Mauricio Ruffy har lagt månader på att täppa igen hålet som Benoît Saint Denis avslöjade. Inför mötet med Arman Tsarukyan räcker det kanske ändå inte att bara bli svårare att ta ner. I genomgången inför UFC 331 pekar Jorge Masvidal, Dustin Poirier och övriga i panelen på ett betydligt mörkare scenario: ögonblicket när Tsarukyan får sitt första riktiga grepp.
”När han väl rör dig blir det svårt”
På avstånd finns vägen till seger. Ruffy är lång, explosiv och farlig när motståndaren måste korsa öppet utrymme för att komma åt hans höfter. Flygande knän, uppercuts och fotarbete lyfts fram som verktygen som kan få Tsarukyan att tveka innan han går på benen.
Problemet börjar när avståndet försvinner.
– Om Arman kommer någorlunda djupt på benet tror jag att han tar ner honom varje gång, lyder en av de tydligaste bedömningarna i genomgången.
Tsarukyans brottning beskrivs inte som en serie isolerade nedtagningsförsök. Misslyckas den första attacken finns nästa redan där: byte till ett annat grepp, tryck mot buren, kontroll av överkroppen och nya försök utan att Ruffy hinner återställa positionen.
– Han har bra kedjebrottning. Det är inte en nedtagning som du stoppar och sedan kommer undan. När han väl rör dig kommer det vara väldigt svårt att ta sig loss.
Buren kan bli särskilt betydelsefull. Ruffys breda, sidställda stance gör det svårt att nå det bakre benet i öppet utrymme, men med ryggen mot stängslet försvinner mycket av den ytan.
Där kan Tsarukyan börja arbeta.
Nio månader mot ett helt system
Ruffy har inte ignorerat problemet. Efter förlusten mot Saint Denis sökte han nya miljöer och har bland annat tränat med Alexander Volkanovski, vars förmåga att resa sig från bottenposition länge varit en av hans främsta defensiva egenskaper.
Panelen ser också en tydlig möjlighet till snabb utveckling.
– I MMA finns det inte lika många situationer som i ren brottning. På buren handlar det kanske om en single leg, en double leg och ett antal positioner du måste kunna. Jag tror absolut att man kan bli mycket bättre på att försvara nedtagningar.
Nio månader kan räcka för att förbättra första lagret av försvaret. Att stoppa den första attacken. Att få tillbaka fötterna mot buren. Att skapa just den sekund som behövs för ett knä eller en uppercut.
Men kampen mot Tsarukyan riskerar att börja först därefter.
– Hamnar han i en front headlock tror jag inte att han haft tillräckligt med tid för att lösa allt där. Ligger Arman ovanpå honom i halvguard vet jag inte om förbättringen räcker för att få matchen tillbaka till fötterna.
Det är skillnaden mellan att träna nedtagningsförsvar och att överleva ett helt brottningssystem.
”Försök bryta honom mentalt”
Saint Denis-matchen ligger kvar som en varningsbild. Ruffy blev inte bara nedtagen och kontrollerad. Panelen uppfattade hur motståndet gradvis försvann när han inte lyckades förändra matchbilden.
– Det såg nästan ut som att han bröt ihop mentalt innan han bröt ihop fysiskt.
För Tsarukyan kan just de minuterna vara mer värdefulla än någon teknisk detalj. Ingen i genomgången tvivlar på att han har sett samma sekvenser.
– Arman ser det som en ritning. Han bryr sig nog inte om hur mycket tid Ruffy haft eller hur bra han sett ut efteråt. Har han sett honom brytas mentalt kommer målet vara att försöka göra det igen.
Tsarukyan behöver heller inte kasta sig efter avslutet. Över fem ronder finns tid att låta varje nedtagning, varje resa upp och varje ny klinchsituation kosta lite mer.
– Fem ronder gynnar Arman eftersom han inte behöver stressa. Måste du forcera nedtagningar börjar du ta dåliga försök. Han behöver inte göra det.
Ruffys chans finns därför innan matchen blir den typ av kamp Tsarukyan vill ha. Ett knä när nivån förändras. En uppercut på väg in. Ett missat nedtagningsförsök som planterar tvekan.
För om Tsarukyan får börja kedja ihop attackerna är frågan inte längre bara om Ruffy kan stoppa en nedtagning.
Det handlar om hur många gånger han orkar börja om.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
