Mycket står på spel i helgens stormatch; två återvändande legender gör sitt bästa för att säkra sina namn i historieböckerna då de möts i vad som känns som en vild fantasi alltför bra för att vara sann. Anderson Silva blickar framåt mot vad som å ena sidan kan bli ett galet välförtjänt avslut på en likväl galen karriär medan Nick Diaz gör sitt bästa för att gå segrande ur den andra supermatchen för karriären. Låt oss titta lite närmare på ’The Spider’ så här ett par timmar innan den på sätt och vis viktigaste stunden brasilianaren någonsin ställts inför i oktagonen.
Han är slut, det är över; den bästa har fallit! Det var en sport i chock som motvilligt vinkade farväl till sitt största namn någonsin för lite mer än ett år sedan. Då Anderson Silva bars ut ur arenan på bår kändes det som om verkligheten raserats – hur var det möjligt? Det kändes som ett dåligt filmmanus där hjälten inte bara förlorat sin titel på ett för honom typiskt sätt för att i den tänkta revanschen åka på en skada sällan skådad inom sporten förut. ’Varför straffar Gud mig på det här sättet?’ var Silvas fråga till de som skyndade sig till hans undsättning då han föll ihop i ena hörnet av oktagonen. Varför var frågan vi alla ställde oss själva – hur kunde detta ha hänt?
Få trodde att den nästan 40-årige veteranen någonsin skulle orka sig tillbaka; benet bröts ju rakt av! Med videos på sin återhämtning kommunicerade han med oss och lät omvärlden veta att ’The Spider’ inte ger sig så lätt – det kommer krävas betydligt mer än så för att hålla Silva nere. Han kämpade, slet och jobbade, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad.. Det fanns tillfällen då han var nära att ge upp, då han inte trodde att det var möjligt. Även de största av oss upplever ögonblick av tvivel, ögonblick av rädsla.
Inte ens Nick Diaz snackar skit om honom. Vördnaden går inte att förneka; den förut så dominante mästaren inger respekt vart än han går och även fast det finns de som testat hans gränser är Silvas aura en av intelligens, styrka och respekt.
Det finns de som tycker det är löjligt då han bugar för sina motståndare, som skrattar åt sakerna han säger, ifrågasätter träningsmetoderna och som tar hans stora leende för en svaghet. Det finns de som dömer honom som om han vore genomsnittlig, som om han vore ’vanlig’. Silva är snarare motsatsen – han är extraordinär. Få, om någon, förstår sig på den verkliga innebörden av hans budskap. Han är en mästare. På samma sätt som han tog vinster som en mästare tar han bevisligen förluster på samma sätt, som en mästare. ’Dina prestationer kan eka i evigheten, men du själv varar inte för evigt. Folk trodde att jag var odödlig. Ingen är odödlig. Alla har sin stund – min varade i åtta år.’
Den största gör om ett par timmar sitt bästa för att återta det som är hans. Lyckas Anderson Silva med det omöjliga? Att inte bara ta sig tillbaka från en skada som troddes sätta stopp för den häftigaste sagan i modern MMA utan faktiskt klättra tillbaka till toppen av sporten? Är Chris Weidmans dagar som mästare räknade? Det enda som är säkert är att vi ser en ny ’Spider’ i oktagonen i natt, en förändrad man som tagit sig ur helvetets djup och har himlen i sikte – når han dit?
