Efter den förra intervjun som MMAnytt gjorde med Jani Lax efterfrågade ett flertal läsare mer ingående frågor om Lax tidiga karriär och hans matcher i Japan. Efter hoppet kan ni läsa om förödande Soccer kicks, underliga regeländringar och en tid då MMA var allt annat än main stream.
Jani Lax (10-8) tillhör den första vågen av svenska MMA-fighters och har utan tvivel fått sin beskärda del av brutala matcher där regelverket var långt ifrån så pass utvecklat som det är idag.
Skallningar, Soccer kicks och armbågar var vardagsmat och effektiva vapen för att kunna besegra sin motståndare.
På den nordiska MMA-scenen var den finska galan Finnfight ledande och gjorde sig kända för sina brutala matcher.
Men brydde man sig om att Soccer kicks och skallningar fanns att tillgå och hur såg man egentligen på den tidens regelverk?
Jani Lax ger sin syn saken:
” Jag gillade de gamla Finnfight-reglerna där man fick skalla, använda soccer kicks samt foot stomps. Jag tyckte dessa regler var rättvisa och mest likt riktig kamp (helt utan regler). Dessa regler gav inte någon disciplin inom kampsport så mycket fördel som dagens regler gör (tycker jag).
Tiden på matcherna gjorde också att man inte var lika fokuserad på att tänka på att vinna på poäng (som vissa gör idag). Matcherna gick mer ut på att avgöra på avslut.
När jag började att träna MMA så tränade vi alltid med att använda skallningar, armbågar och soccer kicks, det var en naturlig del av idrotten på den tiden.
Givetvis var det mer cut-skador då och matcherna såg kanske brutalare ut med dessa regler men jag tror inte att idrottarna tänkte på det utan vi anpassade oss till de regler som gällde.”
Lax fortsätter med att berätta om sin proffsdebut på finska Finnfight 3 i november 1999:
”Min första match gick jag på FinnFight 3 1999.
Jag var så laddad och ville få testa mig själv. Jag ville se vad jag gick för i en match utan regler.
Träningen hade gått bra och alla mina vänner och min far ville åka med till Finland för att se på tävlingen.Tyvärr fick tävlingen för min del ett brutalt slut redan efter en minut. Jag åkte i marken och skulle but-scoota efter min motståndare Markus Peltonen. Markus la då en spark på mitt ben så jag bröt det.
Hans nästa spark gick mot mitt huvud och träffade min käke. Jag fattade inte att jag var utslagen i någon sekund utan ville fortsätta, men domaren bröt matchen och jag fattade ingenting.
När jag ställde mig upp så hade jag ont i benet och när jag tog ut mitt tandskydd så forsade det blod från munnen.
Käken hade gått sönder helt på två ställen och tandskyddet höll fast den så när jag tog ut tandskyddet så släppte allt.De sa att de fick skrubba i flera timmar för att få bort all blod dagen efter.
Efter en lång rehabilitering så bad alla mig att sluta med denna brutala sport.
Jag själv tänkte att jag måste tillbaka och hämnas min förlust så jag åkte tillbaka och anmälde mig till FinnFight 4 och vann tävlingen.”
Du har ju mött en hel del legender inom sporten, framför allt i Japan. Hur var det att gå match i Japan och hur behandlades ni?
”Japan är ett fantastiskt land och kampsporten är väldigt uppskattad där. Människor uppskattar och ser upp till de tävlande på ett speciellt sätt. De är väldigt kunniga och hänger med i matcherna på ett bra sätt. Fansen där älskar en kämpe och fast man förlorar så är kämpaglöden det viktigaste.
Att inte ge upp och kriga är något den japanska publiken uppskattar. Jag tror det har att göra med deras ”Samurai spirit”.Alla gånger jag har gått match i Japan har jag blivit bra behandlad av organisationerna. De är väldigt profesionella och vet vad en fighter kräver dagarna innan en match.
Enda nackdelen jag har upplevt där är att jag inte har kunnat ta vikt i en bastu.
Om man har tatueringar på ett allmänt bad (bastu) får man inte basta. Man anses vara kriminell. Detta gjorde att jag var tvungen att klippa mycket mer vikt en längre tid innan en match än vad jag normalt gjorde i Europa eller USA.”
Många säger ju att man behandlas som en hjälte om man fightas i Japan. Märkte du av det?
”Ja man blir behandlad som en hjälte i Japan. Killar kommer fram med sina tjejer för att man skall ta en bild med dem och mammor tar med sina bebisar och vill att man skall hålla dem för att de skall ta en bild.”
Det ryktas om att en del matcher var uppgjorda i japan på den tiden och att maffian blandade sig i. Var det något du märkte av?
”Jag vet inte så mycket om matcherna var uppgjorda men jag fick berättat för mig att Yakuza hade ett finger med i den Japanska MMA-scenen.
Om detta har någon sanning i sig vet jag inte.”
Finns det någon rolig historia från din tid i Japan som du kan dela med dig av?
” När jag mötte Takashi Nakakura 2007 blev jag brutalt bortdömd.
Jag var vid tidpunkten Shootos Europamästare i -70kg och Nakakura var Shootos världsmästare.Jag knockade Nakakura med ett knä och och skulle fortsätta slå när han föll men domaren bröt matchen (han var medvetslös). Jag trodde jag hade vunnit.
Domaren lyfte upp Nakakura och kom över till mig och sa något till mig på japanska, gick tillbaka till honom och pratade och säger sedan att matchen skall fortsätta.
Jag försökte avgöra på nytt, men var för ivrig och hamnade på rygg utanför ringrepen men med fötterna inne i ringen.
Jag trodde att domaren skulle bryta och dra in mig men efter en sekunds tvekan gick Nakakura på en heel hook.
Jag kunde inte rulla ur för att jag låg utanför ringen och hade ringstolpen i vägen.
Det var bara att klappa.Efter matchen var jag jättearg och undrade vad som hade hänt. De tog snabbt bort matchen från Youtube för att dölja sitt mygel. Jag blev så arg att jag gav upp min Europatitel.
De bad om ursäkt ett par år efter och bjöd mig tillbaka för att gå match igen.
Jag accepterade ursäkten för att få en möjlighet att gå match där igen.”
I Pride ändrades ju reglerna ibland mitt i matcherna för att gynna vissa fighters, var det likadant i Shooto?
”Jag fick känna på regeländringar och stora diskussioner på K1-Heroes 2005.
Royler och Rodrigo Gracie skulle gå på galan och hela Gracie-familjen var där med Royce, Rickson med flera.
Samtidigt var det en gala där flera stående fighters som Peter Aerts, Ray Sefo med flera skulle gå matcher med MMA-regler.
Jag vet inte än idag exakt vad alla olika regeländringar och diskussioner innebar.
De skulle förlika med regler som skulle passa alla. Detta höll de på med ända in på matchdagen.”
Och med orden får Jani Lax avsluta för den här gången. Om det blir fler djupdykningar får tiden utvisa.
MMAnytt tackar Lax för en intressant insyn i den nordiska och japanska MMA-scenen under 2000-talets början.
Vill ni läsare ha fler inblickar i den svenska MMAns historia?
