Tina ”Jellybean” Lähdemäki var den ena av kombattanterna i UFC:s första match för damernas stråvikt och hon är dessutom den första nordiska kvinna som fått kontrakt med världens främsta MMA-organisation. Förutom att ha blivit dubbelt historisk är hon en hårt tränande dam från Hyvinkää utanför Helsingfors och har en svaghet för choklad och andra sötsaker. MMAnytt.se har intervjuat denna finska UFC-fighter.
Hur skulle du presentera dig själv för MMA-fans som kanske inte vet vem du är?
Jag har tränat och tävlat i MMA sedan 2009 men hade ett uppehåll på två och ett halvt år. Min klubb heter RNC Sport Club och ligger i Hyvinkää. Innan jag började med MMA tränade jag boxning under några år, idag gillar jag brottning mer och tycker att jag är lika stark inom alla områden i sporten.
Förutom kampsport tycker om att åka skateboard och försöker lära mig lite kort-trick. Jag jobbar som instruktör i cross-fit i samma hus som min klubb ligger i så det är väldigt praktiskt för mig. Det är jättebra att kunna kombinera heltidsjobb med MMA-karriären utan att behöva skära ner på det ena eller andra.
I din senaste fight, som var den första UFC någonsin haft i damernas stråviktsdivision, mötte du Claudia Gadelha. Det gick tyvärr inte helt som planerat, vad skulle du säga att du gjorde bra och vad gjorde du mindre bra i UFC-premiären? Det var också din första match i stråvikt,efter att ha tävlat i fjädervikt fram tills dess, hur kändes det under viktnedgången?
Att klippa vikten var faktiskt inga problem, det kändes bra hela vägen fram till matchen. Jag är dock väldigt förtjust i godis och jag tror inte att jag någonsin har hållit mig undan choklad och annat sött så länge som jag gjorde nu, under sex veckors bantning. Efter matchen åt jag allt jag hade avstått från under campet *skratt*.
Jag tycker att det kändes bra i viktklassen, jag kände mig större än vad jag brukar och även om min motståndare var väldigt stark så var vi åtminstone ungefär lika stora. Tidigare har jag haft motståndare som varit upp till 20 centimeter längre än mig. I nästa match hoppas jag komma igång snabbare, tycker det gick bättre i andra och tredje ronden nu senast. Jag tycker att jag visade mycket vilja och presterade bättre än vad oddsen på mig indikerade att jag skulle göra. Tills nästa match behöver jag jobba lite extra på nedtagningsförsvaret, annars kommer jag fortsätta som jag gjort hittills, att träna hårt så gott som varje dag och sträva efter att bli bättre på alla områden.
Vad hoppas du på härnäst i karriären?
Jag vill verkligen, verkligen gå match på galan som planeras till Stockholm den fjärde oktober. Det hade varit superkul att få gå match närmre finska fans. Även om det inte skulle gå att få en match på just det kortet vill jag tävla snart igen. Jag tror det är väldigt viktigt att jobba för att skapa bra upplevelser och ha roligt under tiden man kan tävla i idrott. Jag tycker det är så himla häftigt att få chansen att tävla på det sätt jag får möjligheten till genom den här sporten, det är en stark känsla man får när det drar ihop sig till att man ska in i buren. Det är minuterna inför match som det börjar gå upp för en att de kommande 15 minuterna är det man jobbat för i flera månader.
Några avslutande ord?
Jag vill tacka mina fans och alla som stöttat mig, det betyder jättemycket! Jag blir superglad över att så många har engagerat sig och twittrat och skrivit på facebook om att jag vill gå match i Stockholm, det är härligt att så många bryr sig!
