Skrev ihop dom två sista reseloggarna eftersom jag inte la upp den 6e igår. När det är galor på gång så lägger vi gärna inte upp artiklar insmetade bland ”Diskussion”, pick’em och invägningen. Men nu efter en kanongala så smäller det, med både träning och guidad tur i London.
Lördag alltså, den enda dag det funnits något annat än träning inbokat! Simon tjatade på mig att kika in Camden Town och andra sevärdigheter när jag endå är här. Efter mycket spykänsla över att behöva åka runt i stan så lyckades han övertala mig. Hans polare sedan 15 år tillbaks bor nämligen i London, och ville mer än gärna hänga och visa runt staden. Så upp tidigt för att dra och käka på Rosie’s för sista gången. Inte för att jag skulle åka, utan för att det var deras sista öppna dag. Fan vad jag älskar Engelsk frukost. Mötesplatsen var den feta H&M butiken vid Oxford Circus Station. Vad jag visste om Adam (som han heter) var att han hade skägg, troligen en hatt på sig och var bög. Vi addade varann på facebook igårkväll för att bounda lite innan man sågs. När man väl träffades var det först en chock att ställa sig tillbaks från ”My friend, Daniuuuh” till att prata svenska. Med tanke på att man bott i ett kollektiv med en helt annan värld i en vecka. Vi gick Drottninggatan-London ner för att komma till Big Ben och annat kul på vägen.. Så det blev ett antal mamma-bilder.
Med ingen skillnad från alla andra turister så blev
det en sån här bild. Dock med mössa
och ingen peter pan-frilla!
Top 3 inspirerande jobb.
Platsen där punkarna hängde för sisådär 20 år sedan.
Big Ben och Daniuuh.
Efter ett bra tags vandrande med lärorik information av guide-Adam så tog vi en buss till Camden Town! Fan vilket ställe, man kan väl säga att deras marknad var lite intressantare än Oxhälja i Filipstad. Först när man kommer in så är det ett hav av matställen, med verkligen allt samlat på ett och samma ställe. Mätta och belåtna så gick vi till en Rave-shop. Sensation Black fast i butiksformat. Dansande ravetjejer som stod på balkonger mot väggarna. Folk gick bara in för att spana in färghavet och struntade i att det faktiskt var kläder som såldes. Vidare därifrån för att komma till slutet av marknaden där vi fann en kille som ritade helt fantastiskt snygga tavlor.
Han tog bland annat emot fotografier för att rita om dom i hans egen stil. Såg riktigt schysst ut, men dum som man är tog man inga bilder.
När jag åker till London nästa gång ska jag förbi och se till att han ritar av några mma profiler åt mig och sedan posta här.
Efter en halvdag i riktiga London så tackade jag Adam fett för att han tog sig tiden till att visa mig runt. Om man är lite snål på pengar och känner att man vill bort från Sverige så är ju ett tips att åka dit, biljetterna med Ryan air kostade mig 100kr tur och retur.
Hemma på klubben så var det rätt lugnt. Luiz skrapade av färg från taket och gjorde all mansgöra medan Alain, kvinnan i huset har fick skrubba och städa alla rum. Uppskattas alltid med hjälp. Så har gjort lite nytta här på klubben men även gått och tvättat mina kläder, så det slipper bli kaos när man kommer hem. Avslutar kvällen med ett pass med Abel, en kille jag inte alls nämnt mycket om av någon anledning. Han sover sällan på klubben då han har egen lägenhet i närheten. Han är brunbältare i bjj och tävlar, samt tränar folk i MMA och Thai på klubben. Passet bestod av mycket knä och armbågs-tekniker. Saker vi är lite dåliga att träna på i Sverige, armbågar av en anledning såklart. Hoppas verkligen det kommer en dag då det blir lagligt. UFC kanske är nyckeln till det. Är hur som helst dödstrött nu, så dags att sova. imorgon blir hemfärd och tack och adjö.
Dag 7 – Hemfärd
Klockan 15:00 bär det av från klubben, vill se till att jag är på plats i tid när flyget går. Vi går alla tillsammans ut och käkar på ett nytt ställe, dom måste hitta sitt nya hak nu när det är nya tider. Jag snackar med Diego om veckan som gått. Verkligen glad över att träffat alla här och fått lära känna så många härliga karaktärer.
Det är kul, för det är ömsesidigt och dom visar verkligen att man är välkommen tillbaks.
Rullar en sista gång med Diego och Claudio. Alltid kul att rulla med dom, jävla aggressiva brassar. Deras stil är något jag vill ha in i mitt game. Krävs lite hårdare sparring, och lite mer killer instinkt. Tar sedan en sista dusch (för denna gång!) i världens officiellt sämsta dusch, som är det enda jag absolut inte kommer sakna här på klubben. Packar sedan ihop mina sista saker och tar farväl av alla. Luiz plockar fram en ursnygg röd LFF t-shirt som han vill att jag ska ha med mig. Lite sorgligt är det, man blir tight fort med folk i den här sporten.
Deniz: ”Next time I’ll come dressed as a fighter and without a Peter Pan haircut.
Luiz: ”Hahaa my friend, your a real fighter.
You can come back whenever you want, but dont forget to talk to me on facebuhk.”
Tack London Fight Factory för en lärorik vecka. Var kul att skriva en reselogg, och verkligen motiverande när det uppskattas, kommer bli många fler i framtiden 🙂
