Raul Rosas Jr har länge levt med framtiden framför sig. UFC-kontraktet kom när han fortfarande var tonåring, strålkastarljuset nästan omedelbart och förväntningarna har följt honom genom varje steg i buren. Nu väntar något han aldrig tidigare upplevt: sin första huvudmatch i UFC. På andra sidan står Raoni Barcelos – en 39-årig veteran som ser den unge amerikanens stora kväll som sin egen väg mot toppen.
Det är två karriärer som rör sig åt helt olika håll på tidslinjen, men mot exakt samma punkt.
– Han har mycket att vinna och mycket att förlora. Jag har mycket att vinna och mycket att förlora. Jag förväntar mig ett krig, säger Rosas.
Familjen följer honom mot toppen
För Rosas har resan aldrig varit ett enmansprojekt. När frågorna inför huvudmatchen kretsar kring hans egen karriär återkommer han gång på gång till människorna runt omkring honom.
Brodern Jessie har redan gjort UFC-debut. En annan bror, Kevin, kommer från en seger mot en tidigare obesegrad motståndare och försöker själv arbeta sig mot de största scenerna. Att deras karriärer utvecklas parallellt verkar vara en del av vad Rosas själv räknar som framgång.
– Att se dem vinna är en del av min dröm. Jag blir väldigt glad av att se dem göra det de vill göra.
Jessies UFC-debut slutade illa efter en knockout, men Raul vägrar beskriva förlusten som någon dom över broderns nivå. Han pekar på omständigheterna och på en träff som, enligt honom, hade kunnat sänka vem som helst.
Erfarenheten är dessutom bekant. Rosas har själv tvingats hantera motgångar under sin korta men ovanligt intensiva UFC-karriär.
– Vi kan inte förändra det förflutna, så vi blickar framåt. Jag har själv varit i hans situation. Jag sa bara åt honom att hålla huvudet högt. Han är motiverad att komma tillbaka.
Runt familjen har kretsen också vuxit. Rosas berättar om sin nära relation till Marlon ”Chito” Vera, vars träningsmiljö blivit en del av hans egen utveckling. Kontakten började i Brasilien och växte när båda sökte träningspartners.
– Vi hjälper varandra mycket. Jag tycker att vi gör ett riktigt bra jobb tillsammans.
Rosas vägrar hoppa över Barcelos
Det vore enkelt att börja tala om vad som kommer efter lördagen. Rosas har varit ett uppmärksammat namn sedan han kom till UFC och en seger i hans första huvudmatch skulle oundvikligen väcka frågor om större motstånd och en snabbare väg genom bantamvikten.
Själv vill han inte dit ännu.
– Jag fokuserar bara på honom. Han är uppenbarligen ingen enkel motståndare. Allt mitt fokus ligger där. Jag vill få ut maximalt av huvudmatchen och jag kan definitivt inte underskatta honom.
Anledningen står på andra sidan buren.
Barcelos befinner sig nästan på motsatt plats i livet. Brasilianaren är 39 år och har sett generationer av talanger komma och gå. När Rosas presenterades för UFC-publiken som en tonåring hade Barcelos redan tillbringat flera år i organisationen.
Veteranen betraktar dock inte matchen som ett tillfälle att spela biroll i berättelsen om UFC unga framtidsnamn.
– Raul är bra och han kommer fortsätta utvecklas. Det finns många fantastiska fighters för honom att möta och många stora matcher framför honom. Men det här är min stund. Jag tror verkligen att det här är min stund och min tid.
Hans ambition sträcker sig längre än att stoppa Rosas framfart. Barcelos talar om att slå sig in bland divisionens främsta och hämtar inspiration från vännen Glover Teixeira, som sent i karriären tog sig hela vägen till UFC-titeln.
– Glover trodde på mig från början. Han är en stor inspiration. Många trodde på honom, han fortsatte framåt och till slut nådde han titeln. Jag ser mig själv göra samma sak.
”Säg: skit i dem – jag försöker”
Där finns huvudmatchens märkliga symmetri. Barcelos slåss mot klockan utan att vilja erkänna dess makt. Rosas har nästan obegränsat med tid framför sig men lever redan med förväntningar som normalt byggs under många år.
Åldersskillnaden blir därför mer än en siffra. Den formar hela matchen.
Barcelos förbereder sig på Rosas brottning och jiu-jitsu och säger att träningslägret har krävt en annan helhet än inför tidigare motståndare. Rosas vet i sin tur att erfarenheten framför honom inte kan neutraliseras genom hype eller framtidslöften.
Kanske är det också därför hans egen filosofi låter så kompromisslös. När Rosas får frågan vad han skulle säga till andra unga fighters som vill följa samma väg handlar svaret mindre om talang än om viljan att ignorera gränser som andra sätter upp.
– Många kan göra det. Man måste bara arbeta hårt. När man försöker göra mycket i ung ålder kommer folk säga att man inte är redo eller att man är för ung. Det är bara prat. Du måste säga: ”Skit i dem, jag försöker”, och gå ut och testa själv.
Han stannar inte vid framgången.
– Misslyckas du vet du åtminstone att du försökte. Gör det bara.
Nu kommer den filosofin att prövas i ett nytt format. Inte som tonåringen UFC ville presentera för världen eller talangen vars potential diskuterades efter varje framträdande, utan som mannen vars namn står högst på matchkortet.
På andra sidan väntar Barcelos och hans egen tidslinje.
För den ene kan lördagen öppna nästa dörr. För den andre kan den vara chansen han har väntat en hel karriär på.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
