Darren Till hade blodet rinnande från ansiktet och hade just varit nere på ett knä efter Yoel Romeros hårdaste träff. Några minuter senare stod han ändå som vinnare i BKFC 94. Segern gav brittern 2–0 i bare knuckle – men det verkligt explosiva kom efteråt, när Lorenzo Hunt stormade in och Till pekade ut Mike Perry och Anfield som sitt nästa stora mål.
Till besegrade Romero via enhälligt domslut under lördagskvällens huvudmatch i AO Arena i Manchester. Samtliga tre domare skrev 49–46 efter fem ronder, och den tidigare UFC-titelutmanaren lämnade en utsåld arena inför rapporterade 15 894 åskådare med ännu en BKFC-seger.
Blodet förändrade Darren Till
Matchen hade länge präglats av respekt för vad som kunde hända om någon tog ett steg för långt. Romero avvaktade, Till försökte hitta öppningarna och ingen av dem ville ge motståndaren möjligheten att landa den enda träff som kunde förändra allt.
Till visste varför.
– Han ville egentligen inte engagera sig. Jag ville slåss och komma nära, men det var svårt. Jag tyckte att jag plockade isär honom i andra ronden och efter det ville han hålla sig borta från mig.
Problemet var vad som väntade om Till själv blev för otålig.
– Jag visste att jag inte kunde kasta mig in. Om jag gjorde det kunde jag bli knockad. Jag var tvungen att locka fram honom.
I slutet av tredje ronden kom varningen. Romero träffade med en hård vänsterkrok och Till gick ned på ett knä. När han reste sig hade huden under ögat öppnats och blodet började rinna över ansiktet.
Till försökte inte skriva om händelsen efteråt.
– Han träffade mig. Jag tänkte: ”Oj, han kan slå.” Det är där respekten kommer från. Han vet att jag kan slå och jag vet att han kan slå.
Blodet gav honom snarare en känsla som få andra fighters skulle beskriva som behaglig.
– Det låter sadistiskt, men när han träffade mig med kroken och jag kände blodet rinna tänkte jag: ”Ja, det där är härligt.”
Han skrattade åt formuleringen innan han gjorde den ännu tydligare.
– Jag älskar bara våld. Jag älskar att slåss.
Lorenzo Hunt stormade in efter segern
Romero lyckades aldrig bygga vidare på knockdownen. Till ökade aktiviteten under de avslutande ronderna, arbetade på kortare distans och fick tillräckligt mycket gjort för att domarna skulle ge honom fyra av fem ronder.
Segern innebär att Till nu har vunnit sina två första BKFC-matcher efter debuten mot Aaron Chalmers i maj. BKFC egen profil listar honom som aktiv lätt tungviktare, medan organisationens ranking för närvarande har Lorenzo Hunt som mästare både i light heavyweight och den nya ironweight-klassen.
Det dröjde inte länge innan just Hunt dök upp.
Amerikanen klev in i ringen, konfronterade Till och skrek att britten hade ”slagits som en bitch” mot Romero. Funktionärer placerade sig snabbt mellan dem medan ordväxlingen fortsatte.
Till hade redan börjat titta åt andra håll.
– Alla ropar ut mig nu. Vi har mästaren Lorenzo, Mike Perry och David pratade om Tommy. Jag vet inte med Tommy. Men jag är här för att stanna. Jag älskar bare knuckle.
Tommy Fury-frågan väckte betydligt mindre entusiasm.
– Jag är ingen hund. Jag jagar ingen som inte vill slåss.
”Jag vill ha Mike Perry på Anfield”
Ett namn återkom däremot gång på gång.
– Jag vill ha Mike Perry på Anfield.
Till tror inte bara att matchen kan fylla arenan. Han verkar se den som nästa naturliga steg i en rivalitet som BKFC försökt förverkliga tidigare.
– Med historien vi har tror jag att vi säljer slut. Jag vet att jag kan göra en stadion. Jag vet att jag kan sälja ut Anfield.
Perry har byggt större delen av sin moderna stjärnstatus i BKFC och står på 6–0 i organisationen med fyra stoppsegrar. En omedelbar bokning kompliceras dock av hans MMA-match den 29 augusti, där han ådrog sig en axelskada och förlorade mot Brandon Jenkins via teknisk knockout.
Bakom planerna på Anfield finns fortfarande en annan match som Till inte helt har lämnat bakom sig. År 2018 besegrade han Stephen Thompson i UFC första gala i Liverpool och fick därefter chansen på Tyron Woodleys welterviktstitel. Woodley avslutade honom i andra ronden på UFC 228.
Åtta år senare sitter förlusten kvar.
– Jag försökte och jag misslyckades. Det är sanningen. Jag kom dit, jag nådde toppen, men jag vann aldrig världstiteln.
En UFC-comeback är därför inte helt avskriven.
– Min manager vill inte att jag går tillbaka. Men om jag gör det ger jag det ett sista försök. Jag är 33. Jag är fortfarande ung.
Först väntar bare knuckle. Till kom till Manchester för att besegra en av sportens mest fruktade veteraner och gick därifrån med ett uppskuret ansikte, ett enhälligt domslut och betydligt fler möjliga motståndare än när kvällen började.
Men när allt oväsen hade lagt sig återstod samma namn.
– Mike Perry. Anfield. Det är vad jag jagar nu.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
