Paddy Pimblett tittar ner på vågen och ser ett tal som för många lättviktare hade varit början på en kris. Drygt 91 kilo. UFC-stjärnan har precis kommit hem från semester och framför sig väntar en resa mot 70,8 kilo – samtidigt som han förbereder sig för en match som kan föra honom tillbaka mot titelbilden. Tolv veckor senare står han på vågen och hör siffran han jagat hela sommaren: 156 pounds.
Från semesterkropp till titelambition
När träningslägret börjar finns ingen antydan till panik. Pimblett uppskattar själv sin vikt till omkring 200 pounds, drygt 90 kilo, efter veckor med resor och ledighet. Han vet vad som väntar.
– Fight camp börjar nu.
Målet sträcker sig dessutom längre än till nästa match. Motståndaren BSD är rankad ovanför honom, något Pimblett själv anser vara tveksamt, och engelsmannen ser en tydlig väg framför sig.
– Slå honom. Slå någon till. Sedan slåss om bältet igen.
För Pimblett räcker det inte längre att bara närma sig toppen. Han talar om UFC-titeln som någonting förutbestämt och om nästa chans som den som ska undanröja alla invändningar.
– Det är mitt öde att vinna bältet. Men den här gången blir det den obestridda titeln. När jag vinner den kan ingen säga någonting.
Först måste kroppen följa med ambitionen.
Loading ...Kilona börjar försvinna
Sju veckor före matchen har processen tagit fart. Pimblett känner hur snabbheten återvänder och hur kroppen börjar svara efter de första tyngre veckorna.
– Jag känner mig bra. Jag känner att jag börjar få tillbaka skärpan igen. Jag har känt mig lite seg de senaste veckorna, men nu börjar jag komma tillbaka.
Vid 83,5 kilo återstår fortfarande en rejäl bit. Ändå fortsätter träningsmängden vara brutal: boxning, löpning, jiu-jitsu och sparring mot partners som ska efterlikna motståndarens styrkor.
När vikten närmar sig 80 kilo beskriver hans team en märkbar förändring. Pimblett blir starkare, snabbare och mer explosiv. Själv är han mest upptagen av det som väntar inne i buren.
– Jag älskar sparring. Jag älskar att bli slagen i ansiktet. Jag älskar att slå folk i ansiktet.
BSD brottning ligger centralt i förberedelserna. Pimblett tror att motståndaren förr eller senare kommer att falla tillbaka på sina invanda reflexer.
– När jag träffar dig med några slag, sparkar, knän och armbågar kommer du gå tillbaka till standardinställningarna. Och hans standardinställning är att skjuta på nedtagningar.
På marken är Pimblett inte rädd.
– Jag tror nästan att han kan vara lite rädd för att ta ner mig, eftersom han vet att jag kan submitta honom.
”Alla sa att jag skulle missa vikten”
Tre veckor före invägningen vaknar Pimblett på 81,8 kilo. Snart visar vågen 77,7.
Nu förändras tonen. Det som några veckor tidigare såg ut som en våldsam kamp mot kalendern har blivit rutin.
– Alla sa att jag skulle missa vikten. Det här är hur jävla enkelt som helst.
Han pekar på teamet omkring sig och avfärdar kritiken.
– Jag har den bästa nutritionisten i sporten. Vi klarar vikten. Det är så vi gör. Jag skulle inte missa vikt. Jag är inte oprofessionell.
I Las Vegas återstår fortfarande omkring åtta kilo. Vattenladdningen inleds, kolhydraterna försvinner och de sista dygnen börjar kretsa kring decimaler. Trots det beskriver Pimblett energin som oväntat bra.
Dagen före den sista delen av nedskärningen visar vågen 169,4 pounds.
Hans team konstaterar att han ligger något bättre till än vid föregående match.
Pimblett behöver bara fullfölja jobbet.
Siffran som avslutar tre månaders kamp
Efter semester, resor, hundratals träningspass och en viktminskning på omkring 21 kilo återstår till slut bara några sekunder framför vågen.
Speakern presenterar honom.
Paddy ”The Baddy” Pimblett kliver upp.
156 pounds.
Den extrema resan är över. Matchen kan börja.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
