Innan ni nationalistiskt lagda flippar ur totalt kräver det något tveksamma valet av ord en förklaring. Vad är det egentligen som får alla dessa svenska journalister, kolumnister, krönikörer och allt vad de nu kallar sig själva att tro sig ha rätten att avgöra vad andra bör och inte bör ägna sig åt? Hur kommer det sig att man i ett av vårt lands största tidningar gång på gång publicerar texter där man beskriver MMA som ’galenskap’ och att man blir ’äcklade’ av denna barbariska sport?
Jag tänker på Alex Schulmans krönika som publicerades i Aftonbladet (vad annars?) för två dagar sedan, där den förvisso bevisligen intelligenta kolumnisten ger sin syn på vad han jämför vid ’gladiatorspelen i romarriket’. Det var UFC on FOX 14, organisationens största gala på europeisk mark och den med näst högst publikantal (runt 30,000) någonsin, och närmare bestämt Alexander Gustafssons (16-3) brutala förlust mot Anthony Johnson (19-4) som fångade herr Schulmans uppmärksamhet. Som av en händelse gick han upp för ett toalettbesök under natten mellan den 24:e och 25:e januari precis då amerikanen landade det första av de slag som tillslut ledde till att ’Rumble’ nu är nästa man att utmana Jon Jones (21-1) om lätt tungviktstiteln.
’Kommer han att överleva det där? Varför gör inte domaren något? Varför avbryter ingen matchen?’ Det är inga grundlösa frågor han ställer och faktum är att Gustafsson mycket väl kan ha ådragit sig tillfälliga såväl som permanenta hjärnskador som följd av avslutet. Det är väl dokumenterat att upprepade slag mot huvudet under en längre tid kan leda till hemska sjukdomar såsom parkinsons, alzheimers och så vidare. Många före detta boxare och fighters lider tyvärr av problem som dessa och många, många fler då karriärerna når sin ända och det är självklart något som bör förhindras i den utsträckning som är möjlig.
Just boxning är något Schulman drar paralleller till. Enligt honom skulle matchen ha stoppats efter det första slaget som fick Gustafsson att stappla och vingla om det hela vore en boxningstillställning, till skillnad från MMA där ’matchen bara [hade] börjat’. Boxning måste väl vara ett säkrare alternativ? Visst känns det som om de där tjocka handskarna och faktumet att man inte får slå på någon som ligger ner gör den uråldriga sporten betydligt mer civiliserad och acceptabel? Eller handlar det helt enkelt om att vi hunnit vänja oss vid boxning mer än vid den på alla sätt och vis nya sporten som professionell MMA faktiskt är?
Det är främst två argument jag tycker passar för att spräcka denna begränsade syn på saken; först och främst krävs det i de flesta fallen betydligt mer för att en boxningsmatch ska stoppas än en MMA-match. För att ligga nere i tio sekunder krävs det antingen att man som följd av slag mot huvudet faller ihop helt medvetslös eller att man helt enkelt inte har kraften att resa sig upp. I MMA är det sällan man ser någon ligga livlös på mattan som resultat av en knock och matcher stoppas alltsomoftast utan att någon behöver ta emot alltför mycket onödig skada. Med det sagt finns det självfallet dåliga domare inom båda sporterna och misstag begås med jämna mellanrum. Sen har vi ju faktumet att MMA är betydligt mer omfattande än boxning som i sin tur kan beskrivas som en begränsad kampsport. Vikten läggs vid slag mot just huvudet och då man helt och hållet tagit bort sparkar ur ekvationen blir detta faktum alltmer påtagligt.
Bara en sådan sak som grappling gör i min mening MMA till en betydligt ’säkrare’ och mer realistisk sport. Man har större chanser att försvara sig och mer fokus läggs på annat än att stå och utbyta slag mot huvudet i 45 minuter. Så nej, Alex, matchen skulle inte ha stoppats om det vore under boxningsregler, den skulle förmodligen ha fortsatt tills det att Gustafsson antingen låg medvetslös på mattan (vilket för att vara rättvis nästan blev fallet ändå) eller tills han helt enkelt gav upp. Är det verkligen en riktig jämförelse att göra?
Det viktigaste i hela krönikan var då Schulman uppgav att han ’kan inte sporten och jag känner inte till hur diskussionerna har gått tidigare’. Det märks verkligen. Han fortsätter: ’men jag måste säga att det förvånar mig att jag ingenstans hör en enda röst som ifrågasätter själva existensen av den här sporten’. Ok. Så för att det finns de som inte förstår sporten och inte kan tänka sig varför någon frivilligt skulle tillåta sig bli inlåst i en bur med en annan man för att se vem som har uppnått en högre grad effektivitet i sitt livsverk bör vi förbjuda MMA? Vad är det för synsätt? Jag förstår mig inte på vad det roliga i att hoppa från en bro med ett rep runt fötterna ligger i, eller för den delen hur man tänker när man slänger sig ur ett flygplan tusentals meter över marknivå. Samtidigt skulle jag aldrig yrka för att dessa sporter bör förbjudas eller utge mig för att jag på något sätt vet bättre än de som ägnat en livstid åt extremsporter. Vem är jag att döma andra och vartifrån har jag fått rätten att bestämma vad andra gör och inte gör? I synnerhet om jag inte har någon som helst aning om vad jag pratar om. ’Således är det två människor som försöker döda varandra’. På ett sätt kan jag se verkligheten i detta. Samtidigt handlar det om mer än så och mig veterligen finns det inte ett enda känt dödsfall inom den relativt korta livslängden av professionell MMA.
’Jag blir illa berörd av publiken också, 30 000 personer tar sig alltså till Tele2 Arena för att se på när två människor försöker förgöra varandra. Vad är det för något? Vad är vi för människor?’ Vi är just det, människor. Brutalitet ligger i vår natur och kamp har alltid varit del av vår vardag. Det är sällan man träffar på en fighter som känner sig manad att slåss ute på gatan. Våld blir liksom en del av livet och att slåss utanför klubben anses av de flesta som både löjligt och pinsamt (med det sagt finns det alltid undantag). Man blir av med vad Joe Rogan kallar för ’monkeyenergi’ på träningen och känner således inte längre behov av att bevisa sig för andra genom handlingar motiverade av aggression eller konflikt. Kanske till och med du skulle vinna på att testa på ett pass herr Schulman?
MMA är inte för alla, det förstår jag. Men för de som trivs i buren ber jag om respekt; låt folk göra vad de vill! ’Så länge de inte skadar någon’-argumentet håller inte här, men det om personlig frihet gör så i allra högsta grad. Det är inte som om Alexander Gustafsson inte visste vad han gav sig in på då han klev in i oktagonen framför 30,000 landsmän och gjorde sitt bästa för att uppnå drömmen om UFC-guld. Han var väl medveten om vad Anthony Johnson var kapabel till, accepterade riskerna och föll platt. Sådant händer. Han har tränat hela sitt liv för just det ögonblicket och att någon som förmodligen aldrig satt sin fot i ett gym ska försöka förbjuda honom från att tävla mot en annan man som gjort samma sak är rent ut sagt idiotiskt. Faktumet att vi lever i ett såpass mesigt och skyddande samhälle tar inte ifrån vårt djuriska förflutna; vi är våldsamma, vi är brutala och vi är barbarer, ja. Är det inte bättre att få ut dessa drifter i gymmet än i trafiken, på arbetsplatsen eller ute på gatan?
Lämna vår sport ifred svennebanan!
Foto: Martin McNeil
