Josh Barnett blev aldrig besegrad som tungviktsmästare i UFC. Inte ens själva bältet togs ifrån den avsatte mästaren. Förlusten av titeln skedde på grund av ett dopingavslöjande och Barnett valde att lämna amerikansk fightingkultur efter det, men behöll bältet. Nu när ”The warmaster” återvänder till UFC på lördag efter elva års frånvaro, fortsätter historien där den slutade. Åtminstone ville Barnett betrakta det så, berättade han när han medverkade i MMA Hour:
”I have a lot of different motivations. This [bältet] does factor into it. This fight being not just a return to the UFC, but it’s a defense of my title.”
Barnett visade stolt upp sitt mästarbälte i programmet, fällde arroganta kommentarer som vanligt och ägnade större delen av intervjun åt ironiska skämt. Men tungviktaren har också mjuknat med åren, och hade endast positiva saker att säga om chansen att få återvända till UFC:
”I have a great opportunity to cement a legacy and move on to another stage of fighting. Where else can you garner the sort of attention or pay scale like you can in UFC? The opportunities for PPV and the opportunity for television on a nice big channel like FOX 1 and everything that comes with it. By fighting the people I was fighting within the UFC, whether they were better or worse than my previous opponents outside of, its only going to reap benefits for me to fight those guys and beat them. There’s nothing but plusses.”
Barnett förlorade sin UFC-titel 2002, några månader efter att Frank Mir debuterade i UFC. Mir var endast en ung fighter på väg upp i rankinglistorna på den tiden, och befann sig inte på Barnetts radar. Men under sin långa anställning i UFC, längre än någon aktiv fighter just nu, växte Mir till att bli tungviktsmästare 2005. Från sin exil i Japan anade Barnett att de skulle mötas, förr eller senare:
”I’ve seen all of Frank Mir’s fights pretty much. If anything, because he’s part of the heavyweight division. I consider it a global thing and you need to be aware what your potential competition was up to. I always thought it was a fight that would be nice to make happen.”
34 respektive 35 år gamla har Mir och Barnett förmodligen lagt sina bästa år bakom sig, men mötet mellan dem behövs för att sluta den nostalgiska cirkeln. Hur relevant är matchen idag? Ligger det något i Barnetts prat om ”titelmatch”, eller är det mer en fråga om två veteraner som försöker behålla sin betydelse?
