Sean Strickland menar att UFC låga ingångslöner hjälper till att förklara varför fighters från länder som Brasilien och Ryssland fortsätter söka sig till organisationen. En ersättning som knappt täcker hyran i USA kan förändra ett liv på andra håll – och enligt den tidigare mästaren tjänar UFC på skillnaden.
Tiotusen dollar kan vara början på en ny karriär eller slutet på ett kostsamt träningsläger. Allt beror på var fightern bor när pengarna kommer.
Sean Strickland räknar högt under intervjun med The Shawn Ryan Show. En ny UFC-fighter kan få 10 000 dollar för att gå matchen och lika mycket vid seger. Förloraren lämnar arenan med den första halvan, innan skatt, manager, tränare och andra utgifter har tagit sina delar.
Kvar finns enligt Strickland kanske 7 000 eller 8 000 dollar. I USA ska pengarna bära flera månaders träning, boende och vardagskostnader fram till nästa match – utan någon garanti för när den bokas.
– Du kan inte ens betala hyran i ett par månader här, säger Strickland.
Därifrån drar han en slutsats som lär väcka motstånd. UFC ersättningsmodell slår inte lika hårt mot alla, menar han. När samma dollar flyttas över en nationsgräns förändras deras betydelse, och där finns enligt Strickland en förklaring till att så många internationella fighters accepterar den långa och osäkra vägen genom organisationen.
– Det är därför man ser många utlänningar lyckas. Killar i Brasilien som bor i en favela – tiotusen dollar är livsförändrande för dem.
Samma kontrakt – helt olika verklighet
Strickland ifrågasätter inte deras skicklighet. Hans attack riktas mot en affärsmodell där samma kontrakt kan vara nästan omöjligt att leva på för en amerikansk fighter men framstå som en ekonomisk möjlighet för någon från en betydligt billigare del av världen.
Han säger sig känna fighters som lämnar USA efter sina matcher och bygger tillvaron någon annanstans.
– Jag har vänner som åker tillbaka och bor i Dagestan eller Brasilien. De kan leva som kungar där.
Formuleringen är grov och generaliserande, men frågan bakom den är större än Stricklands sätt att uttrycka sig: Vad händer när en global idrottsorganisation kan rekrytera från marknader där de aktiva har helt olika ekonomiska smärtgränser?
UFC beskriver själv internationell rekrytering som central för organisationens framgång. Vid utgången av 2025 hade UFC omkring 650 kontrakterade fighters från fler än 70 länder. Ungefär 60 procent kom från länder utanför USA, enligt moderbolaget TKO årsredovisning.
Det är en av sportens största styrkor. UFC kan bygga galor kring brasilianska mästare, georgiska utmanare, ryska brottare, brittiska publikfavoriter och amerikanska profiler. Talangjakten stannar inte vid en nationell college- eller amatörstruktur. Den sträcker sig till små gym där chansen att nå UFC kan vara värd år av obetalt eller lågavlönat arbete.
I Stricklands version är samma globala räckvidd också ett verktyg som håller kostnaderna nere.
– UFC är så rovgirigt med lönerna. Jag är glad, jag tjänar bra, men det är bara killarna allra högst upp som tjänar pengar.
Drömmen börjar på 10 och 10
För en fighter som skrivit sitt första UFC-kontrakt kan organisationens logotyp förändra hur omvärlden ser på karriären. Plötsligt finns internationella sändningar, välkända motståndare och en möjlig väg mot bonusar, ranking och titelmatcher.
Men namnet UFC på ett avtal betyder inte att inkomsten blivit stabil.
– De skriver kontrakt med killar på 10 och 10, säger Strickland.
Modellen innebär att hälften av den möjliga grundersättningen är beroende av seger. Fightern som förlorar får inte bara ett sämre matchfacit. Resultatet följer med hela vägen till utbetalningen, trots att träningslägret, resan och den fysiska risken redan är tagna.
Strickland beskriver därför vägen in i UFC som en prövning där ekonomisk utsatthet nästan blir ett urvalskriterium. Den som har låga levnadskostnader, stöd från familjen eller möjlighet att bo billigt kan hålla sig kvar tillräckligt länge för att få sitt genombrott. Andra tvingas arbeta vid sidan av, leva på gymmet eller lämna sporten innan de blivit tillräckligt etablerade för att förhandla.
– Vägen till att bli UFC-fighter är brutal. Du tjänar inga pengar.
Kritiken mot UFC ersättningar har också nått amerikanska domstolar. I februari 2025 godkändes en uppgörelse på 375 miljoner dollar i en långvarig grupptalan där tidigare fighters anklagade organisationen för att ha använt sin marknadsmakt för att pressa ersättningarna. UFC har förnekat att organisationen gjort något fel. Uppgörelsen omfattade matcher från december 2010 till juni 2017.
Stricklands resonemang går ett steg längre. Han talar inte bara om vad UFC betalar, utan om vilka som har råd att acceptera betalningen.
Möjligheten han själv inte hade
Det finns en motsägelse i hans kritik som han inte försöker gömma. Strickland har själv fått sitt liv förändrat av UFC. Organisationen tog honom från små galor och ersättningar på omkring 1 000 dollar till världsmästartiteln och en position där han inte längre behöver leva från match till match.
– Så mycket som jag hatar UFC och kritiserar dem ger de människor möjligheter som de annars aldrig hade fått.
Just den möjligheten lockar fighters från hela världen. För den som växer upp långt från den amerikanska MMA-industrin kan även ett dåligt första kontrakt vara vägen till en helt annan framtid. UFC behöver inte lova trygghet. Det räcker att erbjuda en dörr som ingen annan organisation kan öppna lika brett.
Stricklands hårdaste varning riktas därför inte mot dem som tar chansen. Den riktas mot systemet som vet hur mycket chansen är värd för människor som har få alternativ.
Samma tiotusen dollar landar på två bankkonton. Den ena fightern undrar hur nästa hyra ska betalas. Den andra ser ett belopp som kan förändra familjens liv.
UFC betalar båda lika mycket.
Frågan Strickland lämnar efter sig är om det verkligen betyder att de har fått samma erbjudande.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
