Brock Lesnar har fascinerat mig sen han började med MMA. Det är liksom, en best. Som bara kom från ingenstans, åtminstone om man tänker på oss här uppe i den kalla norden. Jag hade då åtminstone aldrig hört talas om honom. Så för mig var det bara en stor jävla best, med en fallostatuering inklämd mellan bröstmuskler som skulle kunna landa Brock ett jobb som skruvstäd ifall MMA-karriären gick i stöpet.
Men ändå är han så skön när man ser intervjuer med honom. Jag blir nästan besviken varje gång, jag menar, en sån monstruös kropp måste nästan innebos av en arrogant inställning som säger att han kan krossa hela världen med vänstra lillfingrets sorgkant. Antingen det, eller en snubbe som tror han är rolig och älskar att dansa. Ja, Magnus Samuelsson. Som jag f.ö. tycker borde armbryta lite med Brock Lesnar. Bara för att jag är övertygad om att marken skulle spricka under armbågarna på dem.
Seriöst dock. I videon så snackar han lite om när han kom från college, en lovande brottare som nästan verkade ångra att han var bra på en sport som egentligen inte skulle få honom någonstans. Nu är det väl egentligen inte sant – han har antagligen tjänat miljoner som låtsasbrottare, han har fått erbjudanden från stora amerikanska fotbollslag och är nu en av stjärnorna i världens snabbast växande sport – men det är intrycket man får när han berättar om hur det kommer sig att han började med pro-wrestling.
Snubben är nog en av de skönaste i MMA-världen. I stil med, typ, Randy Couture. Såna där personligheter man egentligen inte kan tycka illa om. Även fast man vill. Otroligt mycket.
För övrigt vet jag att Brock har sagt en del ganska korkade grejer innan. Jag minns inte exakt vad det är, så ta det inte för allvarligt när jag säger att jag kommer att tänka på hur mycket han hatar att flyga, och någonting om homofobi. Fast jag skulle inte citera mig själv på den sista punkten.
