”I fear not the man who has practiced ten thousand kicks once. But I fear the man who has practiced one kick ten thousand times” – Bruce Lee
Likt Roy “Big Country” Nelson efter att han tagit emot absurda mängder stryk så vägrar Det gyllene draget sänkas, och återvänder än en gång. Precis som tidigare så tar vi i detta inslaget en titt på tekniker som kännetecknar vissa fighters och deras stilar. Vi har tidigare sett på bland annat Mirko ”Cro Cop” Filipovics höga sparkar i den första delen, Mauricio ”Shogun” Ruas soccerkicks i den andra, och Quinton ”Rampage” Jacksons slams i den tredje men inte riktigt sista delen. I det fjärde inslaget ser vi på BJ Penns rear naked choke och Alistair Overeems brutala knän med mera.
Georges ”Rush” St-Pierres superman punch-low kick-kombo
Detta må inte vara en teknik som avslutar särskilt många motståndare, men jävlar vad den är effektiv! Den sker snabbt, och tekniken är anpassad för att skifta nivåer som lämnar motståndaren öppen. Efter en snabb superman punch som höjer garden följer en hård benspark mot blottade lår. Man kan även följa upp med fler slag och göra det till en oerhört bra och snabb kombination. Ingen har bemästrat denna tekniken så som ”Captain Canada” själv; UFCs weltervitksmästare Georges-St Pierre. Thiago Alves, BJ Penn och Matt Hughes är några av de som fått smaka på ”GSPs” superman punch-macka, ofta följt av en benspark till efterrätt.
Det är inte alltid så att ”Rush” följer upp med en benspark, men han är även väldigt bra på att landa enbart superman punch som en jabb. Det är ovanligt att man i en superman punch använder den främre handen (vänster om man står i otrodox ställning), men kanadensaren lyckas finta i slaget som gör så att motståndaren skiftar sitt fokus, men det ger även hans slag mer kraft.
Joe Rogan talar ofta om hur jabben är en av de mest underanvända tekniken inom striking, men inte om man heter Geroges St-Pierre och är byggd som en grekisk gud. Det var både ironiskt och imponerande att Josh Koscheck (en fighter känd för att ha fejkat att ha blivit petad i ögat flera gånger) fick sitt orbitalben brutet av St-Pierres jabb. De som motsäger St-Pierres slagkraft kan ju fråga Koscheck om de mest smärtsamma stunderna han varit med om i sin MMA-karriär. Visserligen var det inte enbart ”superman jabbar” som bröt benet i Koschecks ansikte, men jabbtekniken och hans superman punch har troligtvis påverkat varandra.
Med tanke på hur snabbt och oväntat denna kombination sker så är det väldigt passande att UFCs welterviktsmästare kallas just för ”Rush”.
Shinya Aokis flygande submissions
Det är ingen slump att Aoki kallas för ”The Grand Master of Flying Submissions”, det är få som ens kan komma nära japanen gällande luftburna submissions. Hela 21 av Aokis 32 vinster är på submission vilket är på gränsen till absurt, ytterst få lättviktare kan skryta om att ha lika många submissionvinster. Det är just flygande armbars och trianglar som får många av hans motståndare att klappa ut, och alla må inte säkras i luften men vare sig de gör det eller inte sitter de som om Aoki färgglada byxor var täckta med lim. Tre motståndare har klappat ut till trianglar, och fem till armbars. Japanen är otroligt bestämd när han sätter sina submissions och jobbar på dem som en flitig japansk arbetsmyra tills han får som han vill. Hans flygande triangel på Clay French på Pride Bushido 13 var väldigt snygg, och väldigt sevärd för de som inte skådat japanens luftburna submissions tidigare.
Det är även värt att nämna att Aoki inte bara var den andra fightern i MMAs historia som vunnit en match via gogoplata, men även den enda fightern som har en dokumenterad vinst på gogoplata från mount, vilket senare blev känd som en ”aokiplata”.
Gällande submissions finns det ingen som är så skicklig i luften som ”The Grand Master of Flying Submissions”, vilket egentligen är självklart med tanke på smeknamnet.
BJ Penns rear naked choke
Detta är ytterligare ett vanligt grepp med en speciell krydda, hawaiiansk i detta fallet. Vad som är speciellt med just BJ Penns rear naked choke, utöver att han är oerhört skicklig och effektivnär han säkrar den, är hur han använder sina ben. De flesta låser sina ben runt motståndaren, ibland i en kroppstriangel, ibland mellan motståndarens lår. Visst gör Penn det ibland, men han har också en tendens att släppa loss sin inre apa, och använder sina ben som ett extra par armar. Detta gjorde han på ett briljant sätt när han mötte Kenny Florian. Efter att ha tagit ryggen använde han sina fötter för att slå med hälen mot Florians kropp, vilket frigjorde ”The Prodigys” händer, och hjälpte honom att säkra greppet. Det är värt att påpeka att det var en av endast två gånger i på 20 matcher som Florian blivit avslutad, inte ens en vilt sparkade Jose Aldo lyckades med det.
Joe Rogan talar ofta om hur Penns ben är som extra armar, och det påstående illustreras när Penn sätter en rear naked choke. Hela fem av Penns sex submissionvinster har kommit via just rear naked choke, och det är inga okända fighters som klappat ut, före detta welterviktsmästare Matt Hughes, Joe Stevenson och Takanori Gomi för att nämna några, och alla när de var som bäst. Det är egentligen inte så konstigt, han blev den första icke-brasilianen att vinna guldmedalj i BJJ på Mundial World Championships i Rio de Janeiro år 2000, efter en mängd medaljer i andra stora BJJ-tävlingar. Nu är Penn inte lika farlig som han en gång var, med endast en vinst i sina sex senaste matcher, men en sak ni alltid bör tänka på är: ge aldrig upp ryggen mot ”The Prodigy”.
Paul Sass ”Sassangle”
Den unga britten gjorde sin proffsdebut som 19-åring år 2007, och vann alla sina sju första matcher på triangel! Det är inte riktigt Cody McKenzie-nivå, men däremot så är Sass något mer allsidig också. Han har bemästrat triangeln så pass bra att det ibland kallas för en ”sassangle” när han säkrat den. Sass gjorde sin UFC-debut på UFC 120 mot Mark Holst, och engelsmannen behövde inte ens en hel rond för att få till sin favoritsubmission, och kanadensaren Holst klappade ut med 15 sekunder kvar i den första ronden. Det är inte alla som kan skryta om att de tog hem ”Submisson of the Night”-bonusen i deras första match i UFC, men det kan Sass. Ytterligare en fjäder i brittens hatt är att alla utom en av hans vinster via trinagel har kommit i den första ronden, den sista kom tidigt i den andra ronden.
Sammanlagt har britten vunnit åtta matcher på triangel, och en på triangel-armbar. Det är värt att nämna att han har en vass heel hook också, som han använde för att få TUF-finalisten Michael ”The Menace” Johnson att klappa ut, åter igen i den första ronden. Han har dessutom vunnit två matchbonusar i sina fyra framträdanden i oktagonen. Härnäst möter han Danny ”Last Call” Castillo på UFC on Fuel 7 i London, det återstår att se om Sass lyckas säkra ytterligare ne triangel framför hemmapubliken.
Alistair Overeems knän
Om ni tar en ordentlig titt på Overeems nästintill omänskliga fysik så krävs det ingen raketforskare för att komma fram till slutsatsen att holländarens ”überknän” kan orsaka mycket skada, ungefär som resten av honom. Hans knän är dock speciella , han har avslutat hela tolv MMA-matcher och två kickboxningsmatcher med sina knän. Paul Buentello och Sergei Kharitonov är några av de fighters som sänkts och avslutats via holländarens hårda knän, och det finns många fler som associerar Overeems knän med smärta. Sedan får vi inte glömma att ”The Reem” också använt sina knän för att mörbulta andra motståndare som sedan avslutats på andra sätt. Hans knän är utan tvekan bland hans farligaste vapen, vi fick se det när han knockade Todd Duffee på Dynamite! 2010 på endast 19 sekunder.
Tungviktarens hårda knän ger all aneldning till det forne namnet ”The Demolition Man”. Han har en bakgrund främst i striking, och började träna kampsport redan i 15-årsåldern. Han har tävlat framgångsrikt inom kickboxning, med tio vinster, sju via T/KO, och vann K-1 2010 World Grand Prix. Det kan då anses underligt att han har fler vinster på submission i MMA (19), än knockout (15), två av de submissionvinsterna är dock via knän mot kroppen, och inte lås. Vi får ta hänsyn till faktumet att bra striking ofta kan leda till submissions, och utöver det så är Overeem faktiskt väldigt bra på giljotiner. Åtta motståndare har klappat ut till tungviktarens giljotin, som nästan är lika kännetecknande. Jag kan däremot säga rakt ut att jag mycket hellre hade mött Overeem i grappling än en kickboxningsmatch, och de som inte fruktar tungviktarens striking är välkomna att ta en titt på hur ”Übereem” demolerat tuffa motståndare som Brock Lesnar och Brett Rogers, båda i den första ronden.
Något han är väldigt bra på är att vända in knät med maximal kraft, och den tekniken han använder är briljant. Hans knän är oerhört smärtsamma, vare sig de är tillåtna eller inte, fråga bara Mirko ”Cro Cop” Filipovic, som tog emot två rejäla knän till skrevet, vilket gjorde att deras match bröts och fick ett No Contest som resultat. Oavsett så är holländarens knän troligtvis de farligaste i tungviktsdivisionen, det är dock inget påstående jag känner för att testa.
Detta var ytterligare några tekniker som bemästrats av och kännetecknar några bekanta ansikten inom MMA-världen. Vad är några underskattade signumtekniker som sällan dyker upp på liknande listor som ni tycker är värda att belysa?
