Jag går i stort sett upp 6 varje morgon och går ut och springer el. åker å fyser. Jag kan inte vara uppe för sent med polare el. gå ut och festa på helgerna. Ta inte detta som att jag klagar för det är självvalt något jag har valt. Men ibland när motivationen är låg och man är trött så händer det att man frågar sig själv, varför gör jag detta? Varje gång jag frågar detta så får jag samma svar tillbaka för att jag älskar det. Jag älskar att träna. Den här sporten är det roligaste jag någonsin gjort och jag vill verkligen viga mitt liv åt den. Mitt liv handlar igentligen om att hela tiden få så mycket tid över så jag kan träna så mycket som möjligt.
Vart ska allt detta leda då? det har jag dock inget bra svar på. Jag ser inte att UFC, Strikeforce är det ultimata målet för mig. Mitt mål är snarare att bli en sån bra fighter som möjligt. Jag vill stå där i slutändan när jag är 40 år gammal och inte känna att jag har gjort allt för att bli så bra som jag bara kunnat bli. Om jag strävar mot det målet så kommer det andra komma av sig själv.
det är tyvärr här jag har funnit lite frustration och irritation senaste tiden. För att bli så bra som möjligt så ska man slåss mot så bra folk som möjligt hela tiden. Man ska utmana sig själv, jag vill känna lite ”rädsla” när jag går in i ringen, nervositet, vill känna att den andra killen ev. är lite bättre än mig på vissa saker. Tyvärr ser det inte riktigt ut så här i sverige utan man matchas lätt för att sedan ha chans till dom stora matcherna i ufc. För tyvärr är det så, man msåte ha ett bra record spelar inte så stor roll vilka du mött. Finns svenskar som har record på 6-0-0 vilket är otroligt bra dock om man räknar ihop alla motståndares sammanlagda record så blir det det 2-14. Men det är inte många som tittar på, alla ser bara att man har 6 vinster och inga förluster. Folk har börjat välja strategiskt, vilken är den bästa killen för mig att möta. Vem har jag störst chans att vinna mot men som ändå har ett bra record. Är det så det ska vara? jag önskar nästan det kunde införas nåt sorts ranking el liga system. Så folk får en match tilldelad och sedan går dom den.
Jag sa alltid när jag började med mma att jag aldrig skulle tacka nej till en match, och det löftet har jag hållt förutom 2 ggr vilket dock berodde på att jag åkte bort och att det var på tok för nära inpå en annan fight. Jag önskar folk slutade vara så rädda för att förlora och istället strävade efter utmaningen!
bara lite osorterade tankar sådär en febermorgon som denna 🙂
