29 februari 1992. Slovenien och Kroatien hade redan åberopat sin självständighet och nu hade majoriteten av folket i Bosnien och Hercegovina sagt sitt, även de vill bryta sig loss från forna Jugoslavien. Damir Hadzovic var då sex år gammal. När kriget bryter ut flyr han tillsammans med sin lillebror, mamma och morföräldrar till Danmark. Hans far återförenas först med sin familj fyra år senare efter det att Franjo Tudjman, Slobodan Miloševic och Alija Izetbegovic satt sig vid samma långbord i Paris och undertecknat ett fredsavtal mellan Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Jugoslavien.
12 november 1993 ströp Royce Gracie ut holländaren Gerard Gordeau och blev förevigad som en pionjär och UFC:s första mästare. Gordeuas avtryck i sporten uppehålls vid en rejäl spark i ansiktet på Teila Tuli. Det tog endast 26 sekunder innan sparken avslutade matchen och sände Tulis ena tand genom buren och vidare ett par rader inpå läktaren. Damir var då sju år och hade liksom de flesta danska barn bara en idrott som betydde något och det var fotboll. Ända till det att Damir fyllde sexton skulle fotboll troget sällskapa honom genom både barndom och tonår. Därefter blev det allt mindre tid med boll och allt mer tid med hantlar och skivstänger.
Som nittonåring såg Damir sina första klipp från UFC på Youtube. Detta var samma år som The Ultimate Fighter hade haft premiär och trots både överkonsumtion av alkohol och mobbing introducerade MMA för den breda massan ur ett positivt idrottsligt perspektiv. Samma år dominerade mästare såsom Matt Hughes, Rich Franklin och Chuck Lidell. The Ultimate Fighting Championship var inte längre en arena där olika stilar möttes och utmanade varandra utan hade omvandlats till ett hem för idrottsmän vars strävan var att bli den bästa och mest kompletta fightern i världen. Det var idrottens helhet och dess mångfasetterade karaktär som lockade Damir till att först prova Mixed Martial Arts. Det var dock den enkla sanning som Royce Gracie redan tio år tidigare hade presenterat, att teknik överträffar styrka, som fick honom att stanna kvar.
”Jeg var en stærk og hade styrketrænet. Da jeg kom til MMA så kunne nogle der var mindre end mig får mig i submissions, og det skulle jeg bare lære. Lige siden har jeg trænet MMA.”
Efter att ha debuterat och avslutat Alaan Breifkani i sin proffsdebut följde Damir upp med ytterligare tre raka vinster innan han 2012 ställdes mot Andreas Ståhl (9-0) på Cage Fight Live 2. Matchen gick alla tre ronder och Ståhl stod till sist som vinnare efter ett enhälligt domslut. I nästkommande match var motståndet ännu en fighter som idag är kontrakterad av UFC, Krzysztof Jotko (14-0). Även denna match gick tiden ut och när domarna hade sagt sitt så var det Jotkos arm som höjdes. Gällande denna förlust håller dock sig Damirs nuvarande coach och tränare Tue Trnka sig något mer reserverad.
”Jeg syntes han vandt mot Jotko. Samtidigt som Jotko er mellemvægter og Damir er letvægter”
För att ta nästa steg i sin utveckling och fortsätta jaga drömmen att en dag kunna försörja sig på sin MMA-karriär valde Damir att i början av 2013 flytta från Esbjerg till Köpenhamn för att börja träna på Rumble Sports. Damir känner att flytten har fungerat bra och att han under det senaste året har gjort stora framsteg och vidareutvecklat sig som fighter ur samtliga aspekter.
För mindre än en vecka sedan blev Damirs motståndare Tommy Maguire skadad men i samma stund klev hans äldre bror John fram och antog utmaningen. Damir tar det hela med ro och väljer att se på bytet av motståndare ur ett positivt perspektiv.
”John Maguire har kæmpet fem ganger i UFC (2-3). Nu har jeg mindre at tabe (förlora) og så meget mere at vinde. Det er ikke første gang jeg får skiftet modstander ugen op til kampen. Så jeg har det fint med det. De er brødre og æblerne (äpplet) falder ikke langt fra stammen (…) Når det er ugen (veckan) op til kamp så kan man ikke forandre ret meget i gameplanen da jeg har indarbejdet min gameplan i kroppen og i min instinkt. Nogle enkelte ting har jeg ændret på men ellers ikke det vilde.”
Personligen håller jag med Damir om att det nya motståndet ger ett mer betydelsefullt hack i bältet. Samtidigt så är jag en vän av den ibland något ologiska MMA-matematiken som i detta fall kan resultera i att Damir distanserar sig från ett framtida UFC-kontrakt om han inte går vinnande ur matchen mot Maguire som redan har varit uppe och vänt i UFC. Dessutom kommer John Maguire från en förlust mot Saul Rogers på Cage Warriors 65 vilket skulle betyda att nästa match för Damir, vid förlust, förmodligen kommer resultera i en mindre profilerad matchning. Detta är i mitt tycke en väldigt karriäravgörande match för bägge fighters. Damir kan använda den mer meriterade Maguire som språngbräda medan hans motståndare är i desperat behov av en vinst för att bevisa att han fortfarande hör hemma på de stora arenorna. Matchen har alla förutsättningar att bli en riktigt underhållande fight.
Damir vill först och främst tacka sin mor och far för ständigt och villkorslöst stöd. Vidare tackar Damir sina tränare på Rumble Sports Tue Trnka och Thomas La Cour, alla klubbkamrater som pressar honom och gör honom till en bättre fighter. Ett speciellt tack till trofast sponsor – Tattoo Fashion – Fashionista.
Nedan följer tolv ögonblick med Damir Hadzovic.
