsen om idrott som kyrkans ersättare i ett sekulärt samhälle är varken ny eller originell. Däremot är den ofta tillrättalagd för att passa vår självbild. Och det är förståeligt, eftersom det sällan känns särskilt sofistikerat att stå på en läktare och vråla. Lättare då om det primitiva beteendet kan förses med en finkulturell fernissa och sakral inramning.

Men föreställningen om idrott som semireligiös kanalisering används inte bara av mer belevade supportrar för att slippa associeras med den negativa bilden av sportfans som förtappade soffpotatisar med en öl i handen. Den hänger också samman med hur vi mer eller mindre medvetet kontrasterar den europeiska kulturen mot resten av omvärlden.

I Nordeuropa är supportrarna, som vi alla vet, själfulla och folkliga. Lagom passionerade, och med hjärtan som blöder för favoritlaget. I andra delar av världen är läktarkultur snarare ett annat ord för sociala protester och motsättningar. Som exempel nämner Katarina Kuick både hur Balkankrigets första tendenser kunde spåras till fotbollsläktarna, och att det var egyptiska ultrassupportrar som senare kom att agera förtrupper under protesterna på Tahirtorget. I USA, å andra sidan, är idrotten genomkommersialiserad och totalt själlös. Eftersom jänkarna aldrig utvecklat någon genuin supporterkultur à la fotboll är varje idrottsevent därför bara en förevändning för att sälja så mycket merchandise och reklamtid som möjligt.

Eller?

I Sport i P1 berättas även om en annan sida av den amerikanska sportvärlden. På en parkeringsplats i Queens, utanför New York Mets arena, har horder av baseballfans träffats för att ägna sig åt så kallad tailgating. Det vill säga ha picknick i bagageöppningen på en bil. Matchen är väldigt viktig, menar de, men den egentliga höjdpunkten är att äta och dricka tillsammans före och efter match. Och till skillnad från Katarina Kuick, som erkänner att hon egentligen inte är intresserad av sport trots att hon älskar Hammarby, säger de matglada fansen på parkeringsplatsen att de bryr sig mer om bra idrottsprestationer än om vem som vinner.

– ”I Europa är fansen väldigt passionerade. Det är vi här också. Men jag är ett baseballfan, och det spelar ingen roll vilka som spelar. Vi vill se bra kamp”, som en av de unga männen uttrycker det.

Det här bekräftas också i en amerikansk enkätstudie från 2008, där 200 besökare vid en MMA-gala för amatörer (75% män, de flesta män i åldrarna 18-24) fick besvara frågor om varför de tittade på MMA. Som överlägset främsta anledning till varför de besökt galan listade de ”sportintresse”, tätt följt av ”drama” och ”estetik” (alltså teknik). Först på femte plats, av tio, listade de ”våld”. Av den fjärdedel kvinnor som svarade angav de flesta ”drama” och ”estetik” som främsta skäl, men också sportens sociala aspekter. Även här hamnade ”våld” på plats nummer fem. En majoritet svarade också att de föredrog de lättare och mer teknikbaserade viktklasserna framför de tyngre.

Även om dylika studier alltid bör tas med en nypa salt, eftersom risken finns att folk förmedlar en överdrivet positiv bild av sig själva, ger det en trolig förklaring till varför MMA hela tiden växer som publiksport.

I avsaknad av klubbkulturer verkar många MMA-supportrar drivas främst av sin kärlek till sin idrott. En del fans har såklart favoritfighters som de hejar lite extra på, men lika ofta hålls den här ganska enögda typ av supporterkultur tillbaka för ett hyllande av totalupplevelsen: teknik, kamp och spänning. Detta förklarar möjligtvis också varför Anthony ”Rumble” Johnson applåderades av besvikna svenskar efter sin vinst över Alexander Gustafsson.

När UFC kom till Sverige talade de om oss som en ”fantastisk marknad” och Dana White kallade den svenska publiken för den mest högljudda och den kunnigaste i världen. Och det är kanske inte så konstigt, med tanke på att de svenska MMA-fansen har hämtat det bästa från flera supportervärldar. Bara här verkar den europeiska läktarkulturens klackar och sång sammanföras med den amerikanska förkärleken för totalupplevelser och japanernas omvittnade förståelse för avancerade grapplingtekniker.

Så även om MMA-publiken sjunger ramsor som får många fotbollsfans att rynka på näsan, har jag upplevt stämningarna på UFC-galorna i Sverige och i England som mer kamratliga än på de allsvenska matcher som jag har bevistat.

Eller för att tala med Gary Lineker: till skillnad från fotboll är MMA inte en enkel sport, där 22 män jagar en boll under 90 minuter och två gäng till sist träffas för att slåss i parken.

Denna krönika publicerades ursprungligen den 12 maj 2015, men är nu aktuell igen med tanke på allt supporterkaos under pågående fotbolls-EM.

Upplev MMA av toppklass - köp biljetter till Superior Challenge 20 den 7 december!
Kategorier
ExklusivtKrönikaSenaste NyttZ-Klistrad artikel

Redaktör, skribent och krönikör på MMAnytt, skriver ofta med ett samhälls- och kulturperspektiv.
27 Kommentarer
  • Martin
    12 May 2015 at 06:08

    Jag har aldrig skämts så mycket av att vara svensk som när jag satt i globen och hörde 10000 pers skrika ” slå han på käften” riktigt pinsamt.

    • Shozor
      12 May 2015 at 06:16

      Varför?

      • TheVobb
        12 May 2015 at 06:34

        Han kunde inte texten… ;)

        • Lallarn
          12 May 2015 at 06:53

          Haha, fick mig ett riktigt gapskratt :D

        • JGB666
          12 May 2015 at 10:39

          “Hoppa på hästen”? :)

    • tojo77
      12 May 2015 at 07:56

      Äh, var ju en grym känsla. Han skulle ju slå honom på käften. Finns inget hat i det. Första gången i Globen var klart bäst. Tyckte inte “sången” kommit upp i den nivån sedan dess. Akustiken för sång sög för övrigt på Friends.

      • TheVobb
        12 May 2015 at 08:10

        Var du där och sjöng själv? :)
        På Friends har det väl inte varit någon UFC-gala än?

        • tojo77
          12 May 2015 at 08:13

          Hähä, måste ha varit därför sången kändes svag. Tele2 då. Jag e ju från Götlabörg å har inte så bra koll på baksidan.

          • TheVobb
            12 May 2015 at 08:14

            Håller med dig om Tele2, det vart grötigt och inte samma känsla som i Globen tyvärr. Ljudet kändes som det studdsade runt och vart riktigt dåligt

          • Kenny Starfighter
            13 May 2015 at 08:49

            Ja sjukt risig akustik i tele2, däremot när folk sjöng nationalsången fick man ändå gåshud! :-)

    • Eric
      12 May 2015 at 08:32

      Håller med till 100%. Hade så höga tankar om svenska MMA-fans, tills det där började och det kändes som ett gäng fulla fotbollssupportrar äntrat globen och bara ville se våld. De flesta av klubbkamraterna och andra jag känner som utövar sporten håller med om det.

      • Petter Andersson
        13 May 2015 at 09:15

        Jag blir nyfiken på varför. Är det inte till viss del vad sporten går ut på?

        • Eric
          13 May 2015 at 09:57

          Visst är det så! Jag kan inte föra jättebra argument för min sak, annat än att jag tycker det låter väldigt fel. Jag är personligen en sån som föredrar lugn och tystnad för att fokusera på att se två duktigare utövare tävla och låta dom göra sin grej utan yttre påverkan. Jag tycker själv inte heller om att ha massa folk som skriker när jag själv tävlar, blir bara lättare att tappa fokus.
          Så att sitta och skrika, och då just sånna saker, känns för mig inte rätt. Det blir lite “JUST BLEED”-mentalitet.

          • Petter Andersson
            13 May 2015 at 10:50

            Jag säger inte att du har fel, och jag tyckte själv att ramsan lät motbjudande första gången jag hörde den. Är bara intresserad av varför det skulle vara fel att säga högt vad alla egentligen hoppas på. :)

          • Eric
            13 May 2015 at 05:44

            Jag vet inte, fokuset känns bara off. Jag hoppas på en bra match, en teknisk match. Om det är ren grappling funkar det fint, så att fokusera på en teknik och skrika den och då välja just något som låter mer våldsamt än mycket annat känns bara fel. Jag vet ju själv att det absolut går ut på att slå varandra, och att landa ett bra slag på ett snyggt sätt är imponerande och något jag gärna ser. Men inte för att en blir skadad utan för att den andra gör något bra. Magkänslan är ibland svår att motivera :)
            Sen är jag väldigt petig med hur jag själv beskriver sporten och vill få den att framstå. För utomstående som redan är lite skeptiska till hela idén låter det nog inte så bra med 15 000 pers som skriker “slå han på käften”.

    • KallesPappa
      12 May 2015 at 08:52

      “Slå han på käften” = Mma motsvarighet till “In med bollen i mål”

  • Morgall
    12 May 2015 at 07:59

    Japanerna är de minst högljudda och mest kunniga inom kampsport. De har även stor respekt vad gäller kamp och för dess utövare. amerikanarna däremot…….

  • tommy
    12 May 2015 at 09:17

    bra krönika, du kan få fortsätta här

  • Simon
    12 May 2015 at 10:57

    Kan tyvärr inte riktigt hålla med om att det var speciellt härligt att sitta i globen inför UFC Stockholm. Mitt sällskap hamnade framför ett gäng grisiga jävla fyllo huliganer som la upp fötterna på sätena framför, skrek åt alla fighters som inte var Svenska att de var “horor”. Dröjde inte länge innan en av idioterna spydde precis bakom våra säten, vi gick direkt. Tänker aldrig mer gå på en gala om jag inte har ringside biljetter :)

    • Eric
      12 May 2015 at 11:44

      Satt långt bak i Tele2, såg absolut ingenting. Satt runt buren i Globen, såg nästan mindre :p Men det är helt klart bättre stämning där. Bara UFC-folk, kunniga inom MMA och kändisar som inte vill dra åt sig negativ uppmärksamhet. Så man kan sitta och njuta av matcherna.
      Tror parkett, de platserna snäppet utanför är bland de sämsta dock. Dålig sikt på marknivå med folk framför och fortfarande fullt med fulla fans.

      • Kenny Starfighter
        13 May 2015 at 08:51

        Jag kom i tjaffs med en snubbe under senaste galan efter att jag ledsnade på hans snack om hur kassa alla är, vände mig om och la kommentaren “snälla kan du inte bara ställa dig i buren själv?” då slog han av min keps och det höll på att gå vilt till, men hans polare höll med mig att han borde hålla käften istället så det lugnade sig snabbt. Men ändå, rötägg kommer man aldrig ifrån på större evenemang tyvärr..

        • Simon
          13 May 2015 at 12:06

          Exakt, tror dessvärre mycket av detta “okunniga drägg” kommer med sportens extrema tillväxt. Folk från andra sporter uppmärksammar den och tyvärr så lockar väl “fighting” till sig mycket huliganer från fotboll osv.

  • Herr Elof
    13 May 2015 at 08:42

    Ja, MMA blir onekligen väldigt speciellt eftersom det, på gott och ont, inte finns några lag att följa. Det är ju lite surt när ens favoritfighters slutar, för att då försvinner dom ju, medan ett fotbolls eller ishockeylag som mest kan falla en division eller två.
    Men det är onekligen en intressant vinkel som lyfts med att vi istället fokuserar på sporten och tekniken, inte bara laget/den enskilde utövaren.

    Sen tänker jag på brassarna. Där verkar det ju vara total patriotism på läktaren och våran lilla “Slå han på käften” blir ersatt med betydligt våldsammare förslag.

    • Petter Andersson
      13 May 2015 at 09:18

      Ja, det är en intressant aspekt av fenomenet, att fotboll på sätt och vis är mer bestående än MMA.

      Som jag har förstått det har det funnits mycket gängproblematik kring de inhemska galorna i Brasilien.

  • Take his head
    13 May 2015 at 04:52

    IRIE

  • Jimmy Preston
    14 June 2016 at 06:46

    The Swedish are a fantastic set of fans, just like us Irish. I hope both teams get out of the group stages

  • Svara