Inför helgens huvudmatch mot Mike Malott vid UFC Fight Night: Burns vs Malott i Winnipeg öppnar Gilbert Burns upp om hjärnskakningen som förändrade allt. Efter fyra raka förluster, ett år utanför buren och en växande osäkerhet kring sin egen prestation handlar comebacken om mer än bara resultat – den handlar om att förstå vad som egentligen hände.
“Jag trodde jag gav upp – men jag var hjärnskakad”
Förlusten mot Michael Morales blev startpunkten för en ovanligt självkritisk period i Burns karriär.
– “Halva mig trodde att jag gav upp i den fighten,” säger han.
För en fighter som alltid definierat sig genom sin aggressivitet och vilja var det en brutal tanke.
Men när han såg om matchen förändrades bilden.
– “Jag hade en hjärnskakning. Han träffade mig väldigt hårt och han är enorm. Då förstod jag – jag gav inte upp.”
Insikten blev avgörande. Inte bara för hur han såg på matchen – utan för hela hans självbild som fighter.
Han beskriver hur kombinationen av skada och motståndarens fysik spelade in:
– “Den killen är som en mellanvikt som slåss i weltervikt. Han är en monster.”
Fyra raka förluster – och en växande osäkerhet
Inför helgens match står Burns på fyra raka nederlag. En ovan situation för en tidigare titelutmanare i weltervikten.
Men han återkommer hela tiden till kontexten.
– “Jag har mött de bästa. Belal blev mästare. Jack blev mästare. Sean Brady är topp fem. Morales är topp fem.”
Trots det går det inte att bortförklara känslan som smugit sig in.
– “Jag gjorde många bra saker. Men resultaten var inte där.”
Han utvecklar hur vissa matcher lämnade honom med en ovan känsla av maktlöshet.
– “Jag var där, jag var redo – men jag var skadad. Jag kunde inte göra det jag ville.”
Det var inte bara fysiskt. Det var mentalt.
Community: Är detta sista chansen?
Burns säger själv att resultaten måste komma – annars är framtiden osäker. Tror du att han kan vända trenden mot Malott? Eller är det här början på slutet för en av divisionens mest meriterade fighters?
Läs dagens top artiklar här:
- Svenskättade Cub Swanson avslöjar: ”Jag gick matchen sjuk”
- Sean Stricklands chans mot Chimaev: ”Om någon kan göra det är det han”
- Kevin Holland: ”Jag avslutar honom nästa gång”
- Michael Bisping: ”Hämnd serveras bäst helt jävla iskall”
- Dana White stoppar Chimaev–Strickland-möte
Pausen: familj, hjärnskakning – och en ny plan
Efter Morales-fighten tog Burns ett steg tillbaka. Ett ovanligt sådant i en karriär där han länge varit en av de mest aktiva toppfighters i divisionen.
Han behövde återhämta sig – både fysiskt och mentalt.
– “Jag tog en paus. Jag behövde återhämta mig, spendera tid med familjen.”
Under tiden föddes också hans son Gabriel, vilket gav ytterligare perspektiv.
– “Jag fick spendera mycket tid med familjen. Det var bra.”
Men pausen handlade inte bara om vila. Den blev en analysfas.
– “Vi satte oss ner med teamet. Jag sa: jag tror fortfarande att jag kan göra det här – men vi måste ändra saker.”
Det viktigaste området var tydligt:
– “Självförtroendet var det största problemet.”
“Vi bröt ner vad självförtroende är”
Burns och hans team gick metodiskt till väga.
– “Vi bröt ner vad självförtroende är. Du har en uppgift – kan du göra den eller inte?”
Det blev en process där han byggde upp sig själv igen, steg för steg.
Han började om från grunden:
- Sparring med de bästa igen
- Gradvis ökning av tempot
- Mental träning
- Anpassning av rutiner
– “Jag var tvungen att bygga momentum igen. Sparra de tuffaste killarna. Få tillbaka känslan.”
Samtidigt gjorde han förändringar som passar en äldre kropp.
– “Jag fyller 40 i juli. Jag måste anpassa saker. Mer återhämtning, mer rehab, bättre sömn.”
Från “bilkrasch” till strategi
Burns beskriver sin utveckling som fighter med ovanlig tydlighet.
– “I början var jag som en bilkrasch. Låt oss se vem som är hungrigast, vem som slår hårdast.”
Men efter år av toppmotstånd har något förändrats.
– “Jag har fått så mycket visdom från alla dessa matcher och träningsläger.”
Nu handlar det om balans.
– “Det kommer vara mer gameplan nu. Men instinkten måste finnas där.”
Han sammanfattar det med ett klassiskt citat:
– “Alla har en plan tills de blir slagna i ansiktet.”
Synen på Malott: “Underskattad”
Motståndaren Mike Malott beskrivs som komplett – och farligare än många tror.
– “Han är väldigt well-rounded. Bra striking, bra grappling. Han kontrollerar tempo och distans.”
Burns reagerar också på narrativet kring Malotts förlust mot Neil Magny.
– “Folk vill ta upp den, men det säger mer om Magny. Han är en hund. Om du inte avslutar honom, kommer han tillbaka.”
Flyttar pressen: “Allt är på honom”
Trots sin egen situation väljer Burns att skifta fokus.
– “Jag går in utan press.”
Han utvecklar resonemanget:
– “Jag är 40 i år. Jag har haft en bra karriär. Jag ska åka till Kanada och ha kul.”
Samtidigt pekar han på vad som står på spel för Malott.
– “Det är hans första main event. Hans hemmaplan. Han ska in i rankingen. All press är på honom.”
Nästa steg – eller slutet?
Burns är tydlig med att han inte fightas av ekonomiska skäl längre.
– “Jag behöver inte göra det här. Jag är set. Men jag vill göra det.”
Samtidigt finns en gräns.
– “Jag planerar att göra några fler matcher. Men resultaten måste finnas där.”
Han inspireras av Matt Brown och vill låta känslan avgöra.
– “När de ringer och jag inte känner något – då är jag klar.”
“Jag vet att jag kan vinna”
Trots allt tvivel, alla justeringar och den långa vägen tillbaka finns tron kvar.
– “Om jag går in där avslappnad, med rätt mindset… då vet jag att jag kan vinna.”
Matchen mot Mike Malott är därför mer än bara en huvudmatch.
Det är en uppgörelse med:
- En hjärnskakning
- Ett stukat självförtroende
- Och frågan om han fortfarande tillhör toppen
För Gilbert Burns handlar det inte längre bara om att vinna.
Det handlar om att bevisa – för sig själv – att han aldrig gav upp.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
