Kamaru Usman och Henry Cejudo behöver nästan en halvtimme för att komma fram till vad de egentligen tycker om UFC 332. Problemet är att de aldrig riktigt vågar säga det. Huvudmatchen saknar den tyngd de förväntar sig, kortet behöver ytterligare ett stort namn och flera profiler ligger märkligt långt ned på galan. Ändå slutar varje sågning på samma plats: kanske är kortet ändå ganska bra.
Det är där den verkliga underhållningen finns.
Kritiken finns redan i rummet
Cejudo öppnar dörren först. UFC 332 har på förhand beskrivits som ett av årets svagare numrerade kort och huvudmatchen har fått bära en stor del av kritiken. Usman vill inte köpa hela beskrivningen.
– Om vi tittar igenom kortet är det inte ett dåligt kort. Det finns några riktiga bangers här.
Cejudo låter honom inte komma undan gratis.
– Berätta då vad som gör det här till en fantastisk gala, Kamaru?
Usman ber honom lugna sig och försöker föra diskussionen mot matcherna. Cejudo hugger igen.
– Ibland känns det som att du får betalt under bordet.
Skämtet fungerar eftersom det finns något under det. Usman försvarar ett kort vars största problem han själv snart tvingas förhålla sig till: en huvudmatch som saknar den etablerade stjärnstatus som normalt bär en numrerad UFC-gala.
När Cejudo pressas kring saken blir formuleringen försiktigare.
– De här två kvinnorna växer fortfarande i sina viktklasser och bygger sina namn.
Han stannar inte där.
– Man hade behövt en annan huvudmatch också.
Där finns domen, nästan färdig. Ändå dras den tillbaka innan den hinner landa.
Varje problem får en räddningsplanka
Talbott mot Deiveson Figueiredo? En fantastisk match. King Green mot Esteban Ribovics? En ”banger”. Khaos Williams? Explosiv nog för att förändra ett kort på egen hand. Roman Dolidze? Ett riktigt test.
Så fortsätter det.
Varje gång samtalet närmar sig frågan om UFC 332 faktiskt håller måttet som numrerad gala flyttar Usman fokus till en enskild match som kan bli underhållande. Det är ett effektivt försvar, men också ett annat argument än det som diskuteras.
Ett kort kan innehålla bra matcher utan att kännas stort.
Cejudo hjälper honom stundtals att bygga samma försvar. När Payton Talbott kommer på tal försvinner nästan hela diskussionen om galans kvalitet. Cejudo minns i stället hur hårt Talbott slog honom.
– Han slog skiten ur mig. Den killen kan slå.
Han beskriver den första rena träffen.
– Jag blev yr direkt. Han träffade mig perfekt och jag försökte bara att inte visa det.
Usman hakar på och börjar tala om Talbott som symbolen för en ny generation MMA-fighters, komplett redan från unga år.
– Med den hastigheten han utvecklas i tror jag att Payton Talbott slåss om titeln inom ett eller två år.
Bra analys. Intressant fighter. Fortfarande inget svar på den större frågan.
RDA långt ned – och ändå ingen dom
När de når preliminärmatcherna får resonemanget ännu svårare att hålla ihop.
Rafael dos Anjos, tidigare UFC-mästare och en av organisationens mest meriterade veteraner, ligger långt ned på kortet. Marvin Vettori, tidigare titelutmanare, finns också på prelimsen.
Usman reagerar direkt.
– RDA är en före detta mästare. Titta på hans meritlista. Den mannen kommer för att slåss varje gång.
Cejudo förstår placeringen av Vettori bättre efter en tung period resultatmässigt, men även han stannar upp vid dos Anjos.
– Med RDA, som tidigare mästare, tycker jag kanske att han kunde ligga lite högre.
Kortets märkliga konstruktion ger dem ytterligare ammunition. Stora namn långt ned, en ifrågasatt huvudmatch högst upp och en uppenbar känsla av att UFC hade kunnat förstärka toppen.
Cejudo har nu själv byggt nästan hela åtalet.
Sedan kommer reträtten.
– Det här kortet är faktiskt bra.
De går hela vägen – utom den sista metern
Det är svårt att missa ironin.
Cejudo har ifrågasatt huvudmatchen, efterlyst ett större namn och pekat på kortets svaga stjärnstatus. Usman har tvingats försvara galan genom att rada upp matcher som kan bli våldsamma, snarare än genom att argumentera för att UFC 332 känns som en stor gala.
Till slut gömmer båda sig bakom samma gamla MMA-sanning: man vet aldrig förrän matcherna faktiskt har gått.
– Det är lite som Dana White brukar säga. Man vet inte förrän kortet faktiskt händer, säger Cejudo.
Det kan mycket väl stämma. UFC-historien är full av anonyma kort som blivit fantastiska och hajpade galor som dött i buren.
Men det var aldrig frågan.
Frågan var om UFC 332 på förhand ser ut som ett kort värdigt sin plats bland organisationens stora numrerade galor. Usman och Cejudo tillbringar större delen av genomgången med att förklara varför svaret skaver.
Ändå vägrar de uttala ordet som deras egen analys hela tiden närmar sig.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
