Alexander Volkanovski står inför sin tolfte raka titelmatch när han möter obesegrade Movsar Evloev på UFC 333 den 24 oktober. Vid 38 års ålder försvarar australiern fortfarande sin plats på fjäderviktstronen, men bakom framgångarna finns en överraskande berättelse. I en ny video öppnar han upp om besvikelsen efter sin största revansch, familjens betydelse och varför han fortfarande utsätter sig för sportens mest skoningslösa prövningar.
När drömmen äntligen blev verklighet
Alexander Volkanovski hade föreställt sig ögonblicket många gånger. Efter knockoutförlusterna mot Islam Makhachev och Ilia Topuria, och alla tvivel som följde, skulle ett nytt mästarbälte bli bekräftelsen på att han fortfarande hörde hemma bland världens bästa. När han besegrade Diego Lopes på UFC 314 i april 2025 fick han till slut sin revansch. Ändå var det något som saknades.
– Jag hade verkligen sett fram emot att vinna och äntligen kunna uppskatta känslan av att vara mästare. Men när det väl hände insåg jag att jag inte brydde mig ett dugg, berättar Volkanovski.
Han hade tagit sig igenom en av karriärens svåraste perioder och återvunnit titeln som många redan hade räknat bort honom från. Den sportsliga prestationen var enorm, men känslan efteråt motsvarade inte förväntningarna.
– Jag var nästan besviken över att jag var besviken, om det låter begripligt. Det var märkligt, men jag insåg åtminstone att jag inte behöver allt det där.
Det som betyder mer än ett mästarbälte
Utanför oktagonen har Volkanovski byggt upp ett liv som han tidigare bara hade kunnat drömma om. I videon berättar han om gården han länge velat äga, möjligheten att ge familjen trygghet och vardagen som fortsätter även efter de hårdaste träningspassen. För honom är framgången värdefull genom vad den gör möjligt för människorna omkring honom.
– Många pratar om arv och sådant, men att ha en familj och göra det här för dem väger tyngre än allt annat. Jag vill kunna ta hand om dem, vara en bra förebild och ge oss en bättre tillvaro.
Den inställningen gör inte arbetsbördan mindre. Volkanovski beskriver hur han vägrar använda sin krävande karriär som anledning att dra sig undan ansvaret hemma. Han vill finnas där för barnen och hjälpa till med det som behöver göras, även när kroppen är sliten efter träningen.
– Jag är inte en sådan pappa som kommer hem efter ett enormt träningspass och tycker att jag förtjänar att bara koppla av. Jag hjälper till hemma och med barnen.
Tolv titelmatcher och en kropp som protesterar
Den 24 oktober väntar Movsar Evloev i Abu Dhabi. Ryssen har vunnit samtliga 20 professionella matcher och säkrade titelchansen genom att besegra Lerone Murphy i mars. Volkanovski kommer från två raka segrar över Diego Lopes och delar numera José Aldos rekord med åtta segrar i UFC titelmatcher i fjädervikt.
Trots den erfarenheten finns det fortfarande en del av förberedelserna som gör mästaren nervös. Det handlar om träningspassen där tempot medvetet pressas så långt att kroppen nästan slutar lyda.
– Den värsta sortens smärta är den där fullständiga utmattningen. När kroppen inte längre vill röra sig och du ändå måste fortsätta pressa dig både mentalt och fysiskt. Det finns nästan ingenting som kan jämföras med det.
En titelmatch kan avgöras tidigt, men under dessa träningspass finns ingen sådan möjlighet. Volkanovski vet redan i förväg att han kommer behöva passera sin egen smärtgräns.
– Du kommer till en punkt där benen känns obrukbara och armarna inte längre vill röra sig. Ändå har du massor av explosiva moment kvar att genomföra. På något sätt måste du ta dig igenom det.
Han uppskattar att han genomfört 13–14 fullständiga träningsläger för femrondersmatcher, inklusive förberedelser inför matcher som aldrig blev av. Erfarenheten har gjort honom bättre på att förbereda sig, men den har knappast gjort arbetet behagligare.
Volkanovskis besked om åldern och framtiden
När Volkanovski möter Evloev är han 38 år. Han försöker inte övertyga någon om att kroppen fortfarande fungerar precis som under hans bästa fysiska år. Den erfarenhet han samlat på sig genom åren har däremot förändrat hur han ser på sina möjligheter.
– Är jag fortfarande i min fysiska storhetstid? Nej. Men tror jag fortfarande att jag är bäst i världen? Ja, och jag tänker visa det igen.
Han känner fortfarande snabbheten och styrkan, men lyfter framför allt sin förmåga att läsa motståndare, fatta rätt beslut och anpassa sig under matcher. Mot Evloev, vars brottning och uthållighet redan har besegrat några av divisionens främsta utmanare, kan just de egenskaperna bli avgörande.
– Även om de andra tror att de vill det här mer än jag kan jag garantera att jag arbetar hårdare. Om jag tar en match gör jag jobbet ordentligt. Jag gör vad som krävs.
Den tolfte raka titelmatchen blir ännu ett tillfälle att pröva den övertygelsen. Volkanovski vill vinna övertygande och undvika onödig skada, men det finns inga garantier mot en obesegrad utmanare. Hemma väntar familjen och livet han byggt genom alla dessa år i buren. Mästarbältet kan fortfarande försvaras eller förloras. Det han har kämpat för utanför sporten vill han kunna behålla långt efter sin sista match.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
