Man kan sparka honom från FOX, bannlysa honom från galor och smutskasta hans namn – trots UFC:s bästa försök är Ariel Helwani större än någonsin och fortsätter växa till ett monster som nu jobbar emot företaget istället för med det.
Många av oss ser Ariel Helwani idag, journalisten och på vissa sätt symbolen han blivit, utan att förstå vad han gjort och allt han gått igenom för att bli den han är. Under veckans mycket speciella MMA Hour öppna Helwani efter en turbulent helg upp om sin resa från en ung man med drömmar om att täcka en sport som vid tiden knappt kunde kallas för det, en legitim idrott, till ”the Howard Cosell of MMA,” den legendariska amerikanska sportjournalisten bland annat känd för sina klassiska intervjuer med Muhammad Ali som Helwani ofta nämner som sin förebild och idol.
I lördags gjorde Ariel Helwani det Ariel Helwani gör, han rapporterade två exklusiva nyheter. Den ena berörde Brock Lesnars (5-3) återkomst till UFC och den andra returmatchen mellan Nate Diaz (19-10) och Conor McGregor (19-3). Med tanke på att han gjorde så timmar innan UFC hann visa sin trailer inför UFC 200 med en häftig teaser om Lesnars återkomst är det förståeligt att detta inte uppskattades av företaget.
Med det sagt är det inget Helwani inte gjort förut. Innan han sparkades från FOX och UFC Tonight var hans roll på programmet att rapportera exklusiva nyheter som bara han och en handfull andra personer kände till. Vad förväntade sig UFC skulle hända när de på ett av journalistens version att döma fult sätt sparkade honom? Han fortsätter göra sin grej, den enda skillnaden är att han inte längre får en check av Zuffa varje månad. Man har skapat ett monster och just nu pekar allt mot att man ångrar sig. Rejält.
Det var UFC:s hanterande av situationen inför UFC 199 som drog igång den senaste stormen kring Helwani och som ledde till att en hel del jobbiga avslöjanden om företaget, Dana White och Lorenzo Fertitta tillslut tillkännagavs av journalisten. Man kastade ut honom från galan, tog hans pressackrediteringar från honom och bannlyste sportens främsta och mest välkända journalist på livstid. I UFC:s ögon varar en livstid som tur är inte i mer än ett dygn då MMAFighting, Ariel Helwanis arbetsgivare, fick tillbaks sina ackrediteringar relativt snabbt men det förändrar inte den alltmer försämrade synen allmänheten börjar få på UFC och dess ledning.
Å andra sidan hade Joe Rogan en väldigt intressant syn på situationen. Som vanligt. Visst gjorde Helwani bara sitt jobb och att behandlas som han gjorde på grund av det är inte rättvist. Rogan menade på att nyheten om Lesnars återkomst och returmatchen mellan Diaz och McGregor skulle ha kommit ut inom sin tid och att UFC själva planerade storslagna annonseringar. Helwani kom ut med rapporterna först och sken därmed ljuset på sig själv som sportens ”breaking news-guy” istället för att låta UFC:s planer spela ut.
Vem som har rätt och vem som har fel är svårtytt, en sak som är säker är att Ariel Helwani mottagit oförtjänt mycket skit över åren. Vi pratar om en man som började på botten och jobbade sig till toppen och som på vägen har hotats av fighters, kritiserats och smutskastats av sportens mäktigaste personer, fysiskt attackerats av Dana Whites livvakt, bannlysts och stängts av. För vad? För att han gör sitt jobb?
Älska honom eller hata honom, Ariel Helwani är inte bara den bästa journalisten i MMA, han har en viss del i att sporten växt sig till vad den är idag. Trots all skit över åren fortsätter han kämpa på och följa sin dröm, samtidigt som han gör sitt för att hjälpa MMA framåt. Han är ingen hjälte och verkligen ingen martyr. Det finns gott om människor som har det värre än Helwani. Allt jag vill se är presskonferensen inför UFC 200 när Ariel reser sig upp för att ställa en fråga – publikens reaktion kommer minst sagt bli intressant efter den stående ovationen han mottog under galans senaste presskonferens, och Dana Whites ansiktsuttryck minst lika så. Kanske han är en martyr ändå?
