Förra året publicerades MMAnytts: Årets mest irrelevanta priser, som firade och prisade olika fighters och matcher i diverse ickeseriösa kategorier. Det är en väldigt personlig och oseriös lista, dela gärna med er av era egna observationer.
Årets myntade uttryck: ”Den brasilianska undanflykten”
Vi ska inte generalisera eller vara fördomsfulla, men det finns definitivt en tendens hos vissa brasilianska fighters att skylla ifrån sig efter en förlust. Vi känner alla till ett exempel, det kan vara att Erick Silva skyllde på viktproblem i matchen mot Jon Fitch (som visserligen skedde förra året), eller Antonio ”Bigfoot” Silvas förklaring om ryggskada efter matchen mot Mark Hunt så fanns det gott om brassar som hade en förklaring till varför de inte segrade. Det räckte helt enkelt inte med att erkänna sig besegrad. Detta är visserligen inget nytt fenomen, men det spikades i år. Konstaterar jag nu.
OBS: Detta är ett skämt. Fighters av alla nationaliteter har ursäkter för sina förluster, men MMA-fansen har hängt upp sig på brassarna. Som sagt, ett skämt, och inget mer. Snälla, slå mig inte, Thiago Silva.
Årets blodbad: Jeremy Stephens vs Estevan Payan
Kandidater: Mark Hunt vs Antonio ”Bigfoot” Silva. Cain Velasquez vs Antonio ”Bigfoot” Silva I
Jösses. När man sitter uppe och bokstavligen skriker för matchläkaren att åtminstone ta en titt på det extra hålet som Estevan Payan fick inslaget i sin panna, så vet man något inte stämmer. Det är absurt beundransvärt att domaren inte en enda gång pausade matchen för att se till så att Payan inte förblödde. Dessutom så var det galans första match, och Jeremy Stephens målade oktagonen röd åt alla andra fighters. Vid kvällens slut så såg det ut som att en Fredag den 13:e-film hade spelats in i buren, men det var inte ”Jason” som orsakade blodbadet, även han blev utklassad av ”Lil’ Heathen” ett par månader senare.
Årets Halloween-dräkt: Mike Brown som Heisenberg
Kandidat: Seth Petruzelli som Panthro
Hur kan man bestrida denna egentligen? Och nej, Felice Herrigs översexualiserade dräkter var inte alls lika bra. Jag har träffat Mike Brown men jag insåg inte hur lik han var metaamfetamin-kocken Walter ”Heisenberg” White från serien Breaking Bad. Det var en utmärkt Halloween-dräkt, och klart årets bästa.
Årets misshandel: Cain Velasquez vs Junior Dos Santos III
Kandidater: Ryan Bader vs Anthony Perosh, Rosi Sexton vs Jessica Andrade
2013 bjöd definitivt på ett par ensidiga matcher som absolut inte gjorde MMA några tjänster när det gällde att göra sporten mainstream. Det tydligaste fallet av detta var i det tredje mötet mellan Cain Velasquez och Junior Dos Santos. Tungviktsmästaren Velasquez utsatte Dos Santos för något som liknade polisbrutalitet, men den här gången var det mexikanen som stod för våldet. Det ironiska var, att efter fyra ronder ren misshandel så knockade Dos Santos sig själv med ett kast. Visserligen hade han mörbultats in i ett tillstånd som de flesta bilkraschoffer befinner sig i, men oavsett så var det en oerhört ensidig match, och årets grövsta misshandel.
Årets tjat: Johny Hendricks
Kandidater: Tim Kennedy vs Michael Bisping, Ben Askren vs alla welterviktare i UFC
Förre året så var det Chris Weidman som tjatade till sig denna äran, i år var det Johny Hendricks. Han fick slutligen sin titelchans, som visserligen var välförtjänt, men jämför hans attityd med exempelvis Alexander Gustafsson, som fick sin titelchans utan att skrika efter den som ett barn som tappat bort sin mamma på ICA. Det var dock inte Hendricks tjat som vann honom titelchans, det var ett par oerhört imponerande knockouter och en något kontroversiell vinst över Carlos Condit. Tjatet tog inte slut efter titelmatchen heller, dessutom så gick Hendricks vidare att säga att han inte slog 100%. Nu kommer han dock att få nästa titelchans igen, den här gången om det vakanta bältet, utan tjat. Många anser nog att Ben Askren förtjänar denna titeln, men Hendrikcs höll på längre.
Årets mest pinsamma: Ronda Rousey
Kandidater: Anthony Gutierrez, Ben Askren
Vare sig det var hennes mellanstadiebeteende som uppvisades under The Ultimate Fighter eller hennes pinsamma intervjuer i samband med finalen av The Ultimate Fighter 18 så lyckades Ronda Rousey tappa en stor del av sina fans med sitt kompromisslösa beteende. Hon var så pass asocial i intervjuerna efter finalen av The Ultimate Fighter 18 att även den vanligtvis lugna Jon Anik var inte orkade med henne.
Årets bästa matchingång: James Te-Huna – UFC London 2013
Detta valet behöver inte motiveras. Det enda man behöver göra är att skåda denna matchingången för att se varför den vinner.
Årets ångest: Pat Healy röker världens dyraste joint, förlorar sedan två raka matcher
Kandidat: Gray Maynard går från titelutmanare till att delta i 2012s tråkigaste match, förlorar sedan två raka matcher på knockout
Pat Healy tog sin in i UFC med sex raka vinster och gjorde en fantastisk match mot Jim Miller i sin återkomst till UFC. Han vann en spännande match via submission i den tredje ronden, och vann matchbonus för både galans bästa match och submission. Sedan testade han positivt för marijuana, och fick bägge matchbonusarna fråntagna, sedan ändrades resultatet till en No Contest. Kort därefter höjdes gränssnittet för vad som är accepterat, och Healy hade inte testat positivt under de nya premisserna. Sedan förlorade han två raka matcher på domslut och är i en minst sagt problematisk sits. Tufft läge för ”Bam Bam”, som inledde året på ett så bra sätt.
Årets lättnad: Stocktons stolthet återvänder, MMA är ännu inte 100% rumsrent
MMA blir en mer och mer socialt accepterad sport för varje dag som passerar, och i de flest avseenden är det ett utmärkt faktum. Problemet är bara att sportens bad boys får det allt svårare att ta plats i det förändrade MMA-landskapet. På något sätt så behövs de kontroversiella karaktärerna för att sporten ska behålla sin identitet. Nu när Nick Diaz i stort sett är pensionerad och Nate Diaz satt på karriärens första förlustsvit inför det tredje mötet med Gray Maynard på finalen av The Ultimate Fighter 18 så lämnade det ett tomrum för fighters som vågade snackade skit och vägrade spela enligt UFCs regler. Diaz vann med sin klassiska Stockton slap boxing, ignorerade Jon Aniks frågor fullständigt, gav sina träningskamrater beröm och avslutade med ”Yeah I won, hehe, that’s what’s up!..We gotta go, I got shit to do man, I’m hungry!” Vad hade MMA varit utan dessa karaktärerna?
Årets ”är han död?”-knockout: Adlan Amagov vs TJ Waldburger
Missförstå inte titeln, detta handlar inte om den snyggaste knockouten eller den mest populära, detta handlar om den knockouten där man legitimt var rädd för den ena fighterns hälsa. Tjetjenen Adlan Amagov brutaliserade Texassonen TJ Waldburger, då han knockade honom grovt, och fick in flera hårda slag innan domaren hann bryta. Det som inte visades på tv-sändningen var att Waldburger fick bäras ut på bår, och att se hans livlösa kropp ta emot slag på marken var rent av brutalt, även för någon som följt MMA i flera år. Jag minns hur jag och min vän tittade på varandra efter den knockouten utan att säga något. Fram till ett ”Fy faaan” slank ur. Mer än så gick inte att säga.
Årets barslagsmål: Gilbert Melendez vs Diego Sanchez
Personligen anser jag att Jon Jones vs Alexander Gustafsson är årets bästa match. Den var jämnare, mer stod på spel, den varade längre och att se den live tillsammans med en svensk hejaklack gjorde en stor skillnad. Men att se Gilbert Melendez och Diego Sanchez byta knytnävsslag i ansiktet som ”Rock’em Sock’em Robots” i tre hela ronder var som att se våldsam magi. Latinamerikanerna krigade som om deras livs kärlek stod på spel, och endast vinnaren kunde få henne. Det var inte den mest tekniska matchen vi skådat, men vem i helsike kunde tänka på teknik när lättviktarna glömde ordets innebörd, och satsade allt på slag mot ansiktet?
Årets ”Va?!”-knockout: Chris Weidman vs Anderson Silva
Kandidat: Dong Hyun Kim vs Erick Silva
Vem såg detta komma egentligen? Detta var utan tvekan årets största skräll, och dessutom en av tidernas största skrällar. Men vad som var ännu mer oväntat än att Chris Weidman skulle vinna över Anderson Silva var att han gjorde så på knockout. Vare sig om Silva utklassar Weidman i returmatchen eller inte så går det inte att bestrida faktumet att ingen såg denna knockouten komma.
Vilka irrelevanta och skämtsamma titlar tilldelar ni i år?
