Två år i rad har vi på MMAnytt firat de konstigare, roligare och mer underliga momenten i MMA med årets mest irrelevanta priser. Eftersom responsen varit så god fortsätter vi ett tredje år i rad. Ha i åtanke att dessa listor är högst personliga, dela gärna med er av era egna inofficiella priser i kommentarsfältet!
Årets glädjebesked: UFC on FOX 14 bokat för Tele2 Arena, Stockholm
Kandidater: UFC 183: Anderson Silva vs Nick Diaz
Som svensk så finns det inget tvivel om vad årets glädjebesked var. Att UFC valt att anordna organisationens näst största samt Europas största MMA-gala någonsin på svensk mark är inget annat än en ära och ett nöje. Glädjedansen som sattes igång efter beskedet varade länge och orsakade en sträckning i vaden, den medicinska avstängningen låg dock endast på en dag. Jag ser fram emot att träffa alla svenska fans, speciellt alla MMAnyttjare som Mirjitsu som nu blivit en inofficiell del av eftergala-festligheterna.
Årets teknikkontrovers: Jon Jones ögonpetningar
Kandidater: Rousimar Palhares benlås
Detta har visserligen varit ett problem sedan tidigare, men i matchen mot Glover Teixeira blev det betydligt mer klart. Jon Jones vilade i princip sin öppna hand på Teixeiras ansikte. Detta skapade en hel del reaktioner, särskilt när det visade sig att Jones faktiskt var medveten om sin teknik. Det har sedan dess inte blivit något av det. Med tanke på Jones status i dagsläget så lär hårdare åtaganden dessutom inte tas.
Årets Halloweendräkt: Matt Brown som Khal Drogo
Kandidater: Joe Lauzon som en skräckinjagande Musse Pigg
Kanske är det för att jag är ett stort fan av Game of Thrones, kanske för att Khal Drogos och Matt Browns personligheter och sätt ibland påminner om varandra eller för att han helt enkelt passade i rollen, ”The Immortal” gjorde det snyggt.
Årets skräckupplevelse: Leslie Smiths öra exploderar
Kandidat: Jamie Varner försöker kämpa vidare på en bruten fot.
Att Jamie Varner hoppade runt på en fot då hans andra var lika tydligt bruten som tystnaden i arenan när matchen satte igång är en sak för sig. Den skräcken i all ära, så var Leslie Smiths mörbultade och delvis avslitna öra i matchen mot Jessica Eye mer obehagligt i mitt tycke. Låt mig motivera med följande: När fyra vuxna män sitter så förskräckta i soffan från det exploderande örat att alla försöker att fysiskt avlägsna sig själva från tv:n, då har man årets skräckupplevelse.
Årets tjat: Conor McGregor
Även om han inte ens ska gå match så pratar alla om eller med Conor McGregor. En del är trötta på det, andra älskar det. Hursomhelst så har nu McGregor blivit MMA-världens Miley Cyrus, allt är så uttjatat att det nästan blir parodi. En kort paus lagom till jul och nyår duger fint.
Årets rån: Diego Sanchez stjäl poängseger från Ross Pearson
Kandidater: Johny Hendricks vs Robbie Lawler II
Ordet ”rån” kastas runt en hel del i MMA, men sällan lämnas en fighter så pass rånad att han inte har något kvar att leva på. Det blev Ross Pearson. Britten mötte Diego Sanchez, en fighter känd för att ha vunnit kontroversiella domslut innan, på Sanchez hemmaplan i Albuquerque. Trots tre ronder av teknisk dominans från Pearsons sida tilldelades Sanchez en seger på delat domslut. ”Va?! Hur?” Det var vad fansen, pressen och alla de som kan något om MMA frågade högt. Domslutet var så kritiserat att det fick Dan Hardy att vilja möta Sanchez, upprepade gånger. Sämsta. Domslutet. Någonsin.
Årets överraskning: T.J. Dillashaw dominerar och knockar Renan Barao
Vem såg detta komma egentligen? Extremt få gav T.J. Dillashaw en chans i titelmatchen mot Renan Barao på UFC 173. Inför matchen hade Barao vunnit 21 raka matcher och var obesegrad sedan 2005. Vid det tillfället hade Dillashaw inte ens gått tio matcher. Alla vet dock vad som hände därefter: Dillashaw skolade Barao i fem ronder som om brassen var en nykomling som var skyldig honom pengar, för att sedan avsluta med en knockout med endast halva den sista ronden kvar. Det var en prestation som påminde något om Chris Weidmans överraskande knockout över Anderson Silva, fast betydligt mer omfattande. Både under och efter satt man som ett fån i misstro.
Årets ”Va?!”-knockout: Soa Palelei vs Ruan Potts
Detta var ett sådan tillfälle där man var tvungen att kolla reprisen ett par gånger för att försäkra en själv om att Ruan Potts helt enkelt inte lider av narkolepsi och tuppade av mitt i matchen. Soa Palelei fick ner sin motståndare och träffade med ett konstigt slag på marken som inte såg ut att ha särskilt mycket kraft bakom det. Det innehöll dock nog med kraft för att knocka EFCs tungviktsmästare. Jag är fortfarande inte helt säker på hur det gick till, men precis som med Appledatorer så får jag helt enkelt acceptera att det är så den tekniken fungerade, och gå vidare.
Årets ”Är han död?”-knockout: Abel Trujillo vs Jamie Varner
Kandidat: Joe Schilling vs Melvin Manhoef, Dong Hyun Kim vs John Hathaway
Stackars Jamie Varner. Han höll på att vinna matchen och satte press på Abel Trujillo efter att ha skakat honom. Trots att han var märkbart groggy så återhämtade Trujillo sig och fick in ett perfekt kontringsslag som i stunden såg ut att ha en halvguds vrede bakom det. Varner slängdes ner på marken som om han träffats av blixten och det rådde inte ett enda tvivel om att matchen var över. Som tur är så är Varner inte död, men han har gått i pension sedan dess. Vi hyllar dig, Varner din jäkla krigare du!
