Foto: Khim Hjern/MMAnytt.se
Att Anderson Silva står längst fram i mellanviktsdivisionen kan inte komma som en förvåning för någon. Men vem är egentligen den nästa stora utmanaren? Chris Weidman? Michael Bisping? Vitor Belfort? Eller kanske till och med Chael Sonnen? Om man ställer frågan så kommer man antagligen få ett antal olika svar, vissa håller med om en del svar medan andra är fullständigt övertygande om att en annan person står först på tur. Men vem har egentligen rätt?
I UFCs värld är det för närvarande kaos på den här fronten. Ibland känns det som att vem som helst kan få en titelchans när som helst, så länge de har tillräckligt många fans bakom sig och/eller så länge det är tillräckligt lönsamt för UFC. Brock Lesnar fick sin titelchans efter bara två matcher i UFC, varav en av dem var en förlust. Chael Sonnen klev förbi varenda deltagare i lätt tungviktsdivisionen för att få sig sin titelchans utan att ens ha gått en enda match i UFCs lätt tungviktsdivision. Trots att det stod mängder av utmanare för titeln.
Det är rörigt utan ett rankingsystem och det bidrar till bilden av att det är mer underhållning än riktig sport, en kritik som UFC får dras med i ändå.
Något måste göras. Fotboll och MMA jämförs gärna när man för diskussioner, även om alla jämförelser inte fungerar. En sak som fotbollsvärlden lyckats väldigt bra med är däremot turneringar. Mängder av olika lag går matcher och poäng utdelas för vinst. De lag som i slutändan fått ihop flest poäng brukar generellt mötas i en final i slutet på säsongen. Problemet med jämförelsen är att i fotboll kan man spela mängder med matcher på ett år, inom MMA går man i runda slängar tre matcher per år. Så ett annat tänk måste genomföras.
Bellator har en bra grundidé där en turnering sätts ihop uppdelat på åtta personer och deltagarna går direkt kvartsfinaler. Systemet är relativt fungerande, och turneringarna är uppdelade i säsonger där de kör två per år, inklusive en extrainsatt sommarsäsong. I slutet på varje säsong så koras en vinnare genom en finalmatch, där man får en check på $100 000 och en möjlighet att utmana titelhållaren i respektive viktklass.
Med det här systemet så har Bellator snabbt och effektivt byggt upp egna stjärnor och ett mycket intressant rankingsystem. Men det är fortfarande bara ett par utvalda få som får delta i detta. Till och från håller de även utslagsmatcher där vinnaren får chansen i nästa säsong.
Men det finns problem i denna modell också. Skador kan plötsligt slå ut någon från en turnering, trots att det gått bra för dem. Andra problem är att titelhållaren får utmaningar alldeles för sällan. Det i sin tur gör att de går en, kanske två, matcher per år. Detta har gjort att de går matcher som inte är för någon titel, och skulle de plötsligt förlora så skadas anseendet på titeln för Bellator.
Men det finns ytterligare en lösning på detta: Ett egenbyggt rankingsystem.
Det klassiska skulle vara att varje vinst är värd en poäng, och varje förlust är en minuspoäng. Den högsta poängen får en titelchans. Enkelt, men det finns mängder med hål i den logiken. Ett förslag på ett rankingsystem skulle kunna vara den typen som Svenska MMA-förbundet använder för amatör-MMA i dagsläget. Ett poängsystem som är baserat årsbasis, men skulle kunna vara baserat till exempel på en femårsbasis inom UFC.
Så här skulle SMMAFs rankingsystem kunna fungera i UFC
SMMAFs rankingsystem har två typer av poäng. Den ena poängtypen är baserad på vem man möter och hur matchen slutar. Den andra poängtypen är istället baserad på hur många matcher man går.
När du skriver ett kontrakt med organisationen så får du 1000 poäng. Du får mer poäng när du sedan går matcher.
- Vinst mot en högre eller lika rankad motståndare: Vinnaren får 10% av dina motståndares poäng vid vinst via domslut, och 12% vid vinst via submission eller T/KO.
- Vinst mot en högre eller lika rankad motståndare: Vinnaren får 10% av dina egna poäng vid vinst via domslut, och 12% vid vinst via submission eller T/KO.
- Vinst mot en lägre rankad motståndare: Du får en fast poängsumma på 90 poäng.
- Oavgjort: Båda tävlande får 60 poäng.
- Förlust: Förloraren får 30 poäng.
- Förlust vid titelmatch: Förloraren får minus 50% av sin poäng vid knockout/submission-förlust, minus 60% av sina poäng vid domslutsförlust.
Utöver detta får man även poäng för varje match man går. För varje match en tävlande går får den han/hon ett tillskott av 10% per match på poängen av typ 1. En match ger 10%, två matcher ger 20% och så vidare. Förlorar du så återställs procenten till 10% igen. Dessa poäng räknas på efter de första poängen för vinst eller förlust lagts till.
Exempel 1: Alexander Gustafsson (har 1000 poäng) möter Mauricio ”Shogun” Rua (har 1000 poäng) i en match där Gustafsson vinner via enhälligt domslut.
- Gustafssons poäng ökar först med 10%, vilket ger 1100 poäng. Efter det får han även 10% för att det var hans första match i säsongen, vilket ger en slutgiltig poäng på 1210 poäng.
- Shogun får först 30 poäng för att han förlorade, vilket blir 1030 poäng. Sedan får han även 10% för att det var hans första match i säsongen vilket stannar på 1133 poäng.
Exempel 2: Chuck Liddell (har 1210 poäng och går sin andra match) möter Rich Franklin (har 1300 poäng och går sin tredje match), där Liddell vinner via submission.
- Liddell poäng ökar först med 10% av 1300 poäng, vilket ger totalt 1340 poäng. Sedan får han 20% för att han vann sin andra match vilket ger honom 1608 poäng.
- Franklin får först 30 poäng för att han förlorade, vilket ger 1330 poäng, plus 10% för att han förlorade och procenten återställdes, vilket ger 1463 poäng.
Titlematch
Det kommer alltid att vara en person som har titeln, och det är den som har högst poäng som bör ha det. När personen som har titeln är redo att gå en match, ska han möta den som just då har högst poäng i den divisionen.
Slutledning
Att bygga fram ett bra och realistiskt rankingsystem kräver mycket jobb. Men i slutändan tror jag det är värt det. Felet boxningen gjorde var att det var folks åsikter om dem som gav dom titelchans, inte den faktiska skickligheten. Visst spelar skicklighet och vem man besegrat in i bilden, men man hör ändå diskussioner om kvalitén på motståndet.
Ett rankingsystem skulle eliminera detta, och UFC skulle åter segla in mot att det är en sport och inte ett spektakel som det handlar om.
Jag påstår absolut inte att detta rankingsystem är perfekt, men det är åtminstone något att bygga vidare på. SMMAF har dessutom testat detta i verkligheten inom amatör-MMA med framgång. De kör dock säsonger, och inte ett pågående rankingsystem som jag skrivit om ovan. Detta innebär att det är en del skillnader. Jag antog att mellan 50 till 60 procent i minus på de poängen man har om man förlorar i en titelmatch är realistisk. Men det är också bara ett antagande. Så det finns absolut rum för förbättring.
Att man sedan får mer poäng för en T/KO eller submission så triggar de att faktiskt försöka avsluta matchen istället för att ha som mål att dominera matchen.
Oavsett så är jag övertygad om att det är åt det här hållet man måste gå för att tvätta bort spektakelstämplingen. UFC kommer fortfarande att kunna matcha som de vill, då man ändå kan möta vem man vill och fortfarande få poäng. Den enda skillnaden är att de inte kommer att kunna matcha titelhållaren med vem de vill, för att den personen alltid ska möta den som ligger rankad etta. Problemet med just UFC är att de ekonomiska intressena styr alldeles för mycket i dagsläget.
I slutändan kanske det inte alltid blir de mest spännande matcherna, men sedan är det aldrig någonsin någon som kommer komma och säga att de endast matchar folk för att tjäna mest pengar.
