Nu i helgen gäller det för fans av en av sportens mest omtyckta figurer att ta plats på arenan, hemma i soffan eller vart man nu än befinner sig och beskåda vad som mycket väl kan vara Lyoto Machidas sista chans. Hans sista chans att återigen klättra till toppen och få ett UFC-bälte trätt runt midjan av Dana White, då han med en hedersvärd förlust mot mellanviktsmästaren i ryggen gör sitt bästa för att göra sig förtjänt av en sista chans på guld.
36-åringen har varit med länge och är av allt att döma inte färdig ännu. Lyoto Machida (21-5) väntas i helgens möte med C.B Dollaway (15-5) göra sitt yttersta för att resa sig efter den tuffa förlusten mot Chris Weidman (12-0) i somras. Frågan är om han lyckas?
Oavsett om han vinner eller ej (samt med faktumet att Dollaway är rankad tia i åtanke) känns ytterligare en chans på titeln något avlägsen. Med det sagt är det inte på något sätt en omöjlighet för Machida att återigen utmana om ett UFC-bälte innan karriären når sitt slut. För så småningom så måste den väl det? Ta slut det vill säga. Med 36 år fyllda, en minst sagt fin karriär att se tillbaka på, ett par otäcka knockouts och en nästan skrämmande konkurrens i mellanviktsklassens toppskikt framför sig kan tankarna om en pension mycket väl ha börjat ta fäste i brasilianarens sinne. Han kan ju inte hålla på för alltid.
Samtidigt visade det senaste framträdandet på den fortfarande höga klass Machida besitter. Den forne lätt tungviktsmästaren tog Weidman djupt in i femte ronden och lyckades sånär sätta ihop en framgångsrik kombination i matchens sista skälvande sekunder. Mästaren avgick med segern – utmanaren förvisso med stor besvikelse och sorg men samtidigt med något annat, oerhört viktigt. Något som mycket väl kan motivera honom att fortsätta slita dagarna i ända i träningslokalerna och att offra den egna hälsan i oktagonen. Tro. Tro på att han har vad som krävs för att stå mitt emot de absolut bästa sporten har att erbjuda och inte vika en tum. Tro på att han faktiskt kan erövra bältet om han ges ytterligare en chans.
Framför honom står dock tre vägskäl som skulle skrämma iväg de flesta. Anderson Silva (33-6) hoppas med en vinst över Nick Diaz (26-9) i slutet av nästa års första månad göra sig förtjänt av ytterligare en chans att lägga beslag på ”sin” titel, ”Jacare” Souza (21-3) gör det med en seger över Yoel Romero (9-1) månaden därefter svårt för någon att neka honom hans efterlängtade titelmatch och Vitor Belfort (24-10) väntas göra sitt yttersta för att besegra mästaren på samma gala, UFC 184 i Los Angeles den 28:e februari. Har Machida vad som krävs för att sticka ut i denna nästan orealistiskt talangfulla mängd?
Det återstår att se. Personligen är jag ett stort fan av Machida både i och utanför oktagonen och har så varit sedan jag först intresserade mig för sporten. Hans intelligenta stil fångade snabbt min uppmärksamhet och jag måste erkänna att hjärtat dunkade extra snabbt då han tillsynes hade Weidman i all sorters fara i slutet av sommarens möte de två emellan. Han behöver egentligen inte göra mer än vad han redan gjort för att åtnjuta legend-status då karriären når sitt slut. Samtidigt skulle det inte precis skada att kröna densamma med en andra UFC-titel..
I min mening var det flytten ner till mellanvikt som var pricken över i:et i den pånyttfödelse Machidas karriär gått igenom på senare tid. Utöver förlusten mot Weidman imponerade den disciplinerade brasilianaren stort med två dominanta vinster i den nya viktklassen och av utseendet att döma är det svårt att tänka sig en tid då han varit i bättre form. Som lätt tungviktare var han nästan uteslutande den mindre parten och faktumet att han trots det stack ut med sin kapacitet att få folk att somna (på ofta otroligt vackra sätt) har givit honom en stor fördel gentemot övriga mellanviktare. Tillsammans med den sedvanliga träffsäkerheten är han tveklöst en av viktklassens bästa strikers.
Faktum kvarstår; konkurrensen är tuff. Nästan för tuff. Lyckas han med det omöjliga och gör sig förtjänt av ännu en chans på en titel? Eller hinner tiden ikapp ”The Dragon”?
