Magomed ”Chanko” Zaynukov har redan hamnat mitt i UFC-världens mest högljudda konflikter. Han var på plats när laget kring Khabib Nurmagomedov drabbade samman med Dillon Danis och har sett sitt namn växa långt innan debuten i organisationen. Rådet från Islam Makhachev och Khabib är enkelt: uppmärksamheten kommer ändå. Den som börjar jaga den riskerar att tappa bort något viktigare.
När Dillon Danis namn dyker upp finns det mycket Magomed Zaynukov skulle kunna säga. Han befann sig nära händelsernas centrum när konflikten mellan amerikanen och det dagestanska laget återigen blev fysisk. Senare publicerades en affisch för en påhittad match mellan dem, som om bråket behövde en fortsättning inför publik.
Zaynukov ville inte ha den.
– Jag reagerade inte alls. Han är inte intressant för mig, inte ens som någon att gå ut och brottas mot. Han är en så smutsig människa.
Intervjuaren försöker föra honom närmare själva uppgörelsen. Hur skulle en match sluta, med tanke på allt som hänt? Zaynukov avstår. Han vill inte diskutera det. Danis har redan fått vad han söker varje gång Dagestan, Khabib eller Islam Makhachev dras in i nästa provokation: ännu ett samtal där hans namn står i mitten.
För Zaynukov har den sortens uppmärksamhet blivit en del av livet snabbare än han kunnat förutse. Resan till USA och framträdandet i Dana White’s Contender Series gav honom inte bara ett UFC-kontrakt. Publiken växte, människor började känna igen honom och ett smeknamn från en liten bergsby spreds till en internationell MMA-publik.
I den miljön gav Makhachev och Khabib honom ett råd som gick på tvärs med nästan allt en ung fighter möter på sociala medier.
– Hajpen kommer av sig själv. Man ska inte jaga den.
Formad i Islams tempo
Zaynukov träffade Khabib första gången 2014. Kontakten med Makhachev blev tätare flera år senare, efter att han sökt sig till Abdulmanap Nurmagomedovs skola. När Makhachev började samla laget inför sina träningsläger fick den då mer renodlade thaiboxaren följa med.
Han minns hur långt ifrån färdig han var. Fysiken räckte inte, uthålligheten var bristfällig och kroppen var ännu inte van vid arbetsmängden. Zaynukov togs in som striker för att hjälpa Makhachev i förberedelserna, men utbytet gick åt båda håll. Medan världseliten i grappling fick möta en meriterad thaiboxare tvingades Zaynukov lära sig att överleva i den del av MMA som tidigare varit mest främmande.
Det svåraste var inte att anpassa slagen eller clincharbetet. Det var att resa sig.
Läger efter läger fick han sina nedtagningar försvarade, sina positioner prövade och sina försök att komma upp från mattan granskade av fighters som byggt hela karriärer på att hålla motståndare kvar där. Sparringen med Makhachev beskrivs inte som tekniska ronder på behagligt avstånd. Tempot skulle likna match, eftersom kommande motståndare inte skulle erbjuda något annat.
När frågan kommer om hur framtida UFC-motståndare lär agera mot en striker med världsmästartitlar i thaiboxning finns ingen tvekan i svaret.
– Låt dem försöka ta ner mig. Jag arbetar med de bästa i den bästa skolan. Jag brottas hela tiden och fortsätter att utveckla min grappling.
Zaynukov har också sett Makhachevs striking förändras på nära håll. Bilden av lagkamraten som en fighter beroende av brottningen känner han inte igen. Han lyfter fotarbetet, clinchen och förmågan att bryta ner motståndare även stående. En striker kan ha längd, variation och farliga höga sparkar, men hotet om nedtagningen förändrar utrymmet där allt det ska användas.
Det är samma korsning Zaynukov själv försöker behärska, fast från andra hållet. Dagestan har gjort sig känt som en miljö där brottare blir kompletta MMA-fighters. ”Chanko” kommer med händerna, knäna och clinchen som första språk och har tillbringat de senaste åren med att bygga resten av sitt spel i en av sportens hårdaste träningsmiljöer.
Namnet från bergen
Bakom smeknamnet finns ingen marknadsplan. Chanko är byn där Zaynukov växte upp innan han som elvaåring flyttade till Kizljar. Han återvänder fortfarande till bergen, där släktingar finns kvar och där minnena har mycket lite gemensamt med UFC kameror och virala konfrontationer.
Han gick i skolan där. Han vallade får och kor tillsammans med sin numera avlidne farfar. När publiken ropar ”Chanko” ropar den därför inte bara på en fighter. Namnet bär platsen där hans liv började, långt före träningslägren med världsmästare och affischerna med Dillon Danis.
I Kizljar mötte han också Ibrahim Khedirov, tränaren som följt honom genom hela karriären. Zaynukov talar om honom som tränare, storebror, far och psykolog i samma person. Khedirov kom till gymmet när lokalen annars stod tom, hjälpte honom ekonomiskt och skapade en väg genom en stad där unga människor lätt kunde dras åt andra håll.
Den lojaliteten har följt Zaynukov in i en miljö där uppmärksamheten gärna belönar konflikt snabbare än utveckling. Danis erbjuder den omedelbara rubriken. En konfrontation, en förolämpning eller en påhittad match kan färdas runt världen innan nästa träningspass är avslutat.
Zaynukovs mål kräver mer tid. Han vill bli UFC-mästare, vinna match efter match och arbeta sig fram genom en av sportens djupaste divisioner. Berömmelsen har redan hunnit före honom. Människor stannar honom på gatan och publiken väntar på nästa klipp.
Nu återstår den del som varken ett slagsmål utanför buren eller närheten till Khabib och Makhachev kan göra åt honom. När dörren stängs måste ”Chanko” själv ge hajpen en anledning att stanna.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
