UFC on FX 8 är en blygsam UFC-gala i ett stort perspektiv, men det är ingen liten portion som serveras i Jaragua do Sul, Brasilien på lördag. Hela tretton matcher ska avverkas under kvällen under det inofficiella temat Brasilien vs. USA.
MV: Vitor Belfort (22-10) vs. Luke Rockhold (10-1)
Generationsskifte i buren när en av sportens mest kontroversiella talanger kolliderar i en femrondare med den amerikanska drömmen i all sin enkelhet.
Om Belfort fightas i fyra år till, kommer fenomenet från Rio de Janeiro kunna fira två decennier som topprankat namn. Den taggade tonåringen som jämnade UFC med marken för snart tjugo år sedan tillhör fortfarande världseliten och Belfort är undantaget som bekräftar regeln om den korta livslängden för elitfighters. Det beror till stort del på 36-åringens anpassningsförmåga. Naturbegåvning har ersatts med visdom, hungrig explosivitet har mognat till blick och timing. Åren har gått men motivationen brinner lika starkt. Det enda molnet på den soliga historien, är anklagelserna om kemiska hjälpmedel för att hindra tidens tand. Kontroversiellt bruk av testosteronterapi och ett dopingavslöjande 2006 har skapat en del skepsis om det verkligen var naturliga vägar som skapade naturbegåvningen. Misstänksamheten har fått draghjälp av Belforts exotiska kombination av stekarliv och kristendom, som inte direkt hjälper trovärdigheten. Det är inte helt lätt att få ihop fightern med playboyfrugan, som solat sig i glansen som brasiliansk B-kändis, med predikan om andlig ödmjukhet och gudsfruktan. Kontrasterna och frågorna har gjort Belfort till en man som alla tycks ha en stark åsikt om.
Rakryggade idrottsmannen Rockhold har, än så länge, framstått som raka motsatsen till Belforts invecklade personlighet. Amerikanen är en till synes okomplicerad och dedikerad fighter, med fantastisk fysik och bra skärpa. Rockhold vinner inte matcher på magiska knep, gudabenådad talang eller någon annan form av mystik. Som den helamerikanske grovjobbare 28-åringen är, har framgångarna kommit som resultat av disciplinerat slit och målsättningar. Rockhold var länge den ständigt nederlagstippade utmanaren, men efter att ha rensat ut mellanviktsdivisionen i Strikeforce fick till och med de mest envisa kritiker ge sig. Rockhold är kanske ingen ikon för karisma och publikfriande bakgrundsstory, men vet hur man får jobbet gjort och kommer inte att underskattas igen.
Stilmässigt är de två mellanviktarna förvånansvärt lika varandra. Rockhold är en av de få amerikaner som inte är fostrad av brottning, och föredrar att prestera med slag, sparkar och BJJ. Exakt samma arsenal som Belfort besitter. Brasilianarens svartbälte på canvasen är inte överväldigande i jämförelse med amerikanens brunbälte. Men det finns också uppenbara skillnader i takt och tempo. Belfort har fortfarande förmågan att blixtra till med precision och snabbhet på ett nästan övermänskligt sätt. Men om blitzen inte ger utdelning har moralen en tendens att svalna. Reslige och långlemmade Rockhold jobbar gärna med tålamod och distans, metodiskt och disciplinerat. Prognosen ger fördelar åt Belfort inledningsvis och allt bättre odds för Rockhold ju längre matchen pågår.
MV: Ronaldo Souza (17-3) vs. Chris Camozzi (19-5)
Den korta storyn är att en av världens främsta grapplers ska presentera sig i UFC med att bunta ihop en grimaserande och panikartat klappande amerikan inom två minuter. Allt annat kan betraktas som en seger för totalt uträknade Camozzi, som tog den här missmatchen på kort varsel eftersom det saknades vettiga alternativ. Den enda osäkra variabeln i ekvationen är den utslitna klichén att allt kan hända i en fight. ”Jacare” kan bli knockad, teoretiskt sett. Eller skadad. Eller bryta ihop av pressen att prestera på hemmaplan mot en man som borde vara ett skrattretande lätt byte. Ingen förväntar sig annat än en förkrossande uppvisning av den brasilianske alligatorn.
LV: Rafael dos Anjos (18-6) vs. Evan Dunham (14-3)
Lättvikten illustrerad. Två svartbälten i BJJ med erkänt farliga nävar och all önskvärd talang som tillsammans avslutat sex UFC-motståndare, och de är inte ens rankade i topp 10. Båda har omnämnts som titelutmanare och andra tjusiga epitet hit och dit, men har också fallit hårt i några avgörande fighter. Kort sagt kan vinnaren räkna med en återvändo till topplistorna och förnyad hype, samtidigt som förloraren får ännu ett frågetecken till sitt namn. I teorin borde Dunham representera stabilitet, strategi och disciplin, samtidigt som Dos Anjos förlitar sig på aggressivitet och oförutsägbara offensiva spurter. Förutsatt att båda herrarna har skallen påskruvad, siktet inställt och en bra dag, borde det bli fullt ös och en aspirant för bästa-fight-bonus.
MV: Rafael Natal (15-4-1) vs. Joao Zeferino (13-4)
Om det finns en stereotyp för brasilianska fighters, är det principen att helheten inte motsvarar summan av delarna. Både Natal och debutanten Zeferino har hedrats med svartbälten och vandrar rakt in i slagväxling som om deras boxning var i världsklass. Men det har inte riktigt givit utdelning mot stadigare motstånd. Kaxige Natal är till exempel känd för att ha droppat garden och hånat Andrew Craig, som strax därpå svarade med att sparka ”Sapo” i skallen och vinna på knockout. Zeferino har hittills varit aggressiv och effektiv i sin karriär, men behöver hantera pressen av att debutera på main card i sitt hemland. Den här matchen kan utveckla sig hur som helst.
FV: Hacran Dias (21-1-1) vs. Nik Lentz (23-5-2)
Kvalitetsmatch i fjädervikt som förtjänar en plats på main card betydligt mer än matchen ovan. Lentz har i omgångar blivit tilldelad mindre festliga utmärkelser som en av burens tråkigaste positionskontrollanter. Men ”Carnys” resultat i UFC läser 6-2-2 vilket är en respektabel prestation, i synnerhet eftersom de enda förlusterna kom i lättvikt. Dias är det senaste monstret som spottats ut från talangfabriken Nova uniao, och är precis som kollegorna allmänt bäst på allting. Än så länge. Påstådda brasilianska superhjältar bekräftas eller dementeras först när amerikansk brottning ställs i vägen, vilket nu sker.
LV: Francisco Trinaldo (12-2) vs Mike Rio (9-1)
Ännu ett kapitel i den klassiska rivaliteten mellan Nord- och Sydamerikansk fightingstil. Rio är amerikanen med en busslast pokaler och medaljer från collegebrottning. Stilpoäng för att ha avgjort UFC-debuten på submission, och för polisongerna som odlats fram för att matcha ringnamnet ”The wolverine”. Trinaldo är den hårdslående, aggressive brassen med fördel i jiu jitsu och en del anmärkningsvärt brutala avslut på sitt samvete. En intressant fight mellan två män som passerat 30 men som ännu inte tycks ha nått full potential.
LV: Gleison Tibau (35-9) vs. John Cholish (8-2)
I fem år har muskelknutten Tibau lojalt kämpat på som lättviktens främsta dörrvakt och testpilot för ny talang. Denna gång är det Cholish som ska upp till bevis efter att ha inlett UFC-karriären med en seger och en förlust. Amerikanen har utvecklat ett starkt markgame hos Renzo Gracie, men kan få svårt att hålla knävecken borta från Tibaus pålitliga grävskopa.
BV: Yuri Alcantara (26-4) vs. Iliarde Santos (27-6-1)
Alcantara har haft en brokig inledning i UFC. Två poängvinster, en förlust mot ovanstående framtidslöftet Dias, samt en no contest som ändå resulterade i vinstbonus efter ingripande av Dana White. Denna gång ställs Alcantara för fjärde gången mot en landsman. Debuterande Santos är en kortvuxen men krallig och intensiv fighter som rivit av 21 matcher på bara tre år. Motivation och hunger tycks inte saknas på något håll i det här mötet.
LTV: Fabio Maldonado (18-6) vs. Roger Hollet (13-4)
Före detta boxaren Maldonado har blivit något av den lätta tungviktens svar på Leonard Garcia eller Joey Beltran. En passionerad slugger som kan ta stryk bortom vett och sans, vars fighterhjärta vida överstiger allt vad självbevarelsedrift heter. Trots tre raka förluster i UFC har Maldonado blivit något av en kultfavorit, även om det finns en växande åsikt om att gränsen mellan mod och vårdslöshet kan vara passerad. Lyckligtvis föredrar Hollet att jobba på marken, vilket kan erbjuda Maldonados hjärnceller en behövlig chans till återhämtning.
WV: Paulo Thiago (14-5) vs. Richard dos Prazeres (16-0)
Det kan inte kännas muntert för Brasiliens baddaste bad cop att se sig själv ligga och skräpa på utfyllnadsplats. Hårdingen Thiago har mött en lång rad av kända namn och har oavbrutet stått i rampljuset sedan debuten för fyra år sedan. Men att torska fyra av fem sker inte ostraffat. Prazeres är svår att sia om. Den debuterande brassen har onekligen ett snyggt record och stabila BJJ-kunskaper, men har aldrig gått en match på något större än lokala brasilianska galor. Historien lär oss att den typen av fighters i regel faller pladask när de testar lyckan i den stora buren. Herrarna Aldo och Pegado har även lärt oss att det finns undantag till varje regel.
FLV: John Lineker (20-6) vs. Azamat Gashimov (7-2)
Lovande duell mellan övertaggade sluggern Lineker och något mystiske talangen Gashimov. Ingen av dem har riktigt fått chansen att visa vad de går för i UFC, men en imponerande seger här hade kunnat göra underverk för karriären. Båda herrarna är som byggda för att bli uppmärksammade om de får till sitt game. Lineker eftersom han vevar läder som om det gällde livet. Gashimov eftersom han är ryss, vilket alltid genererar oproportionerligt mycket hype, och för att han är en 23-årig flugviktare som valde ringnamnet ”Tough guy”.
FV: Jussier da Silva (14-2) vs. Chris Cariaso (14-4)
Två killar som kunde stått i titelmatcher just nu om det inte varit för John Moraga och John Dodson. Undantaget sina förluster mot de topprankade namnen, ser framtiden ljus ut för både ”Kamikaze” och ”Formiga”, som båda befunnit sig i divisionstoppen tidigare. Cariaso föredrar stående kamp, Da Silva är mer intresserad av canvasen. Som alla flugviktare behärskar de tekniken att ösa fullt ut i femton minuter, vilket är en trevlig egenskap.
LV: Lucas Martins (11-1) vs. Jeremy Larsen (8-3)
Chute Boxe-talangen Martins är en orädd och sevärd brawler som brukar dela ut rejält med spö, när han slipper möta killar som Edson Barboza vill säga. Larsen hänger kvar i sista livlinan efter medverkan i The ultimate fighter säsong 15. Båda kommer från förlust i senaste matchen.
