Foto: Mattias Persson
I det delade huvudevenemanget på Superior Challenge 8 möttes förre detta UFC-fighters Marcus ”The Irish Handgrenade” Davis och David ”The Brazilian Swede” Bielkheden. Davis kontrollerade matchen på fötterna, vilket tvingade svensken att försöka dra in honom i guard flera gånger. Den brasilianska svensken lyckades dock inte med sina försök att submitta amerikanen, som straffade Bielkheden med ground and pound varje gång han befann sig i hans gaurd. I slutändan stod Davis som vinnare via ett väldigt tydligt enhälligt domslut.
Med rötter i Irland som Davis är väldigt stolt över uppskattar han att tävla i Europa. Det är något han är särskilt nöjd med i kombination med sina prestationer inom sporten. Med tanke på att han växt upp i den lilla byn Houlton, och sällan lämnat delstaten Maine för att träna är det beundransvärt hur mycket han åstadkommit i sin karriär.
“It’s great! You know I say this all the time; it’s a dream come true for a kid that grew up in a town of 1500 people.”, berättade Davis för MMAnytt efter vinsten. ”So then as a young adult moved to one that had about 20,000 at the time. That’s where I stayed and that’s where I lived and that’s where I still train, we’ve got about 35,000 there now. But this is what I’ve done for 21 years. So to be able to come from Maine, [almost] always train in Maine, not leave my home state…You know I had to go in search of training part time outside of my state, and I did that and still competed at the highest level of mixed martial arts you can, so I’m very blessed.”
Efter den första ronden drog den irländska handgranaten ifrån rejält som den mest aggressiva fightern. Han påpekade att det är få fighters som kan lyckas avsluta en match när den andra inte inte jobbar för vinst. Att inte vara en av de allra bästa, som har möjlighet att göra det är dock inget han har något emot.
“It was alright, I didn’t do exactly what I wanted to do, but that happens a lot when you fight. It takes two to tango, so one guy can’t always make the decisions. There’s very few people that can do that every time like Anderson Silva, and Lyoto Machida sometimes. But that’s why I continue to fight, if I believed I was the best in the world I wouldn’t do it anymore because there’d be no challenge.”
Davis var självsäker under matchen, och kontrollerade den mer och mer desto längre den gick. Han analyserade sin motståndare och visste slutligen vad han behövde göra för att kontra och vinna.
”We started standing and he threw a couple [kicks] and I let him get a little comfortable.”, sa Davis om matchen. ”Then he made the mistake of stepping inside where I dropped him one time with a left hand. Then we went a little longer, then he tried it again and I grazed him with an uppercut. So the next time I said ‘Well if I throw the knee, I’ll catch him’, and I caught him with a real bad knee, he just rolled over. Then from there, I knew his own game was to act like he was gonna punch and then just shoot, shoot, shoot, and try to clinch me against the fence.”
Efter att ha listat ut vad han behövde göra för att vinna fortsatte Davis med sin taktik. Bielkhedens markkunskaper och svarta bälte i brasiliansk ju-jiutsu var inget som oroade den irländska ättlingen Davis, då han själv hade ett hemligt vapen som svensken saknade.
”I knew that his technique in some areas, obviously because he’s a jiu-jitsu practitioner, was gonna be better. But I’ve got old man strength, it’s kind of like a superhero[’s powers]. So if he hasn’t got the kryptonite in his pocket when we’re fighting I’ll always have old man strength, and that’s what I use. So whenever he went for that underhook armlock that my coach Garth does to everybody, he submits everybody, but he doesn’t catch me! That’s because, he teaches me the body mechanics behind it, and I use that old man strength to stop it. There’s no way he’s gonna lock up my arm.”
Med sin speciella styrka och tidigare erfarenheter var UFC-veteranen säker på att han inte skulle åka på en submission. Han är uppriktig och går rakt på sak för att styrka sin synpunkt om att hans submissionförsvar är i en klass för sig.
“I mean this is no boast, this is fact, in…all the training I’ve done, all the different gyms, all the jiu-jitsu black belts I run with, I’ve never been straight armlocked or triangle choked in my life! Not even from the beginning, have I ever! It’s a freak thing! Look, I have no neck, and I don’t even lift weights!”, säger Davis och får alla omkring honom att skratta, inklusive skribeneten. ”So like I said, it’s a natural thing…I’ve had fifteen appearances in the UFC and only one time in my MMA career have I actually been submitted. The only other time I actually, technically, got submitted was [when] I refused to tap out and I went unconscious from a choke. So I don’t count that, because I didn’t submit. I lost! I lost, but one time [have I been submitted]!”
Amerikanen var nöjd med vinsten, men ser den inte som en av sina största eller mest imponerande. Hans slutgiltiga mål är dock väldigt tydligt och så som han berättar om det är det uppenbart att han aldrig tvivlat på det. Davis vet att han med femton matcher i UFC vill ta sig tillbaks till organisation och fortsätta tävla, vinna och eventuellt gå i pension.
“If I get back to the UFC, obviously that’s everybody’s goal. If you’re fighting in MMA and your goal isn’t to compete at the pinnacle, then you’re shooting really low.”, säger Davis självsäkert. ”So yeah, I want to go back to the UFC and I want to retire in the UFC, I want to do what Chris Lytle did. I was able to go in there, I beat Chris Lytle, they cut me, Chris Lytle got to spend the time he needed in the UFC, and he went out like man! He went out with a great win, over a good fighter. I hate to say that but he beat Dan Hardy and had a great win in that fight. That’s how I want my story book to end.”
När vi avslutar intervjun sitter Davis bredvid mig klädd endast i sin kilt och med ett grönt katolskt kors runt halsen. För tillfället känns hans andra smeknamn ”The Celtic Warrior” väldigt passande. Han har en stark personlighet och jag inser efteråt hur roligt det är med sådana karaktärer inom MMA. ”The Irish Handgrenade” är trött och svettig, blåmärken pryder ansiktet och han har under hela intervjun talat bestämt och säkert. Han vet vad han vill, han tror på sig själv och personligen hoppas jag att han får chansen att återvända till UFC och eventuellt ”göra vad Chris Lytle gjorde”.
