Det speklueras mycket om en framtida titelmatch för Alexander Gustafsson (15-1), men vägen dit är oklar. UFC baserar delar inte ut titelfighter baserat på ett objektivt rankingsystem. I slutet av april kommer en av sportens mest dominanta mästare utmanas av en man som varken vann sin senaste match, har hållit en titel i organisationen, eller ens tävlar i samma division. Beslutet att låta Chael Sonnen (27-12-1) utmana Jon Jones (17-1), är om något en bekräftelse på att UFC lägger titelmatcher med många faktorer i beräkningen. Med det som bakgrund, låt oss spekulera kring Gustafssons chanser.
Ranking: Redo
Att sätta Gustafsson i en titelmatch var möjligt i samma stund som han besegrade Matt Hamill (11-4) och därmed kvalificerade sig till divisionens topp-10. Med segern över Thiago Silva (14-3) och en bekräftad plats på topplistan, fanns det inga som helst hinder för att låta svensken utmana om bältet. Att dessutom besegra Mauricio Rua (21-7) gjorde förstås saken ännu bättre, men behövdes inte ens ur ett rankingperspektiv. ”The mauler” är redo.
Favorisering: Låg
Det är ett krasst faktum att UFC favoriserar vissa fighters före andra. Det handlar inte om någon godtycklig popularitetstävling, utan om ekonomiska intressen. Galor säljs på sina main events och main events skapas utifrån förmodad förmåga att engagera publiken (vilket också förklarar hur Sonnen fick sin chans). Att låta Gustafsson möta tre topprankade namn inom loppet av ett år, avslöjar att UFC tills vidare valt att betrakta svensken som en första klassens grindvakt. Inte som mästarmaterial. Som något av den lätta tungviktens svar på Michael Bisping (23-5), är Gustafsson främst värdefull att användas på en ickeamerikansk marknad. Kort sagt har UFC ingen brådska med att placera Jones i samma bur som svensken.
Rättviseargument: Hög
UFC har visat en tendens att belöna fighters för lojalitet och hårt arbete (Sonnens erbjudande att med kort varsel gå in mot Jones i höstas kan läggas till skälen varför han fick sin titelchans). Enligt samma resonemang har Gustafsson snart tjänat ihop till en gentjänst från UFC. Inte nog med att svensken har agerat som grindvakt i sina fyra senaste matcher, han får dessutom det otacksamma jobbet att välkomna en debutant i Gegard Mousasi (33-3-2) på UFC Stockholm. Debutanter är normalt sett olämpliga för ett main event. Det händer i princip aldrig att någon får den chansen, såvida inte en ny division introduceras. Senast var när Alistair Overeem debuterade som huvudattraktion mot Brock Lesnar 2011. Som etablerad fighter finns mer att förlora än att vinna på att ta en sådan match och skulle Gustafsson avgå med seger mot Mousasi, är det inte helt osannolikt att en mer generös matchning delas ut.
Publicitetsvärde: Medel
Gustafsson har en underhållande stil och har sakta med säkert genererat fans långt utanför Sveriges gränser. Fem avslut på sju segrar i oktagonen är ett starkt tecken på underhållningsvärde. Hans engelska har dessutom utvecklats till bättre än snittet hos fighters med ett annat förstaspråk. Det finns få ickeamerikanska 26-åringar som toppar Gustafssons popularitet. Men att sälja ut ett main event ligger fortfarande en bra bit bort. I jämförelse med storkäftarna, publikfavoriterna och superstjärnorna är den lågmälde Arbogasonen fortfarande en doldis.
Köplats: Nästan framme
En anledning till uteblivna titelchanser, kan vara att allt för många andra fighters står i vägen. Men en titt på den lätta tungvikten visar att vägen i stort ligger öppen för Gustafsson. Undantaget Phil Davis (10-1) och Dan Henderson (29-8), är alla andra utmanare redan besegrade av Jones. Det råder heller ingen risk för att fler mellanviktare ska kunna snacka sig till suspekta titelchanser och gå före i kön. Efter att Davis sumpade chansen mot Rashad Evans och rasade i popularitet efter sin bleka insats, borde ”The mauler” befinna sig på plats tre i kön bakom Sonnen och vinnaren av Henderson/Machida.
Timing: Dålig
Gustafssons snabba framgång och låga ålder ger honom en väldigt bra prognos för framtiden, men det kan samtidigt ha negativ påverkan på titelchanser. Evans är 33 år och överväger att droppa till mellanvikt. Machida är 34 år och har redan en gång tidigare övervägt att dra sig tillbaka. Antonio Nogueira (20-5) är 36 år och dras med svårläkta skador. Henderson är 42 år och har passerat den normala pensionsåldern. Kort sagt har UFC inte mycket tid på sig att vrida ur några sista stormatcher ur det äldre gänget. Gustafsson däremot, har all tid i världen.
