I den fjärde och sista delen av reportageserien Från flyktinglägret till oktagonen ger den svenska UFC-fightern Sirwan Kakai sina synpunkter på UFC:s löner och avtal med Reebok.
25-årige bantamviktaren Sirwan Kakai (12-3) är den senaste svensken i UFC och gick sin första match för organisationen på kort notis i slutet av juni. Han stod då för en framgångsrik debut mot Danny Martinez (17-7), som slutade i enhällig poängvinst efter tre ronder. Även nästa match mot topprankade Frankie Saenz (11-2) tog han på kort varsel. En match som må ha slutat i förlust via ett oenigt beslut, men som var en stark prestation mot en segertippad motståndare.
UFC ses som en dröm för många MMA-fighters. Världens främsta organisation tar in ny talang på löpande band, och vill man kunna kalla sig bäst i världen är det dit man får vända sig. Hur som helst kritiseras UFC också hårt av många, därav flera tidigare fighters, för att bland annat ha skapat en monopolställning som möjliggör lägre löneutbetalningar.
”Självklart vill jag tjäna mer pengar”
Exempelvis framkom nyligen fräscha uppgifter från The Economist som visade på att UFC:s medianlön ligger på $24,500 dollar, cirka 201,000 svenska kronor. Eftersom ingångslönen vid vinst är $20,000 för debutanter, drygt 164,000 kronor, kan man se ett stort lönegap, då andra som till exempel irländaren Conor McGregor (18-2) tjänar uppemot $500,000 dollar innan samtliga intäkter ens är medräknade.
Kakai, som just nu har ett matchfacit på 1-1 i UFC, reflekterar kring lönerna och menar att MMA är en tuff sport där det gäller att vara bäst och utmärka sig med en publikvänlig fightingstil för att kunna tjäna mycket pengar.
”Det finns pengar att tjäna. Går du en till två matcher per år, du vinner en här, förlorar en där – okej, då kommer du inte tjäna mycket pengar,” säger Kakai i en exklusiv intervju med MMAnytt. ”Då kommer du definitivt behöva jobba efter karriären. Men är du duktig, sköter allt rätt, har spektakulär stil och vinner – då finns det verkligen pengar att tjäna. Då kan du pensionera dig på MMA, och tar du bältet så går det ännu bättre.
Men det är en tuff sport”, fortsätter han. ”Du måste verkligen vara bäst för att tjäna pengar, är du bara någon i mängden blir det definitivt svårt. Självklart vill jag tjäna mer pengar, det hade varit najs. Men samtidigt finns det pengar att tjäna.”
”Det är inte alla som har tänket som jag har”
Kakai är knappast främmande för att leva på lite, då han sedan ung ålder satsat på MMA och ibland levt enbart på sina matchlöner. Och även om UFC kritiseras för låga löner är det fortfarande betydligt bättre betalt än andra, mindre organisationer.
Han är målmedveten och vet vad som väntar framöver. Medan vissa nöjer sig med att nå UFC vill Kakai nå världstoppen. Dessutom menar han att en viktig aspekt är att UFC med sitt löne – och bonussystem håller fighters hungriga, istället för att fler skulle nöja sig med en eller två matcher om året.
”För min del, jag vet vad som kommer komma. Hade jag tjänat mer pengar nu hade det varit najs, men på något sätt är UFC där de är idag på grund av att de gör fighters hungriga. Annars hade folk gått en eller två matcher per år och sedan hade de varit nöjda. Det är inte alla som har tänket som jag har, att de kommer in hit för att bli bäst. Vissa kommer in i UFC och blir sedan nöjda,” menar han.
Påverkas positivt av Reebok-avtalet
I synnerhet Reebok-avtalet har varit hyfsat kontroversiellt. Efter att fighters förut fick ha valfria sponsorer och valfri utstyrsel under invägningar och i samband med match, måste alla numera bära de enhetliga Reebok-uniformerna. Bara detta väckte negativa reaktioner när det var i planeringsfasen. När ersättningsmodellen dessutom presenterades och det visade sig att det skulle betalas ut från $2,500 uppåt $40,000 dollar per match, enbart baserat på antal matcher under Zuffa, var det många som öppet sågade avtalet.
Även om vissa menar att ersättningen är alldeles för låg handlar kritiken också om andra aspekter. När samma avtal gäller för alla, och det enda som gör skillnad är antal matcher (som inte tar hänsyn till antal vinster, stormatcher, popularitet etcetera), slopas möjligheten att förhandla utifrån sitt eget marknadsföringsvärde. Detta gör att fighters som gjort ett namn för sig på fler sätt än i buren, alternativt gjort sig kända som fighters i andra organisationer, missgynnas.
För egen del har han emellertid knappast tjänat storkovan på sponsring tidigare, och därmed blir situationen uteslutande till det bättre för honom själv.
”Jag hade knappt några sponsorer innan det här, så jag är bara glad att jag har Reebok. Kläderna är jag också nöjd med.”
Den första delen av artikelserien ”Från flyktinglägret till oktagonen” hittar du här, där Kakai talar om tankarna efter förlusten mot Saenz. Den andra delen, där han reflekterar vidare kring förlusten och framtiden finner du här, och den tredje, som handlar om hans bakgrund i flyktingläger, uppväxten i Sverige och den tidiga satsning, kan du hitta här.
Håller du med Kakais synpunkter på lönerna? Är det bättre att ha stora möjligheter för spektakulära fighters eller är en löneökning för majoriteten på sin plats? Tyck du med!
Foto: UFC
