Har Anderson Silva mer att förlora på att fortsätta UFC-karriären än han har att vinna? Bör helgens förlust vara hans sista? Vad mer finns egentligen att bevisa för ”The Spider?
Många av oss fans, experter, kommentatorer och aktiva fighters har en sak gemensamt – vi har alla haft Anderson Silva (33-6) som idol. Vår tids Bruce Lee har skapat magi i oktagonen i tio år nu och de oförglömliga ögonblicken ”The Spider” bjudit på går knappt att räkna på en hand. Minns ni när han frontsparkade Vitor Belfort (25-11) i ansiktet på UFC 126? Det nästan Matrix-liknande avslutet av Forrest Griffin (19-7) på UFC 101 och hur han lekte med Stephan Bonnar (15-9) 52 galor senare? Eller hur han tystade alla och fick sin ”revansch” efter Chael Sonnens (28-14) o-karaktäristiska snurr på UFC 148?
Som sagt, Silva har hunnit med mycket i oktagonen. Men räcker det inte nu? De senaste fyra matcherna har inte precis varit bland hans bästa – två förödande förluster mot Chris Weidman (13-1), en kontroversiell historia mot Nick Diaz (26-9) och nu senast ett tufft nederlag mot Michael Bisping (28-7). Visst var det en underhållande match och domarbeslutet skulle lika gärna kunnat gå åt andra hållet, för att inte nämna faktumet att Bisping vid ett tillfälle var helt knockad, men ändå. Man vill inte se sina idoler förlora gång på gång.
Även fast det var en fin insats är det samtidigt uppenbart att Silva inte längre är världens bästa mellanviktare. Tiden hinner ikapp alla, till och med om man heter Anderson Silva. Att han blev skakad av Bisping så pass många gånger höjer därpå oro om hur väl han faktiskt återhämtat sig från Weidmans KO för mindre än tre år sedan.
Men vad har vi för rätt att avgöra vad någon som Silva bör och inte bör göra? Har han inte förtjänat rätten att fortsätta så länge han vill? Så länge UFC är villiga att ge honom motståndare och marknadsföra hans matcher är det väl upp till Silva själv hur länge han vill fortsätta fightas?
Det är lätt att sitta vid sidlinjen och säga ”han borde lägga av, han är gammal, avdankad, gör bort sig.” Hur svårt måste det inte vara att lämna allt det Silva upplevt i buren bakom sig och aldrig få uppleva något liknande igen, i synnerhet med tre förluster, en No-Contest och en dopingavstängning i ryggen? Kanske har han mer att bevisa trots allt?
Vad tycker ni – räcker det nu, bör Anderson Silva hänga upp handskarna och lämna sporten med hedern någorlunda i behåll eller är ni glada över att se honom fortsätta klättra upp för trapporna till oktagonen?
